Samsung är en mördare. Elektronikföretaget  som bland annat tillverkar de väldigt populära Galaxy-telefonerna utsätter sina arbetare för gifter som orsakar cancer. 140 arbetare har drabats av cancer som är tydligt arbetsrelaterad och 50 av dem har dött. Det är lika många som dött i självmordsattacken i Irak och faktiskt långt färre än dem som dött i båtolyckan i Italien (utan att på något vis bagatellisera den katastrofen). The Public Eye Awards har därför nominerat företaget till sin Hall of Shame för detta groteska beteende. Formuleringen lyder:

High-tech gadgets built on the backs of workers: South Korea’s richest conglomerate uses banned and highly-toxic substances in its factories, without informing and/or protecting its workers. As a result at least 140 workers were diagnosed with cancer, of which at least 50 young workers have died. Despite clear evidence, Samsung denies its responsibility and publicly discredits the sick and deceased, as well as their relatives. Samsung has a history of over 50 years of environmental pollution, trade union repression, corruption and tax flight. Samsung’s power in South Korea is so great that many citizens speak of the “Samsung Republic.”

IRRESPONSIBLE CORPORATE BEHAVIOR

Samsung uses banned toxins in its factories, without informing its workers. Samsung claimed that it had banned PVC and BFR in its products since 2004 under pressure from unions and environmental groups, without verifiably having actually done so. Although toxic gas leaked 46 times within half a year in a factory, the workers were not informed. In a random sampling at six factories, regular use of the cancer-causing solvent benzene was found, although Samsung denies its use. During the tests Samsung did not disclose 10 of 83 chemicals in use, claiming the information was a trade secret. Samsung also disputes its responsibility for numerous illnesses and deaths resulting from cancer that occur conspicuously often among young workers. Instead the company publicly defames the victims, and also attempts to repress trade unions by aggressive means, including threats against individuals. Tax flight is also common at Samsung.

CONSEQUENCES

At least 140 work-related cases of cancer – including at least 50 deaths – yet no acknowledgement of guilt or financial compensation. Most victims come from poor families and have never worked for another firm, so they are completely dependent on Samsung. Since the company does not acknowledge its role in the illnesses, the victims and their families often spend their entire savings on treatment. Samsung’s aggressive “no union” policy obstructs transparency and therefore the rectification of the situation.

CURRENT STATUS AND DEMANDS ON THE COMPANY

Samsung must remove numerous toxic substances from its production centers; other electronics manufacturers are already doing so. In addition, Samsung must protect its workers from accidents involving toxic substances, inform the workers when accidents occur, and accept responsibility for resulting cancer cases. Samsung must also allow unions, and work together with them to make factory conditions more transparent and to improve employee protection.

—

Och gissa vad? Samsung leder tävlingen. Läs mer på stopsamsung.wordpress.com!

Filmen som visas på sidan är ett försök att vända perspektiven. Tänk om det som händer i Kongo skulle hända här? Filmen visar en del magstarka scener, men har du följt materialet på sidan så vet du att den illustration som visas på sidan bara är ett litet exempel på den systematiska kränkning av människovärdet som just nu sker i Kongo, och toppen av ett isberg. Lisa Shannon från Enough säger i en annan video som handlar om samma sak* att det ibland upplevs som lite flummigt när personerna involverade i kampanjen ”refererar till kvinnorna i DRC som sina systrar” samtidigt är det ett viktigt perspektiv. Det här kunde lika gärna hända i våra familjer och där behöver vi vända på perspektivet. Det här händer redan våra grannar, även om de bor längre bort. Det är det medmänniska betyder. En överträdelse mot själva värdet i att vara människa är ett brott inte bara mot offret utan mot hela mänskligheten, men det viktigaste är inte att peka ut skyldiga eller att hitta rätt brottsrubricering. Det viktigaste är att det här får ett slut.

Åter igen: Här finns en kampanj du definitivt vill skriva på.

*Repost:

Granar gnistra, flingor falla
nu i denna tid av jul.
Dock är det ju inte alla
som har sådär jättekul.

Då jag är en Fairtradevara
vet jag att i fjärran land
finns det fattiga som bara
sliter hårt och dör ibland

för att vi i Väst ska kunna
dricka oss en billig kopp.
Ja, det finns allt rätt så dumma
företag – men också hopp.

Rättvis handel har sig spridit
riktigt snabbt på sista tid,
och på denna våg har ridit
MR, rättvisa och frid.

Jag vill dock vid granens grönska
till en ton av julmusik
mig i årets julklapp önska
schysst och rättvis elektronik.

De som denna lur har skapat
lever ett bedrövligt liv.
Än idag så har vi ratats
ett rätt vist alternativ.

Bli rörd! Bli arg! Var ej passiv
- gå nu genast på en gång
ut och plugga på på http://rattviselektronik.wordpress.com/

Spridd ordet om de missförhållanden som råder i elektronikindustrin och hur man kan förbättra den genom att sprida den här bloggen. Varje inlägg har knappar längst ner där man kan sprida det på sociala medier och mail. Följ oss genom att knappa in din mail i fältet till höger så uppdaterar vi dig om vad som händer. Och du får hemskt gärna vara med och skriva på bloggen! Det är inget svårt, inga förkunskaper krävs egentligen, bara intresse. Ju mer aktivitet vi har på bloggen desto mer kan vi kämpa för rättvis elektronik.

Både för att undvika elektronikindustrins stora miljöpåverkan och för att så långt som möjligt undkomma de hemska arbetsvillkor som de som producerar elektroniken utsätts för gäller det att ge apparaterna en lång livslängd. Behåll telefonen och datorn så långt som möjligt, och om den fortfarande funkar när du ska byta, sälj den till någon annan. Försök även köpa begagnat när du införskaffar din nya manick, miljö- och MR-brottskostnaden sjunker då extremt mycket, så mycket att det är direkt olönsamt att köpa first hand. Det är ju även mycket billigare.

(Lucka 20 har drabbats av lite tekniska problem, vi ber er ha överseende med detta).

Acceptera inte att elektronikindustrin är så rutten! Protestera! Skriv mail, insändare och facebookinlägg. Ställ krav på företagen! De är beroende av ett gott rykte, så uppmärksamma de bedrövligheter de håller på med. Följ den här bloggen via mail genom att skriva in din adress i högerspalten och hjälp oss förändra.

Seminarium om konfliktmineraler

Marita Ulvskog, socialdemokratisk parlamentariker i EU-parlamentet med ansvar för råvarufrågor, kommer den 23 januari vara moderator för att seminarium i Stockholm om konfliktmineraler och EU-lagstiftning. Som vi nämnde i lucka 10 har EU kritiserats för att man till skillnad från USA ännu inte antagit en lag som förbjuder företag att handla med konfliktmineraler, därför ska det här seminariet bli mycket intressant. Varmt välkomna!

E-kyrkogård

Varje månad kommer det in ca 600 containrar begagnad elektronik till Ghana från europeiska länder som Storbritannien, Italien och Danmark. Största delen av det går inte att använda, så den förstörs. Men innan det sker ser fattiga människor till att bryta ur några av de värdefulla metaller som finns i elektronik, med hjälp av syra, eld eller sina bara händer. Det säger sig självt att deras hälsa skadas enormt av detta. Och 40% av dem är barn.

A great rap song about the dark sides of the electronic industry made by Alec J Weatherwood, aka El D. Thousands of people suffer because of horrible working conditions in the electronics industry. Reports from the UN and human rights organizations even say that metals used in electronics finance the war in eastern Congo. You can change this! Contact the producer of your phone/mp3/laptop/camera and demand that they will control their supply chain. We’ve already managed to get fairtrade coffee and bananas, now it’s time for smartphones and laptops. Check out www.makeitfair.org for more info.

Är det för att elektronikföretagen glömt bort hur man bygger en hållbar telefon som gör att en gammal Nokia 33-10 har längre livslängd än en iPhone 4S? Eller ligger det en agenda bakom att de nya mobilerna så lätt går sönder? Naturligtvis gör det det, receptet på att tjäna mycket pengar är ju att sälja så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt, hållbarhet är inte lönsamt för ett profithungrigt företag. Genom att ständigt komma ut med nya, uppdaterade och glansigare produkter märker inte konsumenterna att elektroniken nuförtiden har extremt kort livslängd. Elektronik är, som Annie Leonard säger i filmen nedan, ”designad för skroten”. Och nej, det är ju inte så jättenajs vare sig för miljön eller plånboken.

Statistiskt sett, om den nuvarande trenden håller i sig, så kommer den mobil du får i julklapp att befinna sig i en byrålåda om tre år. I Sverige har vi traditionellt varit väldigt dåliga på att återvinna mobiltelefoner, ofta glömmer vi bort de gamla när vi införskaffar nya. Detta gör att en rätt absurd situation uppstått, 15 miljoner mobiler ligger i byrålådor – lika många som de som faktiskt används. Få vet ens om att alla butiker som säljer mobiler har enligt lag skyldighet att kunna ta emot dem för återvinning. Du som känner dig träffad av denna text – grävt fram mobilerna ur lådan och återvinn dem så att resursslöseriet kan upphöra.

Foxconns industriområden är en märklig syn. Denna underleverantör till bland andra Apple, HP och Dell upptar nästan hela stadsdelar, där elektronikfabrikerna varvas med såväl swimmingpools som basketplaner. En rätt schysst arbetsplats, kan tyckas. Lite märkligt då att elva arbetare försökte ta självmord (varav nio lyckades) genom att hoppa från fabrikstaken inom loppet av ett par månader. De låga lönerna, det höga arbetstempot och de hälsoskadliga arbetsvillkoren blev helt enkelt för mycket. Foxconn fick givetvis mycket uppmärksamhet, och vad gjorde man då åt problemen? Förbättrade man arbetsvillkoren? Nej, man satte upp nät och tvingade alla arbetare att skriva under ett dokument där de lovade att inte ta självmord. Smart, Foxconn. Och elektronikföretagen de levererade till sopade frågan under mattan. Foxconn är ingen sweatshop, sa Jobs. De har ju swimmingpools och grejer.

Elektronikindustrin släpper ut lika mycket växthusgaser som alla flygplan i hela världen. Produktionen av elektronik kräver nämligen extremt mycket resurser. Att producera en dator, som väger några få
kilon, kräver 1,8 ton naturresurser, t.ex:

1500 l vatten

5300 kWh energi

240 kg fossila bränslen

22 kg kemikalier

Ändå håller vi på och byter ut ofta väl fungerande elektronik mot ”den senaste modellen” i en mycket hög takt. De flesta mobiler nuförtiden är till och med designade för att inte hålla mer än ett par år. Miljön tar mycket stryk av detta.

Screenshot från filmen

[Tekniska problem. Filmen kan i nuläget dock ses på Facebook].

Ett mysigt sätt att använda en Android på är att göra en tecknad film som dissar Android. Nå, till Androids försvar bör sägas att de inte själva producerar mobiler, dock samarbetar de ju med företag som gör det, som Samsung, HTC och Sony Ericsson. Poängen är i varje fall att de fabriksarbetare som lider av hemska arbetsvillkor i elektronikfabrikerna i regel inte kan protestera mot detta. Hälften av världens mobiler produceras i Kina. Där är fria fackförbund förbjudna, och det stora obligatoriska bryr sig inte så mycket om arbetares rättigheter. I andra länder trackasseras och diskrimineras fackligt aktiva. Organisationer som Swedwatch upptäcker och uppmärksammar detta, men det ska mycket till innan ett elektronikföretag ska till att garantera fackförbund hos sina underleverantörer.

När mineralerna skeppas till asiatiska fabriker för att förvandlas till mobiler och datorer fortsätter de att göra skada. I dessa fabriker kan arbetarna jobba tio till tolv timmar per dag, sex till sju dagar i veckan och tjäna fyra kronor per timme. Dessutom är säkerhetsutrustningen väldigt klen, så att många arbetares hälsa tar stryk.

Sommaren 2010 drev USA igenom lagpaketet Dodd-Frank Act som bland annat innebär att företag son är registrerade på den amerikanska börsen måste redovisa att de inte köper mineraler som finansierat krig och våld i Kongo och dess grannländer. Omvärlden skriver i sitt senaste nummer att detta är första gången någonsin som bolag i väst måste redovisa att de inte gör affärer med rebeller. Många har föreslagit och krävt att EU ska anamma en liknande lag, men kommissionen har varit passiv. Elektronikindustrins lobbyorganisationer tycker ju inte om ett sådant lagförslag.