Fairphone är snart här!

I början av året skrev vi om hur världens första rättvisa mobil väntas komma i slutet av det här året, något som blev vår mest lästa bloggpost någonsin. Nu är snart drömmen verklighet! Genom att hittills 12 000 har förköpt Fairphone så kommer den dyka upp i deras brevlådor om några få månader. Mycket mer info om telefonen har släppts förstås, inklusive bilder på hur skönheten faktiskt ser ut.

För er som inte brukar hänga på den här sidan så är anledningen till att Fairphone behövs det faktum att elektronikindustrin är en av de smutsigaste industrier som finns när det gäller miljö, arbetsvillkor och mänskliga rättigheter. De elektroniska storföretagen har indirekt finansierat konflikten i Kongo genom att köpa konfliktmineraler därifrån, olidliga arbetsvillkor är standard i asiatiska produktionsfabriker och miljön förstörs.

Fairphone bojkottar inte Kongo men ser till att deras mineraler är konfliktfria, deras fabriker har hårda krav på goda arbetsvillkor och de arbetar för att minska sin miljöpåverkan så mycket som möjligt (telefonen kommer inte med laddare och hörlurar till exempel, eftersom de flesta redan har sånt).

Samtidigt är det inte en stenålderstelefon, utan den kommer med Android 4.2, 16 GB minne, 8 megapixel-kamera, dubbla SIM-kort (väldigt användbart när man är utomlands) och fullständig root access vilket typ innebär att tekniknördar kan skräddarsy systemet lite som de vill.

Låter det intressant? Köp telefonen för 325 euro här, och se den trilla in i brevlådan kring oktober! (Fast om din nuvarande telefon håller så kan du gott vänta tills den går sönder förstås.)

Panta din iPhone och stärk kvinnors rättigheter!

Detta pressmeddelande kom idag:

ActionAid och Pantaluren.se lanserar ett samarbete där man genom att ”panta” sin gamla iPhone och donera ”panten” till ActionAid kan bidra till att flickor och kvinnor kan ta kontroll över sina liv och kräva sina rättigheter. I Sverige är det inte ens en av tio av de som byter till en ny telefon som säljer den vidare på nätet.

− Gamla telefoner är ofta mycket mervärdefulla än vad folk tror och tyvärr blir de ofta liggande ibyrålådor. Genom det härsamarbetet vill vi få folk att stödja fattiga flickoroch kvinnormed hjälp av återvinning, säger Ted Hagen, VD för Pantaluren.

− Vi tycker Pantaluren är ett fantastiskt initiativ som möjliggör för oss alla att lämna sin mobil till återanvändning och samtidigt göra en insats för flickor och kvinnors rättigheter, sägerMiriam Isaksson, insamlingschef på ActionAid.

Om Pantaluren.se Pantaluren lanserades i april 2013 och ären svensk tjänst för att förenkla återvinning och försäljning av begagnade mobiltelefoner. Pantaluren fungerar som en säker mellanhand och har100% nöjd kund-garanti. För mer information besök pantaluren.se eller mejla ted@pantaluren.se

ActionAid är en internationell organisation som i 40 år har bekämpat fattigdom och orättvisa. I alla projekt och kampanjer harvi alltid störst fokus på attstödja fattiga och utsatta kvinnor och flickor. Det är en rättighetsfråga och dessutom ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom.

Apple upptäcker att de har anställt 100 barnarbetare

image

Efter att över 300 har försökt ta självmord hos en av Apples underleverantörer på grund av för dåliga arbetsvillkor beslöt företaget sig för att göra en internrevision för att kolla upp hur det egentligen ser ut i fabrikerna. Nu är revisionen klar, och den innehåller för Apple minst sagt pinsamma uppgifter:

106 fall av barnarbete upptäcktes i elva fabriker.

90 fabriker brukade dra in löner för att straffa arbetare

34 fabriker krävde graviditetstest

Åtta använde tvångsarbete

Apple vidtar nu åtgärder mot detta och säger upp samarbetet med den största barnanställaren, Guangdong Real Faith Pingzhou Electronics. Men man kan inte garantera att framtida produkter kommer produceras schysst. Vårt råd är att bojkotta Apple och köpa Fairphone istället.

Världens första rättvisa mobil väntas komma i slutet av 2013!!!

Mina damer och herrar, idag har vi VÄLDIGT glada nyheter! Redan för ett år sedan skrev vi om Fairphone, ett nederländskt socialt företag som pga de etablerade elektronikföretagens ovilja att bry sig om rättvisa och miljö beslutit sig för att ta saken i egna händer och producera världens första rättvisa mobil. Initiativet är naturligtvis otroligt välkommet, och Fairphones handlingskraftighet är verkligen värd att beundras, men jag måste erkänna att jag tyvärr egentligen var rätt skeptisk till att de skulle lyckas. Att skapa en telefon är inte enkelt, konkurrenterna omsätter miljarder och Fairphones hemsida innnehöll på den tiden mest bilder och filmklipp på glada nederländska aktivister som besökte kongolesiska mineralgruvor.

image

Men när jag nu ett år senare upptäckte deras Facebooksida såg jag att väldigt mycket har hänt! Fler och fler av telefonens detaljer börjar bli spikade. Det kommer vara en smartphone med Android som operativsystem, även om det lutar åt det öppnare Firefox OS i framtida modeller. De mineraler de köper från Kongo kommer vara helt konfliktfria, och guldet kommer vara Fairtrademärkt (det är den enda metall Fairtrade certifierad i nuläget). Genom samarbete med IDH och Laborvoices verkar de för goda arbetsförhållanden k fabrikerna. Och dessutom arbetar de mot e-avfall och försöker producera så miljövänligt som det går.

Redan har företaget fått till ett samarbete med Vodafone, och det holländska telekomföretaget KPM har beställt tusen telefoner. Resten av de uppskattningsvis 5000 kommer man kunna beställa via Fairphones hemsida, där man redan nu kan ge dem sin mailadress för att få reda på när telefonen kommer. Och det dröjer förhoppningsvis inte så länge. Företaget själva skriver:

Hard at work to get it to you in Fall 2013.

Kolla även in denna artikel om Fairphone.

”Nu får det vara nog!” Rapport från Kongomanifestationen i Stockholm

Vi hade en helt fantastisk manifestation  i Norrmalmskyrkan i söndags! Musik och dans blandades med brandtal för fred och rättvisa. Det var ett ganska fullspäckat schema men genom Marika Griehsels planering hann vi med allt i tid. Jag vill särskilt tacka henne för att ha hållit i trådarna för detta stora projekt och givetvis också för att Rättvis elektronik fick bli inbjudna. 🙂

Det finns så mycket att redogöra för från manifestationen: Margot Wallströms skarpa analys av omvärldens ansvar, Wivine Chigorombos personliga berättelse om att vara flykting från Kongo, Mattias Sundholms kamp i FN-systemet för kvinnor utsatta för sexuellt våld i konflikt, PMU-direktorn Niclas Lindgrens smärtsamma men viktiga tankar kring dilemmat med biståndsarbetares säkerhet i konfliktsituationer, Diakoniageneralen Bo Forsbergs eldiga tal med budskapet ”Nu får det vara nog!”, Zifas fartfyllda trummor som i slutet fick hela publiken på fötter i dans, med mera! Jag tar helt enkelt och låter några bilder, tagna av Anders Kronborg på Kronborg bild, tala för sig själva:

Anna Eklund-Tarantino och Jacob Piamorex Moscovicz sjunger ut Kongos smärta och hopp
Anna Eklund-Tarantino och Jacob Piamorex Moscovicz sjunger ut Kongos smärta och hopp
Jag pratar om rättvis elektronik
Wivine Chigorombo om att behöva fly från sitt land
Wivine Chigorombo om att behöva fly från sitt land
Intresserad publik
Intresserad publik
Zifa kör hårt
Zifa kör hårt
Joachim Wohlfeil från Diakonia om rovdriften av Kongo
Joachim Wohlfeil från Diakonia om rovdriften av Kongo
Avslutande dansparty
Avslutande dansparty
Fika med Margot Wallström efteråt
Fika med Margot Wallström efteråt
Namninsamlingen
Namninsamlingen

Namninsamlingen ja, den måste ni skriva under! Gör det här.

Pressmeddelande: Manifestation för Kongos folk, söndag kl 16 i Norrmalmskyrkan, Stockholm

image

– Vi ser så lätt kongoleserna som offer, men de behöver inte vårt medlidande utan rättvisa och fred. De är starka och initiativrika människor som längtar efter chansen att bygga upp sitt land. Det säger artisten Mikael Zifa Eriksson, uppvuxen i Kongo-Kinshasa och en av dem som ställer sig bakom söndagens manifestation för Kongos folk.

Den senaste tidens strider i östra Kongo-Kinshasa mellan M23-gerillan och Kongos armé har lett till nya övergrepp på civilbefolkningen. Under den pågående rebelloffensiven har över 140 000 människortvingats på flykt och minst 250 skolor har plundrats eller ockuperats, enligt FN:s barnfond Unicef. Återigen får folket betala ett högt pris när olika särintressen strider om bland annat politiskt inflytande och kontroll överlandets rika naturresurser. Rikedomar i form av konfliktmineraler, metaller,diamanter och regnskogsträ som – i kombination med den bördiga jorden – skulle kunna ge kongoleserna välstånd och ett gott liv.

Nu på söndag gör ett stort antal organisationer ett gemensamt upprop till stöd för kongoleserna. Det är då på dagen exakt två år sedan FN antog resolution 1960 – där ansvar ska kunna utkrävas för brott som rör sexuellt våld i konflikt. Margot Wallström, tidigare FN:s särskilda representant mot sexuellt våld i krig och konflikt, var en drivande kraft i arbetet med resolutionen och är en av huvudtalarna vid manifestationen: – Om vi ska komma åt grundorsakerna till konflikten måste vi också få upp Kongo på den politiska dagordningen, säger Margot Wallström.

Medverkar görockså: Bo Forsberg, generalsekretrare Diakonia – Lena Ag, generalsekreterare Kvinna till kvinna – Niclas Lindgren, direktor PMU – Joakim Wohlfeil som talarom plundring – Mattias Sundholm, rådgivaretill FN:s särskilda sändebud då det gäller sexuellt våld i krig och konflikt – Micael Grenholm från Rättvis elektronik – frilansjournalisten och dokumentärfilmaren Marika Griehsel –artisterna Asha Alioch Zifa med band.

Manifestationen ordnas av biståndsorganisationerna Diakonia, Kvinna till Kvinna och PMU, samt en rad andra organisationer, som på olika sätt arbetar för och stödjer kongoleserna i kampen för fred, rättvisa och demokrati.

Organisationerna bakom manifestet uppmanar Sveriges regering att:

– verka för att EU och FN ställer krav på både Kongos makthavare och världssamfundet att bekämpa våldet, bristen på rättssäkerhet, korruptionen samt plundringen av landet.
– uppmuntra EU och FN till sanktioner mot alla som bidrar till konflikten.
– arbeta för att Kongos tillgångar ska komma befolkningen tillgodo.

Tid: den 16/12, kl.16-18 Plats: Norrmalmskyrkan,Norrtullsgatan 37, (T-station Odenplan)

För mer information, vänligen kontakta:

Esther Flores Sedman, pressekreterare Diakonia, 08-453 69 33 esther.floressedman@diakonia.se

Anna Knöfel Magnusson, pressekreterare, Kvinna till kvinna, 0733-609125 anna.magnusson@kvinnatillkvinna.se

Noomi Lind, pressansvarig, PMU, 08-608 96 38 noomi.lind@pmu.se

Margot Wallström, tidigare FN:s särskilda representant mot sexuellt våld i krig och konflikt, ordförande i Lunds Universitetsstyrelse margot.wallstrom@hotmail.com

Marika Griehsel, frilansjournalist och dokumentärfilmare, 0739-601 400 marika@giantmedia.org

Asha Ali, artist asha.iko.ali@gmail.com

Mikael Zifa Eriksson, artist zifa@zifa.nu

Manifestation för Kongo 16 december

Margot Wallström
Margot Wallström

Som sagt har konflikten i DR Kongo eskalerat rejält den senaste tiden och det humanitära läget förvärras mer och mer. De kristna biståndsorganisationerna Diakonia och PMU har nu gått ut med ett gemensamt böneupprop till landets alla kyrkor för att uppmärksamma och be för Kongo den 16 december, dvs tredje advent.

Samma dag arrangerar PMU med flera en manifestation för Kongo i Norrmalmskyrkan, Stockholm, kl 16:00. Margot Wallström kommer vara huvudtalare och det kommer även bjudas på sång och musik. Jag kommer även vara där och prata litegrann om hur elektronikindustrin förvärrar konflikten och hur Sveriges regering blockerar försök att åtgärda detta. Vi kommer även ha lite material till hands. Varmt välkomna!

Kriget i Kongo eskalerar – när ska vi sluta finansiera det?

Få har missat att konflikten i Kongo har eskalerat markant de senaste dagarna. Rebellgruppen M23 har intagit miljonstaden Goma, tiotusentals har drivits på flykt och situationen hotar att urarta till regionalt krig. Biståndsorganisationen PMU som länge har fokuserat på Kongo intensifierar sina humanitära insatser i landet. De skriver:

Antalet skadade i striderna ökar samtidigt som tillräckliga resurser saknas för att ge dem vård. Allt fler fall av kolera rapporteras från flyktinglägren och FN:s livsmedelsorgan förmår inte täcka behovet av mat.

– I en allt svårare situation fortsätter PMU sitt arbete. Vi har ett stort nätverk och ett väl etablerat samarbete med Cepac och Panzisjukhuset. Nu stärker vi de humanitära insatser som redan pågår och startar en insamling för Kongo, berättar Lennart Nolvall, koordinator för PMU:s humanitära arbete.

Ett nutritionsprojekt ger mat och vård till undernärda barn och deras ammande mammor på flera platser i Nordkivu. Vården vid Panzisjukhuset fortsätter också, under skydd av FN-styrkan Monusco.

– Beredskapen höjs nu på sjukhuset för att kunna ge akutvård till patienter som skadats i striderna, eller insjuknat på grund av brist på rent vatten och mat, berättar Roland Stenlund PMU:s projektledare vid Panzisjukhuset.

Vi på Rättvis elektronik uppmanar er förstås att stödja detta viktiga arbete. Sms:a KRIG till 72 980 för att skänka 50kr och KRIG100 för att skänka 100kr, eller gå in här.

image
Bild: SVT Debatt

Vi vill också tipsa om en riktigt bra debattartikel av Margot Wallström som fortsätter brinna för situationen i Kongo även efter sitt FN-jobb. Hon diskuterar exploateringen av Kongos resurser genom historien och kräver bland annat att Sverige måste verka för att EU förbjuder konfliktmineraler. Som vi skrivit tidigare motsätter sig den svenska handelsministern sig detta. Hur många måste dö innan hon ändrar sig?

Världens miljövänligaste elektronik kommer från Indien!

image

För artonde gången har Greenpeace undersökt miljöarbetet hos stora elektronikföretag. En nykomling på listan är det indiska företaget Wipro, och bums slår detta företag de andra med hästlängder. Wipro är inte bara flitiga användare av grön energi utan lobbar även för att den indiska staten ska verka för en bättre miljöpolitik. Annars brukar företag bara snacka grönt inom PR medan lobbyisterna verkar för att minska statlig inblandning.

De andra elektronikföretagen i undersökningen är som sagt långt efter, men även där finns några framsteg. Greenpeace skriver:

Den taiwanesiska datortillverkaren Acer var det mest förbättrade företaget i guiden, och gick upp nio platser till nr 4 för att ha påverkat sina leverantörers utsläpp av växthusgaser, farliga ämnen och mineraler från konfliktområden. HP (2), Nokia (3) och Dell (5) hamnar bland topp fem. Apple sjönk något från nr 5 i förra årets upplaga till nr 6, och Blackberry-tillverkaren RIM klättrade inte från sin bottenplacering som nr 16 på rankingen.

Viktigt att notera dock: detta är en granskning av företagens övergripande policies, inte enskilda produkter, och företag som är bra på miljö kan fortfarande vara dåliga när det gäller arbetsvillkor i fabriker och mineralgruvor.

Svenskt företag köper konfliktmineraler – handelsministern vägrar förbjuda det

Handelsminister Ewa Björling (M)
Handelsminister Ewa Björling (M)

För en dryg vecka sedan skrev vi om hur de socialdemokratiska europaparlamentarikerna Marita Ulvskog och Ana Gomes krävde att  Sverige ska stödja en europeisk lag mot handel med konfliktmineraler från DR Kongo och närliggande länder. En amerikansk lag med detta syfte trädde nämligen i kraft 22 oktober, men trots att Europaparlamentet efterlyst en liknande lag har flera europeiska regeringar motsatt sig detta – inklusive Sveriges.

Handelsminister Ewa Björling svarade Ulvskog och Gomes i torsdags, och tyvärr bekräftade hon att Sverige inte tänker verka för en lag mot konfliktmineraler. Hennes resonemang var dock väldigt haltande. Hon säger att Sverige jobbar för att övertala företag att frivilligt undvika konfliktmineraler, medan ”lagar och regler som saknar de rätta verktygen riskerar […] att vara verkningslösa eller till och med kontraproduktiva”. Som argument för det senare pekar hon på att konflikten i DR Kongo har eskalerat på senaste tiden.

Dock trädde den amerikanska lagen mot konfliktmineraler, som är den enda lagen som finns, i kraft först för en dryg vecka sen som sagt så det argumentet var ju inte världens vassaste direkt. Och med tanke på att Swedwatch och Diakonia så sent som i juni sedan kunde avslöja att det svenska företaget Minerals Invest köper konfliktmineraler (se video nedan), så är det ändå rätt så tydligt att frivillighet inte riktigt räcker. Björling måste sluta kamma företagen medhårs och kräva att de ska sluta finansiera det största kriget sen andra världskriget.

Ulvskog och Gomes gav Björling svar på tal där de pekade ut dessa hål i resonemanget och uppmanade handelsministern att ändra sig. Det är ett krav vi håller med om, så vi vill uppmuntra er att gå in på regeringens hemsida och skicka iväg ett brev till Ewa. Formulera det gärna själva, men till er hjälp finns en liten mall nedan att tillgå:

Hej!

När FN:s Säkerhetsråds expertgrupp på Demokratiska Republiken Kongo i december 2011 gav sina rekommendationer om vad som behövs göras för att skapa fred, betonade de åtgärdanden mot handeln med konfliktmineraler. Den amerikanska lagen mot konfliktmineraler hyllades, och fler stater uppmanades att engagera sig mer för att stoppa denna illegala handel.

Jag tycker därför att det är väldigt förvånande att du i en debattartikel i Svenska Dagbladet säger att Sveriges regering går emot Europaparlamentet genom att inte stödja en liknande lag i EU. Du skriver att ”mer handel” är lösningen medan lagar och regler kan vara ”verkningslösa eller till och med kontraproduktiva”, något det inte finns bevis för och som jag absolut inte håller med om. Ska vi av samma anledning avkriminalisera droger och avreglera vapenhandeln för att med ”mer handel” istället bekämpa de problem som de orsakar? När mineraler som används i vår elektronik finansierar rebellgruppers verksamhet är det en självklarhet att vi ska förbjuda företag att köpa dessa mineraler.

Ju längre tid som handeln med konfliktmineraler pågår, desto större lidande utsätts lokalbefolkningen för. Så sent som i juni avslöjade Swedwatch och Diakonia att det svenska företaget Minerals Invest anställer soldater som misstänkts ha utfört etnisk rensning på lokalbefolkningen. Det är ofattbart att ett svenskt företag kan komma undan med något sådant, och att Sverige inte vill lagstifta för att det inte ska ske igen. Jag kräver att Sveriges regering omedelbart ändrar ståndpunkt i den här frågan och agerar för en kraftfull och effektiv europeisk lag mot konfliktmineraler.

Med vänlig hälsning,
(ditt namn)

Kongo går sönder

Flyktingar vid Goma. Foto: Julien Harneis, creative commons
Foto: Julien Harneis, creative commons

Igår kom Läkare utan gränser med rapporten Kriserna svenskarna glömt. Där presenterar de hur Sifo har bett tusen svenskar nämna de humanitära kriser som de känner till. 15 % nämner Kongo.

Då snackar vi om den största konflikten sen andra världskriget.

Den har pågått i 15 år.

Sex miljoner har dött.

1500 dör varje dag, hälften barn.

200 000 kvinnor har våldtagits.

Två miljoner befinner sig på flykt.

Och 15% av svenska folket kommer på att det är en humanitär kris där?

Internflyktingar i Rutshuru, Nordkivu. Foto: Julien Harneis
Foto: Julien Harneis, creative commons

Som jag skrev i en tidigare bloggpost har jag via skolan fördjupat mig i Kongokrisen de senaste veckorna. Det var intressant men oerhört plågsamt. Inte nog med att jag varje i två veckor läste om dessa grymheter i detalj, mitt hjärta sjönk oerhört när jag insåg att det ett tag såg ut att gå åt rätt håll – striderna minskade, samhällen blev tryggare, FNs styrkor MONUSCO funderade på att sakta men säkert dra sig ur – och så kom Terminator. ”Historien upprepar sig”, skrev International Crisis Group i ett upprört brev till FN:s säkerhetsråd om MONUSCOs misslyckande. Våldet tilltar igen.

Idag, dagen då jag äntligen lämnade in min konfliktanalys, blev jag smärtsamt påmind om detta när nyheten om att Dr. Denis Mukwege blivit utsatt för mordförsök. Mukwege har tagit emot flera internationella priser för sin outtröttliga kamp för alla våldtagna kvinnor som söker sig till Panzisjukhuset i Bukavu där han är överläkare. PMU, som på ett fantastiskt sätt har stöttat och uppmärksammat Mukweges verksamhet, skrev så sent som igår att säkerhetsläget kraftigt har försämrats. Kongo går sönder.

Vad kan vi göra? En hel del, faktiskt. Ge rikliga summor till PMUs viktiga arbete. Sprid information om vad som händer i Kongo. Och framför allt: sätt press på elektronikföretagen. Det värsta är ju att det här trots allt inte är en konflikt som vi ignorerar, utan som vi finansierar. När FN:s säkerhetsråds expertgrupp på Kongo sammanfattade vad som behöver göras för att åtgärda konflikten var det framför allt ett stopp av handeln med konfliktmineraler som de krävde. I tio år har man diskuterat att åtgärda denna handel, men fortfarande sker den. Men Kongos befolkning kan inte längre vänta. Gå in här och skriv ett argt brev till dina elektronikföretag.

Gripande dokumentär om krisen i Kongo

Organisationen Friends of the Congo har producerat ovanstående dokumentär, Crisis in the Congo: Uncovering the Truth. Det är en av de mest välgjorda och gripande dokumentärer om Kongokrisen jag har sett. Varning för hemska, men viktiga, scener.

I filmen slås det fast att eftersom nära sex miljoner människor har dött i Kongo närmar sig krisen förintelsens proportioner utan att västvärlden talar om det i särskilt stor utsträckning. Om sex miljoner hade dött mitt i Europa hade saker och ting förstås sett annorlunda ut. Och inte nog med att väst blundar för konflikten, som läsare av den här bloggen vet bidrar vi till den genom vår elektronikkonsumtion. Sveket mot det kongolesiska folket är skandalöst.

Situationen i Kongo blir mer och mer akut. Organisationen Genocide Watch rapporterar att konflikten har ökat i styrka sedan april i år och att flera miliser begått folkmordsliknande handlingar. Till exempel har den regeringsvänliga milisen Raia Mutomboki deklarerat att de tänker döda alla som talar Kinyarwanda, det officiella språket i Rwanda, oavsett om de är militärer eller civila. Som svar på det tänker Hutumilisen FDLR döda alla som har en anknytning till Raia Mutomboki. FDLR leds av personer som bedrev folkmordet i Rwanda 1994.

Det går inte att peka ut onda och goda i den här konflikten, massakrer, våldtäkter och förtryck förekommer på alla sidor. Crisis in the Congo ger flera fruktansvärda exempel på detta.

Kongolitteratur
Kongolitteratur

Personligen håller jag just nu på och fördjupar mig ännu mer i konflikten i Kongo genom mina studier (jag pluggar freds- och konfliktkunskap den här terminen) så förvänta er framöver ännu fler djupgående analyser av denna galna, blodiga och oändliga konflikt!

2000 arbetare i storbråk i iPhonefabrik – gissa varför?

image

Häromdagen rapporterade flera medier att 2000 anställda på en av Foxconns fabriker, som producerar elektronik åt många olika företag men bland annat bakdelarna till iPhone 5, börjat bråka till den grad att det blev en upploppsliknande stämning och 5000 poliser fick inkallas.

Vad i hela världen kan detta bero på, undrar vi förstås. Ja, absolut inte på de arbetsvillkor som är så dåliga att flera arbetare försökt ta självmord, hävdar Foxconn själva. Istället bottnar konflikten i att en arbetare blev slagen av en vakt.

Nu är det förstås inte så kul att bli slagen, men kan det verkligen vara den enda anledningen till att den tillslagne övertalar 1999 till om att skapa upplopp? Jag förnekar inte att en sådan händelse kan ha sparkat igång konflikten, men det är ju inte jättetroligt att alla människor vi ser i videon nedan är sura på en enda vakt. Det är snarare så att de reagerar på hur vaktstyrkan överlag beter sig mot dem. Och om arbetarna har anledning att vara riktigt besvikna på säkerhetsvakterna på deras arbetsplats, på vilket sätt skulle det inte relatera till deras arbetsvillkor?

Dagen efter upploppen berättar en chef mycket riktigt att konflikten stod mellan arbetare och säkerhetsvakter på grund av arbetssituationen. Det är som den fackligt engagerade Geoffrey Crothall misstänkte:

– När du har en arbetsmiljö som Foxconn där arbetarna behandlas som produktionsenheter, i själva verket som robotar och inte människor, är ibland våld den enda vägen ut och mindre konflikter blir våldsamma.

Den blodiga sanningen bakom iPhone


image

Idag lanseras Apples nya flaggskepp iPhone 5, och som vanligt kommer företaget kamma hem nya miljoner till följd av detta på bekostnad av de som faktiskt producerar telefonen. Få känner till hur ruttet Apple egentligen är, vi talar om företaget som betalar urusla löner till arbetarna vilket får till konsekvens att nio stycken hos underleverantören Foxconn tagit livet av sig och över 300 har försökt göra detsamma. Apple å sin sida maximerar vinsten med hjälp av skatteflykt och genom att strunta i miljön, samtidigt som de använder fula PR-trick som egentligen inte har någon reell effekt för att ge sken av att bry sig om arbetarna.

Vad göra? Bojkotta iPhone 5 och satsa på konkurrenterna? Nja, de är lika usla. HTC finansierar krig i Kongo och Samsung blev nominerad till den inte särskilt åtråvärda tävlingen årets värsta företag 2012. Hela elektronikindustrin lider av strukturella problem där de flesta skiter i människa och miljö. Minimera vinsten till storbolagen genom att köpa elektronik second hand, och sprid info om detta elände så att vi kan se en ändring äga rum.

DN, DN, DN, DN. SR.

Lista på vilka företag som är bäst/sämst på att stoppa konfliktmineraler

För några dagar sedan publicerade Enough Project en företagsrankning där de listar vilka elektronikföretag som gör mest för att se till att de inte använder konfliktmineraler från Demokratiska Republiken Kongo samt verkar för att mineralhandeln i Kongo ska bli konfliktfri. Det är en uppdatering av en liknande granskning de gjorde 2010, och glädjande nog har mycket gått framåt! Inget av de företag de undersökte då har backat i sina åtaganden mot konfliktmineraler, tvärtom har många gjort stora insatser för att minimera sin medverkan till konflikten i Kongo.

image

Högst upp i listan tronar Intel och HP, som toppade listan 2010 också men nu har ökat sina insatser ännu mer. Allt är inte perfekt, men de har visat ett starkt engagemang för att bli kvitt konfliktmineraler utan att bojkotta hela Kongo.

Andra företag som får bra betyg är till exempel Philips, Acer, Apple och Microsoft. Dessa har deltagit i flera goda initiativ för att få stopp på konfliktmineralhandeln, samtidigt som de ibland även missat ytterligare chanser.

Företag som däremot får medelmåtta betyg är till exempel LG, Samsung och Sony. De har gjort litegrann för att få stopp på konfliktmineralerna men långt ifrån tillräckligt.

De företag som får dåligt betyg är kameraföretagen Nikon och Canon, TV-företaget Sharp samt telefontillverkaren HTC. Dessa företag har nästan inte gjort något för att undvika konfliktmineraler. Allra längst ner i listan finns TV-spelstillverkaren Nintendo. De har bokstavligen inte gjort ett dyft.

image

Hela listan med tillhörande rapport finns att tillgå här, där kan du även skicka meddelanden till de företag du vill applådera/såga, förslagsvis de företag vars produkter du äger. Kom dock ihåg att detta är en rankning av hur företagen enbart verkar mot konfliktmineraler, arbetsförhållanden i fabriker till exempel räknas inte in. Därför så är inte ens de företag som är högst upp i listan ”rena” från hemskheter. Det bästa man kan göra när man köper ny elektronik är, som vi har poängterat tidigare, att köpa begagnat.

Kongos befolkning drabbas när företagen sätts främst

Inom loppet av en vecka har två debattartiklar uppmärksammat den upptrappade konflikten i Demokratiska Republiken Kongo och de konfliktmineraler som driver denna. Dr Denis Mukwege från Bukavu skriver i Dalademokraten tillsammans med Niclas Lindgren från PMU och Bo Forsberg från Diakonia:

Konflikten i Kongo beror inte på att människor lever i ett fattigt område. Civilbefolkningen drabbas för att de lever i ett land rikt på naturresurser. Utländska bolag utvinner mineraler för mobiltelefoner och datorer, vaskar guld och hugger ned skog. Kongos befolkning drabbas när företagen sätts främst. Vilket ansvar tar regeringar i länder bolagen härstammar från för att utvinningen inte förvärrar konflikten? Vad görs för att företagen ska dela med sig av vinsten till befolkningen när de försvinner med landets rikedomar? Svaret är: väldigt lite.

Och Margot Wallström, fram tills nyligen FN:s särskilde representant mot sexuellt våld i konflikt, samt Lena Ag från Kvinna till Kvinna skriver på DN Debatt:

Vi vill ha en europeisk lagstiftning om konfliktmineraler, liknande den amerikanska, som skulle bidra till att angripa den krigsekonomi som i dag ger bränsle till konflikten. Se till att kartlägga dessa råvarors väg, ålägg importörer och producenter att spåra och redovisa var mineralerna kommer ifrån och börja bygga ett globalt certifieringssystem.

[…]

Lagen skulle bidra till att synliggöra för både uppköpare och konsumenter vad som är konfliktmineraler och vad som inte är det, och skapa drivkrafter för industrin att utveckla en sundare och mer hållbar handel. Och vad är alternativet? Den politiska signalen har redan haft effekt och kan bara bli starkare om Europa samarbetar med USA kring frågan om konfliktmineraler. Med sitt långa engagemang i Kongo kan Sverige driva på inom EU-samarbetet. Det finns redan frivilliga initiativ från elektronikbranschen och som konsumenter kan vi trycka på, till exempel genom att kräva att de företag som använder dessa råvaror i sina produkter redovisar var de kommer ifrån.

Vad väntar vi på?

Skriv på för gröna moln!

image

Molntjänster har på senaste tiden blivit väldigt populära, många tycker förstås att det är bekvämt att lagra filer online, men det få vet är att servrarna för de största molntjänsterna – som Apple, Microsoft och Amazon står för – drivs av smutsig kolkraft. För att åtgärda detta har Greenpeace startat en global namninsamling för att göra molnen gröna. De vet vad de gör, de lyckades få Facebook att sluta använda kolkraft genom liknande metoder för några månader sen. Heja Greenpeace!

Apple backar på miljöfronten

Apple har meddelat att de inte längre vill låta sig granskas av EPEAT som undersöker miljöstandard på elektronikprodukter.

Detta gör bland annat att federala myndigheter i USA inte får köpa Apple-produkter, eftersom minst 95 % av deras elektronik måste vara godkända av EPEAT, samma sak gäller också många företag.

Orsaken till att Apple drar sig ur EPEAT är att deras nya dator Retina MacBook Pro är så svår att återvinna och reparera. Att skapa en miljöovänlig dator har alltså högre prioritet för Apple än att behålla en miljöcertifiering. Knäppt, säger vi på Rättvis elektronik.

Sex gånger fler har dött i Kongo än i Rwanda

DN har skrivit en jättebra ledare om krisen i Demokratiska Republiken Kongo och belyser både konfliktens kopplingar till utvinningen av mineraler som används i elektronik, och till de komplexa gruppmotsättningarna som bottnar i Andra Kongokriget och folkmordet i Rwanda. Det slås fast att både folkmordet och konflikten i Kongo kunde ske på grund av omvärldens passivitet – och då var det förra en långt mer drastisk och därmed uppmärksammad händelse än konflikten i Kongo. DN citerar biståndsorganisationen Diakonia:

”Skeendet i Kongo-Kinshasa är svårare för media att fånga och visualisera, med utdragna och ’enformiga’ konflikter och en vardag där döden blivit en del av tillvaron. Människor som dör i konstant, lågintensivt våld, sjukdom eller undernäring är inte lika dramatiskt och inte heller en nyhetshändelse av samma slag som när en självmordsbombare på en fullsatt marknad i Bagdad drar 60 människor med sig i döden”.

Detta gör att den allra största konflikten sedan andra världkriget har fått pågå i det tysta, finansierad av vår elektronikkonsumtion. Sex miljoner människor har dött på grund av konflikten.

Det är sex rwandiska folkmord.

Tystnaden måste upphöra.

”The Terminator” blåser upp Kongos konflikt om mineralerna

The Terminator
The Terminator

Idag publicerar Svenska Dagbladet en artikel om att våldet ökar i Demokratiska Republiken Kongo igen. Två miljoner människor har tvingats fly inom sitt eget land. Bakom våldet ligger framför allt krigsherren Bosco ”The Terminator” Ntaganda, och som smeknamnet antyder är han inte att leka med. Han är efterlyst av Internationella Brottsdomstolen i Haag för att ha lett massakrer på upp till 50 000 människor 2003, och nu är han ute efter att skapa en robust rebellmilis som bland annat finansieras av mineralerna i vår elektronik.

Men låt oss ta hela historien från början för att förstå vem Bosco är och vad det nuvarande våldet bottnar i.

Från folkmordet i Rwanda till Afrikas världskrig

Bosco är tutsisk rwandier. Under de konflikter som ledde fram till folkmordet 1994 stred han för Rwandan Patriotic Army som kom att störta hutumilisen och stoppa folkmordet. Flera av de hutuer som varit ansvariga för folkmordet flydde då till närbelägna Kongo, där de efter ett tag bildade milisen Forces démocratiques de libération du Rwanda (FDLR). Dessa involverades tillsammans med många andra miliser och stater i det Andra Kongokriget (1997-2003), mer känt som Afrikas världskrig. Det är den största konflikten sedan Andra världskriget, och även om fred slöts 2003 är konflikten långt ifrån över, som de pågående våldsamheterna visar.

Laurent Nkunda
Laurent Nkunda

Tillbaka till Bosco. Denne gjorde en karriär under kriget genom att bli ledare för Forces Patriotiques pour la libération du Congo (FPLC, inte att förväxla med nyss nämnda FDLR) som begick förfärliga människorättskränkningar i nordöstra Kongo för att få kontroll över mineraler som används i elektronik. Här dödades som jag nämnde i början ca 50 000 människor i massakrer som leddes av Bosco. När kriget officiellt var över gick han 2006 till Congrès national pour la défense du peuple (CNDP) som leddes av Laurent Nkunda. CNDP var en tutsimilis med syftet att utplåna hutumilisen FDLR som hämnd för folkmordet, men Nkunda hade högre planer än så och lyckades ta kontrollen över stora delar av provinsen Nordkivu (och behöver jag säga att det området är fullspäckat av mineraler som används i elektronik?). CNDP införskaffade sig allt mer makt och rikedom på bekostnad av lokalbefolkningen, striderna hårdnade med regeringen, och återigen beordrade the Terminator en massaker, som videoklippet ovan berättar om.

En förvånande vändning

I januari 2009 skedde dock en vändning som förvånade många. Bosco gjorde myteri och deklarerade sig själv som ledare för CNDP. Kort därefter arresterades Nkunda i Rwanda, där han fortfarande sitter bakom lås och bom. Men inte nog med det, Bosco satte sig som ny rebelledare vid förhandlingsbordet tillsammans med regeringen, och de kom överens om att inlemma CNDP:s soldater i Kongos armé, för att de forna fienderna med gemensamma krafter skulle fokusera på att utplåna FDLR. Detta i utbyte mot att Kongo inte utlämnade Bosco till Haag. Regeringen godkände detta, och i ett slag var rebellmilisen statlig armé, och Bosco kunde röra sig fritt och fortsätta tjäna pengar på sina gruvor.

…tills alldeles nyligen! Nu har Bosco brutit sig loss från armén och bildat en egen milis på minst 750 personer, varav 150 är barn. Enligt både FN och Human Rights Watch får han stöd från sitt hemland Rwanda, som aldrig kommit riktigt överens med Kongo (de stödde CNDP också). Historien verkar tyvärr upprepa sig. Vad tar elektronikföretagen för ansvar?

Källor: BBC 1, BBC 2, Enough: Taking the Terminator (PDF). Även Wikipedia har en seriös artikel med många bra källor.