Apples VD Tim Cook i en intervju, om vilka värden som är viktiga för honom som person:
Treating people with dignity. Treating people the same. That everyone deserves a basic level of human rights, regardless of their color, regardless of their religion, regardless of their sexual orientation, regardless of their gender. That everyone deserves respect.
Citatet används ofta och gärna i sammanhang som diskuterar Apples produktionskedja. Det är ett tacksamt uttalande, eftersom att det står i bjärt kontrast till situationen för anställda i fabrikerna där Apple-produkter framställs (för vilken ”slavlik” ändå är ett passande adjektiv).
Tim Cook fortsätte intervjun med att prata om Apples ansvar för sin produktion:
One of the best ways you can make sure that things are happening well is if people stand up and say, ”Something’s happening that’s not right here.” We’ve audited so deep in our supply chain. We do it constantly, looking for anything that’s wrong, whether it’s down to the — there’s a safety exit blocked.
Min personliga älsklingsorganisation China Labor Watch har släppt en rapport om läget i en av Pegatrons fabriker i Shanghai, vilken producerar iPhone 6s. Pegatron är en av jättarna inom elektroniktillverkning i Kina, och är i klass med Foxconn vad det gäller storlek och problem gällande anställdas tillvaro och rättigheter (mer om Foxconn här, här och här).

I rapporten gör China Labor Watch precis det Tim Cook ber om: de konstaterar att något inte står rätt till här. Apple gör antronomiska vinster (bland annat slog de historiskt världsrekord för en kvartalsvinst 2014, med 18 miljarder USD), men ändå lever de människor som framställer iPhones, iPads och iMacs under horribla förhållanden. Eller som China Labor Watch säger det:
Something’s not right about the way Apple is doing business.
Så, vad händer där då? Jo! Människorna som arbetar vid produktionsbandet har 6-dagarsveckor och 12-timmarsskift. De får dock bara betalt för 10.5 timmar, då obligatoriska möten räknas som fritid. Det är i vanlig ordning obligatorisk övertid från 17.30 till klockan 20. Innan övertiden tjänar arbetarna 2600 kronor i månaden, eller ungefär 15 kronor i timmen, vilket gör dem ekonomiskt beroende av övertiden eftersom 2.6 lax inte räcker för att leva i Shanghai. Den genomsnittliga övertiden var 80 timmar i månaden, och minns väl att fabriksarbetet ofta utförs stående med 1 timme och 20 minuters paus totalt under arbetspasset, vilket ska räcka för både lunch och middag.
När den ordinarie arbetsdagen är slut åker arbetarna på en halvtimmes lång färd i en fabriksbuss tillbaka till de fabriksägda sovsalar de flesta fabriksarbetarna bor (jag hoppas det med önskad tydlighet framgår att fabriken dominerar de anställdas liv). Upp till 14 personer bor i samma sovsal, vilket skapar problem inte bara för att det inte nödvändigtvis är trevligt att bo med 13 pers en inte känner, men också för att arbetarna jobbar i olika skift, vilket gör det svårt att få sova ordentligt. Det är stora problem med mögel och vägglöss, och enligt China Labor Watchs utredare är många fabriksarbetare täckta av lusbett.

Angående Tim Cooks uttalande gällande blockerade nödutgångar blev China Labor Watch utredare inte ens informerad om var nödutgångarna fanns under den tid hen arbetade på fabriken, och kunde inte heller hitta dem på egen hand (100 000 människor jobbar på den här fabriken). Inga säkerhetsövningar gjordes heller, och många saknar skyddsutrustning för att kunna utföra sitt arbete på ett säkert sätt. De som har säkerhetsutrustning saknar ofta information om hur den ska användas.
Hälfen av människorna som arbetar på fabriken är tillfälligt anställda, trots att kinesisk lag dikterar att procentsatsen inte får överstiga 10%. De tillfälliga anställningarna gör att de fabriksanställda är mycket mindre benägna att organisera sig för förbättrade rättigheter då de kan bli avskedade när som helst, för vad som helst.
China Labor Watch jämför i rapporten sina senaste fynd med en undersökning som gjordes i samma fabrik 2013, och slutsatsen är att situationen är typ densamma.

Det betyder att trots Apples upprepade löften (som det här) om att förbättra livet för de anställda i sina produktionskedjor händer väldigt lite, och det till trots att Apple skulle kunna utöva enormt tryck på sina underleverantörer. Då är det lätt att känna att Tim Cook mest ordbajsade när han pratade om allas lika värde och rätt till ett värdigt behandlande.