Sen vi började kampanja för rättvis elektronik har det hänt en del, en del politiker. T.ex. vår personliga favorit Margot Wallström, har fått upp ögonen för en del av de problem som är sammanknutna med den ohållbara teknikindustrin.
En annan rolig utveckling är att det börjat etableras en del företag som har en miljö, eller rättviseprofil. Vi har skrivit om Inrego förut som renoverar datorer (återanvändning är ett viktigt verktyg) och Nederländska FairPhone. Just Fairphone har börjat planera att gå från ord till handling och planerar att släppa en Rättvis telefon under 2013, att sätta sociala värden först är ett radikalt annorlunda tänk när andra företag nöjer sig med egensnickrade CSR-policies och bara promotar sina lurar som de snabbaste och snyggaste telefonerna. Konsumenter generellt säger sig vara villiga att betala mer för rättvisa produkter. Så det finns ingen anledning till att FairPhone inte skulle kunna bli ett bra, rättvisare alternativ. Så länge som de verkligen lyckas med att få ut en telefon på marknaden. På <a href="http://www.fairphone.com/"FairPhones hemsida kan en skriva upp sig som intresserad av den första rättvisa telefonen.
Men hur mycket skillnad gör en rättvis telefon i en i övrigt sunkig industri, där bland annat slaveriliknande arbetsförhållanden, hälsofarlig produktion och till och med barnarbete förekommer? Är problemet att det inte finns alternativ eller att de övriga aktörerna tillåts missbruka luckorna i nationell och internationell rätt. Även om det finns alternativ så kommer de andra aktörerna fortfarande att kunna sälja sina orättvisa telefoner.
Poängen med FairPhone är kanske snarare att visa att det går. Den som skaffar en rättvis telefon får i vårt extremt konsumtionsinriktade samhället chansen att prata med vänner, familj och kollegor om förhållandena i teknikindustrin. På detta sätt kan en politisk opinion kanske väckas på nytt och förstärkas för att ta in rättviseaspekten i elektronik-inköp. En rättvis telefon kommer också att skapa distributionskanaler för rättvis elektronik som de andra aktörern kan ta efter. Samtidigt behövs det politiska arbetet och ett brett motstånd både inom och utanför parlamentet. Vi måste trycka på våra folkvalda och påverka människor runt omkring oss. När allt kommer omkring är Fairtrade en framgångssaga, även om att handla rättvist fortfarande är ett privilegium för den som har råd (inte den ensamstående flerbarnföräldern som har svårt att skrapa ihop till hyran) har Fairtrade ökat medvetenheten om att allt inte står rätt till i produktionen av vanliga importvaror. Varför skulle samma sak inte vara möjlig inom elektronik-industrin.
Rättvis elektronik! 