För en månad sedan flyttade jag till Kina för att stanna ett år framåt. Jag bor i Shanghai, och häromkring finns många av världens största elektronikfabriker. Därför – från oss alla till er alla – ett riktigt långt inlägg om elektronikproduktion i Kina!
*Spoiler alert!*
Då jag blivit införstådd med att det finns vissa som inte är lika intresserade av statistik om arbetsförhållanden i kinesiska elektronikfabriker som jag (jag vet det är sjuk, vilken sick and twisted individ älskar inte en rapport på 200 sidor om arbetsrelaterade olyckor i Shanzhen?) så är det här en summering av de kommande 7000 tecknen: läget i fabrikerna för våra elektronikföretag är illa. Människor arbetar upp till 20 timmar om dagen för minimilöner på 10 kronor i timmen, skador och dödsfall är vanliga precis som farliga ämnen och fruktansvärd arbetsmiljö. Hade vi producerat elektroniken i Sverige hade dessa arbetsförhållanden setts som grova brott mot arbetsrätten, och antagligen resultera i långa fängelsestraff för fabriksledningarna. Ändå säljs dessa produkter lagligt i västvärlden. Jag kan inte låta bli att undra, var ska vi dra gränsen för vårt medlidande och empati? Vid vår nationsgräns?
Ok, för resten som bestämt sig för att hänga med hela vägen: spänn fast säkerhetsbältet för nu kör vi!
Först: flera av mina källor har ett eller några år på nacken, och mycket bra händer i Kina just nu gällande arbetsrätt och miljölagstiftning. Därför kan vissa saker ha ändrats till det bättre. Det är hur fint som helst och jag älskar det. Samtidigt kan vi utgå från att förhållandena inte är okej och inte kommer bli det den närmaste framtiden, för i mångt om mycket har stora företag möjlighet att bete sig lite hur som helst här, och vi vet ju alla att stora företag är som barn: om de inte gränsas blir de fullkomligt odrägliga och lägger sig ner på golvet i mataffären och skriker efter godis (eller att slippa ha fackföreningar och betala minimilöner på sin fabrik. Same same). Det har varit strejker sedan jag kom hit där arbetare kräver höjda löner och bättre förhållanden (eller “We aren’t robots. We need to eat and feed our family” som en arbetares plakat sa), och China Labor Watch gick nyligen ut med en rapport om att arbetare som gör iPhone 6 arbetar upp till 77 timmar i veckan under farliga arbetsförhållanden för att möta efterfrågan på telefonen. Trots övertid på upp till 158 timmar i månaden kunde arbetare fortfarande inte få ihop den genomsnittliga lokala lönen. Grattis alla som skaffat ny lur, detta kom på köpet! 🙂
Vad är läget då?
Jo, många av världens största elektronikföretag har sina underleverantörer i Kina. Det är här en stor del av vår elektronik monteras ihop. 2012 producerade Kina mer än 1.18 miljarder mobiltelefoner och 350 miljoner datorer (jag ber en stilla bön att de alla kommer återvinnas ansvarsfullt), enligt Tech In Asia, och produktionen spås att fortsätta öka. Det produceras helt enkelt helt sjukt mycket elektronik, och den matteglada läsaren ser att i den här takten hinner vi producera en mobil till alla i världen på 6 år. Alltså så att även bebisar har sin egen mobil. Superbra!
Elektronikproduktionen i Kina hamnade för första gången på löpsedlar världen om 2010 när internationell media rapporterade om att 14 arbetare på Foxconns fabriker tagit självmord på arbetsplatsen (det var totalt 18 försök). Foxconn har varit en betydande underleverantör till Apple, Nokia och Sony, och nu skrevs det om horribla arbetsförhållanden, slavlöner och olagliga mängder övertid. Organisationer som China Labor Watch var snabba med att påpeka att även om situationen på Foxconn var helt fruktansvärd hade arbetare på andra fabriker det än värre. Hela harangen som nu följer är fakta hämtade från deras rapporter, speciellt ”Beyond Foxconn : Deplorable Working Conditions Characterize Apple’s Entire Supply Chain”.
Så, here we go!
2012 var den genomsnittliga arbetsdagen på Foxconn var 10 timmar medan Riteng – en annan Appleleverantör – snittade på 12 timmar om dagen. Övertid på 100-180 timmar i månaden är mer eller mindre standard, även fast kinesisk lag dikterar att den inte får överskrida 36 timmar i månaden. Övertiden drivs på av de oerhört låga lönerna (10-12 kr/timmen), vilket gör att arbetarna måste arbeta övertid för att ha råd att leva. Arbetsintensiteten blir därför oerhört hög, speciellt eftersom det är vanligt att arbetare generellt inte får mer än en eller två dagar ledigt i månaden. Det är även vanligt att arbeta varje dag månaden igenom, och jag har hört vittnesmål från arbetare som sagt att de inte haft ledigt på flera månader. Kan vi snälla alla ta en paus och verkligen tänka på hur det skulle kännas, att ha jobbat varje dag, 10 timmar om dagen, i flera månader? *paus* Bra då kan vi fortsätta. Arbetet utförs ofta stående, och arbetsdagarna varierar från allt mellan 9 till 20 timmar. Fabriken är igång 24 timmar om dygnet, vilket innebär att arbetar gör både dag- och nattskift, ibland utan att ha möjlighet att vila emellan. Farlig arbetsmiljö är vanlig. Tjockt metalldamm i luften som går genom arbetarnas enkla ansiktsmasker i slutet av dagen; dålig ventilation; höga ljud som förstör hörseln; arbetare som exponeras för farliga kemikalier och strålning utan tillräcklig skyddsutrustning; arbetare som tvingas köra tunga maskiner på övertid. Ni fattar. Det är inte bra. Det är verkligen inte bra. Ovanpå detta saknas ofta träning i säkerhet på arbetsplatsen och arbetare har liten eller ingen koll på de potentiella hälsoriskerna fabrikerna innebär. Arbetare på en fabrik rapporterade att åtminstone fyra olyckor hade hänt ”nyligen”, vilket på den fabriken generellt innebar att en arbetares hand hade krossats eller huggits av.
Kanske finns det nu någon obotlig optimist som sitter här och läser och tänker ”men kanske har de i alla fall en givande och rik fritid de där fyra timmarna om dagen de är lediga?”. Vanligtvis hade jag sagt ”you go girl/boy/vad du känner att du identifierar dig som, klart glaset är halvfullt! :):):)” men här är det tyvärr så att vi vet att det inte bara är halvtomt, det är heltomt. En granskning av China Labor Watch visar att många fabriksarbetares liv består av att jobba, äta och sova. Färre än 10% angav att de hade ett socialt liv, och färre än 5% att de spenderade tid med sin familj.
På senaste tiden har det kommit rapporter om att arbetare på Apple- och Nokia-fabriker fått leukemi och bensenförgiftning. Bensen används som lösningsmedel för att tvätta skärmar, fast det är känt att det innebär allvarliga hälsorisker och är ett cancerframkallande ämne associerat med akut leukemi (myeloisk). Arbetare i fabriker som använder sig av bensen vittnar om att de arbetat 15 timmar i sträck utan ventilation, och många nekas finansiell kompensation när de väl blir sjuka. Det bisarra är att det finns andra lösningsmedel som kan användas inom elektronikproduktion, och en bensenfri produkt uppskattas kosta slutkunden mindre än 1 USD mer. (bonusläsning: bra artikel om elektronikproduktion i Sydkorea ang. leukemi)
Idag finns det mer miljövänliga och humana alternativ till den konventionella elektronikproduktionen. Här på Rättvis elektronik har ni tidigare kunnat läsa om det underbara, underbara företaget Fairphone som strävar efter produktion av smartphones med minimal miljöpåverkan och schyssta arbetsförhållanden. Mycket tyder på att initiativ som Fairphone pushar de större företagen att ta arbetares rättighet och miljö på allvar, vilket är grymt bra. De större företagen blir också bättre hela tiden, typ som när Apple nu sagt att de ska bli fria från konfliktmineraler och har lovat att förbättra arbetsförhållandena hos sina underleverantörer. Konsumenter kan påverka företagen att anstränga sig att förbättra arbetsförhållanden längs hela produktionskedjan genom att göra informerade köp av elektronik. Det här är historien om hur min smartphone kom till, och när jag betalade för den köpte jag inte bara en pryl, utan alla dessa människors arbete (och lidande). Det känns skit och jag hoppas och tror att om några år så kommer vi kunna köpa etisk elektronik i de stora affärerna.
Tack och hej och kärlek!
Rättvis elektronik! 