Hur tillverkas en iPhone 6s?

Apples VD Tim Cook i en intervju, om vilka värden som är viktiga för honom som person:

Treating people with dignity. Treating people the same. That everyone deserves a basic level of human rights, regardless of their color, regardless of their religion, regardless of their sexual orientation, regardless of their gender. That everyone deserves respect.

Citatet används ofta och gärna i sammanhang som diskuterar Apples produktionskedja. Det är ett tacksamt uttalande, eftersom att det står i bjärt kontrast till situationen för anställda i fabrikerna där Apple-produkter framställs (för vilken ”slavlik” ändå är ett passande adjektiv).

Tim Cook fortsätte intervjun med att prata om Apples ansvar för sin produktion:

One of the best ways you can make sure that things are happening well is if people stand up and say, ”Something’s happening that’s not right here.” We’ve audited so deep in our supply chain. We do it constantly, looking for anything that’s wrong, whether it’s down to the — there’s a safety exit blocked.

Min personliga älsklingsorganisation China Labor Watch har släppt en rapport om läget i en av Pegatrons fabriker i Shanghai, vilken producerar iPhone 6s. Pegatron är en av jättarna inom elektroniktillverkning i Kina, och är i klass med Foxconn vad det gäller storlek och problem gällande anställdas tillvaro och rättigheter (mer om Foxconn härhär och här).

image
Pegatronfabrik i Shanghai. Källa: NRP

I rapporten gör China Labor Watch precis det Tim Cook ber om: de konstaterar att något inte står rätt till här. Apple gör antronomiska vinster (bland annat slog de historiskt världsrekord för en kvartalsvinst 2014, med 18 miljarder USD), men ändå lever de människor som framställer iPhones, iPads och iMacs under horribla förhållanden. Eller som China Labor Watch säger det:

Something’s not right about the way Apple is doing business.

Så, vad händer där då? Jo! Människorna som arbetar vid produktionsbandet har 6-dagarsveckor och 12-timmarsskift. De får dock bara betalt för 10.5 timmar, då obligatoriska möten räknas som fritid. Det är i vanlig ordning obligatorisk övertid från 17.30 till klockan 20. Innan övertiden tjänar arbetarna 2600 kronor i månaden, eller ungefär 15 kronor i timmen, vilket gör dem ekonomiskt beroende av övertiden eftersom 2.6 lax inte räcker för att leva i Shanghai. Den genomsnittliga övertiden var 80 timmar i månaden, och minns väl att fabriksarbetet ofta utförs stående med 1 timme och 20 minuters paus totalt under arbetspasset, vilket ska räcka för både lunch och middag.

När den ordinarie arbetsdagen är slut åker arbetarna på en halvtimmes lång färd i en fabriksbuss tillbaka till de fabriksägda sovsalar de flesta fabriksarbetarna bor (jag hoppas det med önskad tydlighet framgår att fabriken dominerar de anställdas liv). Upp till 14 personer bor i samma sovsal, vilket skapar problem inte bara för att det inte nödvändigtvis är trevligt att bo med 13 pers en inte känner, men också för att arbetarna jobbar i olika skift, vilket gör det svårt att få sova ordentligt. Det är stora problem med mögel och vägglöss, och enligt China Labor Watchs utredare är många fabriksarbetare täckta av lusbett.

Sovsal för Pegatronanställda. Foto: China Labor Watch
Sovsal för Pegatronanställda. Foto: China Labor Watch

Angående Tim Cooks uttalande gällande blockerade nödutgångar blev China Labor Watch utredare inte ens informerad om var nödutgångarna fanns under den tid hen arbetade på fabriken, och kunde inte heller hitta dem på egen hand (100 000 människor jobbar på den här fabriken). Inga säkerhetsövningar gjordes heller, och många saknar skyddsutrustning för att kunna utföra sitt arbete på ett säkert sätt. De som har säkerhetsutrustning saknar ofta information om hur den ska användas.

Hälfen av människorna som arbetar på fabriken är tillfälligt anställda, trots att kinesisk lag dikterar att procentsatsen inte får överstiga 10%. De tillfälliga anställningarna gör att de fabriksanställda är mycket mindre benägna att organisera sig för förbättrade rättigheter då de kan bli avskedade när som helst, för vad som helst.

China Labor Watch jämför i rapporten sina senaste fynd med en undersökning som gjordes i samma fabrik 2013, och slutsatsen är att situationen är typ densamma.

China Labor Watchs utvärdering av förändringarna i arbetsförhållandena på Pegatrons fabrik mellan 2013 och 2015. Bild från China Labor Watch.
China Labor Watchs utvärdering av förändringarna i arbetsförhållandena på Pegatrons fabrik mellan 2013 och 2015. Bild från China Labor Watch.

Det betyder att trots Apples upprepade löften (som det här) om att förbättra livet för de anställda i sina produktionskedjor händer väldigt lite, och det till trots att Apple skulle kunna utöva enormt tryck på sina underleverantörer. Då är det lätt att känna att Tim Cook mest ordbajsade när han pratade om allas lika värde och rätt till ett värdigt behandlande.

From China, with Love

För en månad sedan flyttade jag till Kina för att stanna ett år framåt. Jag bor i Shanghai, och häromkring finns många av världens största elektronikfabriker. Därför – från oss alla till er alla – ett riktigt långt inlägg om elektronikproduktion i Kina!

*Spoiler alert!*

Då jag blivit införstådd med att det finns vissa som inte är lika intresserade av statistik om arbetsförhållanden i kinesiska elektronikfabriker som jag (jag vet det är sjuk, vilken sick and twisted individ älskar inte en rapport på 200 sidor om arbetsrelaterade olyckor i Shanzhen?) så är det här en summering av de kommande 7000 tecknen: läget i fabrikerna för våra elektronikföretag är illa. Människor arbetar upp till 20 timmar om dagen för minimilöner på 10 kronor i timmen, skador och dödsfall är vanliga precis som farliga ämnen och fruktansvärd arbetsmiljö. Hade vi producerat elektroniken i Sverige hade dessa arbetsförhållanden setts som grova brott mot arbetsrätten, och antagligen resultera i långa fängelsestraff för fabriksledningarna. Ändå säljs dessa produkter lagligt i västvärlden. Jag kan inte låta bli att undra, var ska vi dra gränsen för vårt medlidande och empati? Vid vår nationsgräns?

En scen från dokumentären "Manufactured Landscapes"
En scen från dokumentären ”Manufactured Landscapes”

Ok, för resten som bestämt sig för att hänga med hela vägen: spänn fast säkerhetsbältet för nu kör vi!

Först: flera av mina källor har ett eller några år på nacken, och mycket bra händer i Kina just nu gällande arbetsrätt och miljölagstiftning. Därför kan vissa saker ha ändrats till det bättre. Det är hur fint som helst och jag älskar det. Samtidigt kan vi utgå från att förhållandena inte är okej och inte kommer bli det den närmaste framtiden, för i mångt om mycket har stora företag möjlighet att bete sig lite hur som helst här, och vi vet ju alla att stora företag är som barn: om de inte gränsas blir de fullkomligt odrägliga och lägger sig ner på golvet i mataffären och skriker efter godis (eller att slippa ha fackföreningar och betala minimilöner på sin fabrik. Same same). Det har varit strejker sedan jag kom hit där arbetare kräver höjda löner och bättre förhållanden (eller “We aren’t robots. We need to eat and feed our family” som en arbetares plakat sa), och China Labor Watch gick nyligen ut med en rapport om att arbetare som gör iPhone 6 arbetar upp till 77 timmar i veckan under farliga arbetsförhållanden för att möta efterfrågan på telefonen. Trots övertid på upp till 158 timmar i månaden kunde arbetare fortfarande inte få ihop den genomsnittliga lokala lönen. Grattis alla som skaffat ny lur, detta kom på köpet! 🙂

Vad är läget då?

Jo, många av världens största elektronikföretag har sina underleverantörer i Kina. Det är här en stor del av vår elektronik monteras ihop. 2012 producerade Kina mer än 1.18 miljarder mobiltelefoner och 350 miljoner datorer (jag ber en stilla bön att de alla kommer återvinnas ansvarsfullt), enligt Tech In Asia, och produktionen spås att fortsätta öka. Det produceras helt enkelt helt sjukt mycket elektronik, och den matteglada läsaren ser att i den här takten hinner vi producera en mobil till alla i världen på 6 år. Alltså så att även bebisar har sin egen mobil. Superbra!

Elektronikproduktionen i Kina hamnade för första gången på löpsedlar världen om 2010 när internationell media rapporterade om att 14 arbetare på Foxconns fabriker tagit självmord på arbetsplatsen (det var totalt 18 försök). Foxconn har varit en betydande underleverantör till Apple, Nokia och Sony, och nu skrevs det om horribla arbetsförhållanden, slavlöner och olagliga mängder övertid. Organisationer som China Labor Watch var snabba med att påpeka att även om situationen på Foxconn var helt fruktansvärd hade arbetare på andra fabriker det än värre. Hela harangen som nu följer är fakta hämtade från deras rapporter, speciellt ”Beyond Foxconn : Deplorable Working Conditions Characterize Apple’s Entire Supply Chain”.

Så, here we go!

2012 var den genomsnittliga arbetsdagen på Foxconn var 10 timmar medan Riteng – en annan Appleleverantör – snittade på 12 timmar om dagen. Övertid på 100-180 timmar i månaden är mer eller mindre standard, även fast kinesisk lag dikterar att den inte får överskrida 36 timmar i månaden. Övertiden drivs på av de oerhört låga lönerna (10-12 kr/timmen), vilket gör att arbetarna måste arbeta övertid för att ha råd att leva. Arbetsintensiteten blir därför oerhört hög, speciellt eftersom det är vanligt att arbetare generellt inte får mer än en eller två dagar ledigt i månaden. Det är även vanligt att arbeta varje dag månaden igenom, och jag har hört vittnesmål från arbetare som sagt att de inte haft ledigt på flera månader. Kan vi snälla alla ta en paus och verkligen tänka på hur det skulle kännas, att ha jobbat varje dag, 10 timmar om dagen, i flera månader? *paus* Bra då kan vi fortsätta. Arbetet utförs ofta stående, och arbetsdagarna varierar från allt mellan 9 till 20 timmar. Fabriken är igång 24 timmar om dygnet, vilket innebär att arbetar gör både dag- och nattskift, ibland utan att ha möjlighet att vila emellan. Farlig arbetsmiljö är vanlig. Tjockt metalldamm i luften som går genom arbetarnas enkla ansiktsmasker i slutet av dagen; dålig ventilation; höga ljud som förstör hörseln; arbetare som exponeras för farliga kemikalier och strålning utan tillräcklig skyddsutrustning; arbetare som tvingas köra tunga maskiner på övertid. Ni fattar. Det är inte bra. Det är verkligen inte bra. Ovanpå detta saknas ofta träning i säkerhet på arbetsplatsen och arbetare har liten eller ingen koll på de potentiella hälsoriskerna fabrikerna innebär. Arbetare på en fabrik rapporterade att åtminstone fyra olyckor hade hänt ”nyligen”, vilket på den fabriken generellt innebar att en arbetares hand hade krossats eller huggits av.

Kanske finns det nu någon obotlig optimist som sitter här och läser och tänker ”men kanske har de i alla fall en givande och rik fritid de där fyra timmarna om dagen de är lediga?”. Vanligtvis hade jag sagt ”you go girl/boy/vad du känner att du identifierar dig som, klart glaset är halvfullt! :):):)” men här är det tyvärr så att vi vet att det inte bara är halvtomt, det är heltomt. En granskning av China Labor Watch visar att många fabriksarbetares liv består av att jobba, äta och sova. Färre än 10% angav att de hade ett socialt liv, och färre än 5% att de spenderade tid med sin familj.

På senaste tiden har det kommit rapporter om att arbetare på Apple- och Nokia-fabriker fått leukemi och bensenförgiftning. Bensen används som lösningsmedel för att tvätta skärmar, fast det är känt att det innebär allvarliga hälsorisker och är ett cancerframkallande ämne associerat med akut leukemi (myeloisk). Arbetare i fabriker som använder sig av bensen vittnar om att de arbetat 15 timmar i sträck utan ventilation, och många nekas finansiell kompensation när de väl blir sjuka. Det bisarra är att det finns andra lösningsmedel som kan användas inom elektronikproduktion, och en bensenfri produkt uppskattas kosta slutkunden mindre än 1 USD mer. (bonusläsning: bra artikel om elektronikproduktion i Sydkorea ang. leukemi)

Idag finns det mer miljövänliga och humana alternativ till den konventionella elektronikproduktionen. Här på Rättvis elektronik har ni tidigare kunnat läsa om det underbara, underbara företaget Fairphone som strävar efter produktion av smartphones med minimal miljöpåverkan och schyssta arbetsförhållanden. Mycket tyder på att initiativ som Fairphone pushar de större företagen att ta arbetares rättighet och miljö på allvar, vilket är grymt bra. De större företagen blir också bättre hela tiden, typ som när Apple nu sagt att de ska bli fria från konfliktmineraler och har lovat att förbättra arbetsförhållandena hos sina underleverantörer. Konsumenter kan påverka företagen att anstränga sig att förbättra arbetsförhållanden längs hela produktionskedjan genom att göra informerade köp av elektronik. Det här är historien om hur min smartphone kom till, och när jag betalade för den köpte jag inte bara en pryl, utan alla dessa människors arbete (och lidande). Det känns skit och jag hoppas och tror att om några år så kommer vi kunna köpa etisk elektronik i de stora affärerna.

Tack och hej och kärlek!

Inblick i hur Fairphone förbättrar arbetsvillkor i Kina

Nu är det bara veckor kvar tills undertecknad får en egen Fairphone och kan erbjuda en egen recension här på sidan! Tills dess får ni här en liten inblick i hur Fairphone jobbar med att demokratisera och förbättra arbetsvillkoren på Guohong, som är deras kinesiska samarbetspartner som har uppdraget att sätta samman telefonerna:

Likt Fairtrade så ger Fairphone en premie till producenterna för att förbättra arbetsmiljön, 2:50 dollar per såld telefon. Premien är nu uppe i 125 000 dollar, och videon visar hur arbetarna tillsammans utser 18 representanter som ska avgöra hur pengarna ska spenderas. Många arbetare är nöjda med idén och videon ger intrycket av att många är nöjda med sin generella arbetssituation också. Nu ska videon visserligen tas med en nypa salt eftersom det är Fairphone själva som producerat den, men vi bör ha i åtanke att andra elektronikföretag i regel aldrig någonsin visar videor eller bilder på hur det ser ut i deras fabriker. Fairphone är utan tvekan ett av de mest transparenta och öppna elektronikföretagen i världen.

Bild: Fairphone
Bild: Fairphone

De betalar priset för elektroniken

Dagens bästa minidokumentär om hur kemikalier i elektronikproduktion påverkar fabriksarbetare! Titta titta titta!:



The Telegraph skrev nyligen om Green Americas kampanj ”Bad Apple” som syftar till att få Apple att kräva att deras underleverantörer att börja använda andra, säkrare, kemikalier i produktionen. Green America menar att omställningen skulle kosta mindre än 1 amerikansk dollar per producerad enhet, och inräknat är då även kompensation till arbetare som blivit sjuka efter att ha arbetat på fabrikerna. ”Vilken sjukt bra deal!” Ja, det är det! Uppropet som du kan gå in och skriva på finns här!

Här kan du hitta Who Pays the Price-facebooksida för mer info om kemikalieanvändning i elektronikproduktion.

Elektroniskt avfall: vad är grejen?

Vad är egentligen elektroniskt avfall?
Elektroniskt avfall, eller e-waste, är kort och gott elektronik som inte används längre. Förenklat kan en säga att elektroniskt avfall tillhör någon av följande tre kategorier:
* elektronik som inte fungerar.
* elektronik som fungerar, men som anses omodern. Alltså typ när en fungerande iPhone 5 byts ut mot en iPhone 5S. Ja, jag blir lite arg när jag tänker på det.
* elektronik som producenten inte anser vara möjlig att sälja. Ja, det blir jag också lite arg av att tänka på.

Vad händer med elektroniskt avfall?
Elektroniskt avfall kan gå tre olika öden till mötes:
* det återvinns.
* det lagas om det behövs, och säljs sedan vidare – antingen i det land den befinner sig, eller exporteras för försäljning utomlands. Allt som oftast betyder det från väst, till utvecklingsländer.
* den hamnar på en elektronisk soptipp i tredje världen, typ Guiyu i Kina eller Agbogbloshie i Ghana.

Elektroniskt avfall räknas som ”hazardous waste” (typ ”farligt avfall”) när det kommer till internationell lag. Baselkonventionen är ett internationellt föredrag som ska reglera flödet av farligt avfall mellan länder – framförallt just export från väst till utvecklingsländer – men i praktiken är dock marknaden för e-waste svårreglerad. Idag är elektroniskt avfall den snabbast växande avfallstypen i världen. Trasig elektronik märks om som fungerande och kan då ändå exporteras. Först när det når sin slutdestination visar det sig att det rör sig om avfall, och hamnar då på någon av de elektroniska soptipparna. På så sätt kan aktörer inom handeln med elektroniskt avfall kringgå att exempelvis Kina helt förbjudit import att e-waste – alltså landet som uppskattas vara slutdestinationen för 70% av världens elektroniska skrot.

Personligen sätter jag mycket tilltro till utökat producentansvar: att slutleverantörerna – som Apple, Samsung eller Nokia – ska ha ett ekonomiskt och juridiskt ansvar för att deras produkter återvinns på rätt sätt. Idag finns det redan regelverk kring producentansvar – som WEEE Directive i EU, men när det väl kommer till kritan finns det som sagt sätt att komma runt sådana lagar för den som vill (och det är tyvärr många som vill). Organisationen Closing The Loop säger att i bästa fall återvinns eller återanvänds 25% av de avlagda mobiltelefonerna i i-länder. Med det sagt, så har producentansvar en stor potential i och med att det är ett incitament för producenter att 1. tillverka saker som håller, 2. inte ha farliga ämnen som är jobbiga att återvinna i sina produkter och 3. inte släppa en ny modell en gång i halvåret. Och om de kunde kunde sluta göra det, that would be great.

Vad är egentligen problemet med elektroniskt avfall?
Jag är så glad att du frågar! Om det tas hand om på rätt sätt, så är det inte något problem. Om det inte tas hand om på rätt sätt, så är det ett enormt, växande och globalt problem. Det har berörts tidigare här på bloggen, men det är ett ämne som verkligen är värt att ta upp igen (och igen).

När det elektroniska avfallet hamnar på en soptipp i tredje världen (alltså det som händer när den inte återvinns ansvarsfullt) plockas det i regel sönder först i jakt på värdefulla metaller, som koppar och guld. Demonteringen sker ofta för hand, utan ens den mest grundläggande skyddsutrustningen. Resterna av elektroniken bränns sedan med resultatet att allehanda farliga substanser frigörs för att spridas till människor och natur.

De människor som bor i eller kring dessa soptippar är utsatta för ärligt talat bisarra mängder livsfarliga ämnen. Jag har tidigare skrivit om att studier visar att nästan 90% av barn under 6 år i Guiyu är blyförgiftade. Blyet har deras känsliga kroppar tagit upp via luften, där blydamm från det elektroniska avfallet ”svävar runt i ett osynligt moln omkring en meter från marken – alltså ungefär samma höjd som barnens näsor och munnar”. Det är så hemskt att det låter som att någon hittat på det.

Jag var i Ghana i julas, och Agbogbloshie är en plats som verkligen berör. Därför blev jag extra otroligt j**vla ledsen och förbannad när jag läste att enligt DanWatch och makeITfair är utgör barn ungefär 40% av de som arbetar med att plocka isär det elektroniska avfallet i på soptippen. De tjänar kring 2 till 5 cedis om dagen (motsvarar ungefär 6-15 SEK).

E-Waste Hell, av Journeyman Pictures och SBS, om livet i och kring Agbogbloshie:

Med detta sagt, hur kan vi acceptera att –> det här <– är industristandard?

Vilka farliga ämnen är det vi pratar om?
Grundproblemet med elektroniskt avfall är ju just att det innehåller ämnen som är skadliga för både människor och miljö. Så, för alla er som vill förstå vilka dessa ämnen är – här kommer en guide till några av de vanligast förekommande!

  • Barium
    Finns i katodstrålerör (i exempelvis gamla TV-apparater). Redan korttidsexponering ger allvarliga skador på lever, hjärta och ryggrad.
  • Beryllium
    Finns i moderkort. Orsakar lungcancer. Har en egen sjukdom: berylliosis, vilken kan uppkomma redan efter ett exponeringstillfälle.
  • Bly
    Används i lödningar. En gammal dataskärm kan innehålla upp till 3kg bly. Är känt för att orsaka diverse skador hos människor, bland annat nervskador, njursvikt och störningar i den kognitiva utvecklingen hos barn. Är i allvarliga fall dödligt.
  • Hexavalent krom
    Används som korrosionsskydd. Skadar vårt DNA och är oerhört cancerogent.
  • Kvicksilver
    Finns i kretskort. Oerhört farligt, och orsakar bland annat hjärnskador, andnings- och hudproblem.
  • PVC
    Finns i kablar och chassi. Bildar dioxin vid förbränning. Orsakar hormon- och reproduktionsstörningar samt skadar immunsystemet.

Dessa ämnen är alltså vardag för alla de människor som arbetar på och/eller bor kring de elektroniska soptipparna, typ som att gå till ICA är en del av min vardag.

Så, slutligen:
Vad kan jag göra för att minska mängden elektroniskt avfall?
Detta är den viktigaste frågan. Svaret är enkelt.

  1. Använd saker tills de verkligen är helt uttjänta. Det allra mesta går att laga. Lämna in för reparation, eller fixa själv. Oftast är det små enkla saker som är lätta att laga, och internet kryllar av fantastiska steg för steg-guider i hur man gör.
  2. När någonting är helt uttjänt, lämna in det för ansvarsfull återvinning. Uttjänta mobiltelefoner och surfplattor kan man till och med få pengar för.
  3. När du behöver köpa elektronik, köp begagnat i den mån det går. Som ett resultat av den stora omsättningen finns det hur mycket fungerande elektronik som helst att köpa. Varje begagnad pryl som köps säkras från att hamna på en soptipp.
  4. Om du blir erbjuden att byta ut fungerande elektronik mot ny, exempelvis genom mobiloperatörer som vill ge en ny telefon med abonnemanget eller att alla anställda på arbetsplatsen ska få nyaste datorn: säg nej, och förklara varför.

Oansvarig handel med elektroniskt avfall är ett problem att ta på störta allvar, och vi konsumenter i västvärlden måste se vårt ansvar i det. Produktionen av elektronik har förödande konsekvenser, från vagga till grav, och det möjliggörs av vår överkonsumtion. Men det gör också att vi tillsammans kan ändra situationen: genom att förändra våra konsumtionsvanor, genom att använda vår elektronik längre, och genom att kräva ansvarsfull återvinning av våra uttjänta produkter kan vi vända trenden. Alla har att vinna på att elektronik produceras för att hålla, och att den i slutet av sin livscykel tas om hand utan att skada någon annan – må det vara här i Sverige eller på andra sidan Jorden. Nu kör vi tycker jag!

Guiyu – dit elektroniken kommer för att dö

Vad kul att debutera som ny skribent här på bloggen!

Guiyu (foto: Greenpeace)
Guiyu (foto: Greenpeace)

Guiyu, Kina, är vad som ofta kallas världens största elektroniska soptipp. 70% av världens elektroniska avfall uppskattas hamna i Kina, och en stor del av detta går just till Guiyu. Både miljö- och hälsoeffekterna av avfallet är förödande i regionen. China Daily rapporterar om en studie som 2010 visade att 88% av barnen i Guiyu hade blyförgiftning, känt för att ge nervskador, njurskador, inlärningssvårigheter och som i allvarliga fall är dödligt. De högsta halterna av farliga flamskyddsmedel som någonsin dokumenterats i en människa kommer från Guiyu, enligt Greenpeace. Ett rekord som inte är värt att fira.

Här är en oldie but goldie från BAN om elektronisk avfall, Exporting Harm: The High-Tech Trashing of Asia. Den är från 2002, vilket gör den så mycket kultfilm det går inom elektronisk avfall. Den var också en viktig katalysator för att en bredare diskussion om elektroniskt avfall kom igång i början av 2000-talet.

Med allt detta i bakhuvudet är det förstås väldigt tråkigt att läsa att FN uppskattar att mängden elektroniskt avfall kommer öka med 33% de närmaste fem åren till ofattbara 65.4 miljoner ton per år.

Apple upptäcker att de har anställt 100 barnarbetare

image

Efter att över 300 har försökt ta självmord hos en av Apples underleverantörer på grund av för dåliga arbetsvillkor beslöt företaget sig för att göra en internrevision för att kolla upp hur det egentligen ser ut i fabrikerna. Nu är revisionen klar, och den innehåller för Apple minst sagt pinsamma uppgifter:

106 fall av barnarbete upptäcktes i elva fabriker.

90 fabriker brukade dra in löner för att straffa arbetare

34 fabriker krävde graviditetstest

Åtta använde tvångsarbete

Apple vidtar nu åtgärder mot detta och säger upp samarbetet med den största barnanställaren, Guangdong Real Faith Pingzhou Electronics. Men man kan inte garantera att framtida produkter kommer produceras schysst. Vårt råd är att bojkotta Apple och köpa Fairphone istället.

2000 arbetare i storbråk i iPhonefabrik – gissa varför?

image

Häromdagen rapporterade flera medier att 2000 anställda på en av Foxconns fabriker, som producerar elektronik åt många olika företag men bland annat bakdelarna till iPhone 5, börjat bråka till den grad att det blev en upploppsliknande stämning och 5000 poliser fick inkallas.

Vad i hela världen kan detta bero på, undrar vi förstås. Ja, absolut inte på de arbetsvillkor som är så dåliga att flera arbetare försökt ta självmord, hävdar Foxconn själva. Istället bottnar konflikten i att en arbetare blev slagen av en vakt.

Nu är det förstås inte så kul att bli slagen, men kan det verkligen vara den enda anledningen till att den tillslagne övertalar 1999 till om att skapa upplopp? Jag förnekar inte att en sådan händelse kan ha sparkat igång konflikten, men det är ju inte jättetroligt att alla människor vi ser i videon nedan är sura på en enda vakt. Det är snarare så att de reagerar på hur vaktstyrkan överlag beter sig mot dem. Och om arbetarna har anledning att vara riktigt besvikna på säkerhetsvakterna på deras arbetsplats, på vilket sätt skulle det inte relatera till deras arbetsvillkor?

Dagen efter upploppen berättar en chef mycket riktigt att konflikten stod mellan arbetare och säkerhetsvakter på grund av arbetssituationen. Det är som den fackligt engagerade Geoffrey Crothall misstänkte:

– När du har en arbetsmiljö som Foxconn där arbetarna behandlas som produktionsenheter, i själva verket som robotar och inte människor, är ibland våld den enda vägen ut och mindre konflikter blir våldsamma.

Smarta mobiler produceras på korkade sätt

Smart phones uppmärksammas både i DN och SvD idag för allehanda problem – de är enkla att hacka, de är en guldgruva för tjuvar och kanske mest förvånande – de gör oss egoistiska så att vi engagerar oss mindre för en bättre värld. Dock är jag förvånad över att dessa tidningar inte tar upp det allra största problemet med smart phones – de produceras under vidriga förhållanden. De metaller och mineraler som de innehåller kommer sannolikt från afrikanska gruvor med förfärliga arbetsvillkor, och dessa sätts samman till produkter i asiatiska fabriker som också de har förfärliga arbetsvillkor. Stoppa detta genom att gå in här och hjälpa oss lobba för en bättre elektronikindustri.

Lucka 17: Make IT Fair, Hip Hop Style

A great rap song about the dark sides of the electronic industry made by Alec J Weatherwood, aka El D. Thousands of people suffer because of horrible working conditions in the electronics industry. Reports from the UN and human rights organizations even say that metals used in electronics finance the war in eastern Congo. You can change this! Contact the producer of your phone/mp3/laptop/camera and demand that they will control their supply chain. We’ve already managed to get fairtrade coffee and bananas, now it’s time for smartphones and laptops. Check out www.makeitfair.org for more info.

Lucka 12: Tecknad film om fackmöjligheterna i elektronikfabriken

Screenshot från filmen
Screenshot från filmen

[Tekniska problem. Filmen kan i nuläget dock ses på Facebook].

Ett mysigt sätt att använda en Android på är att göra en tecknad film som dissar Android. Nå, till Androids försvar bör sägas att de inte själva producerar mobiler, dock samarbetar de ju med företag som gör det, som Samsung, HTC och Sony Ericsson. Poängen är i varje fall att de fabriksarbetare som lider av hemska arbetsvillkor i elektronikfabrikerna i regel inte kan protestera mot detta. Hälften av världens mobiler produceras i Kina. Där är fria fackförbund förbjudna, och det stora obligatoriska bryr sig inte så mycket om arbetares rättigheter. I andra länder trackasseras och diskrimineras fackligt aktiva. Organisationer som Swedwatch upptäcker och uppmärksammar detta, men det ska mycket till innan ett elektronikföretag ska till att garantera fackförbund hos sina underleverantörer.

Smutsigt guld

Vad skulle vi göra utan Swedwatch och Fair Trade Center? De gör ett fantastiskt arbete i att visa på missförhållanden inom olika företag, vilket i sin tur leder till em mycket rättvisare handel. Nu har de kommit med en rapport om hur guld utvinns i asiatiska gruvor, och svaret är, tyvärr inte så förvånande,  mycket dåligt. Floder förgiftas med cyanid, arbetare förbjuds vara fackligt aktiva, såväl pengatvätt som barnarbete förekommer. Och smyckesföretagen har mycket dålig kunskap om detta. Men inte bara de berörs. Guld är en väldigt vanlig elektronikingrediens.

Dödligt tempo i mobilfabriken

Kinesisk IT-jätte försöker stoppa självmord

Den kinesiska IT-jätten Foxconn försöker stoppa en självmordsvåg bland sina anställda genom att få dem att skriva på ett kontrakt. Samtidigt är det allmänt kännt att man hos Foxconn (till och med efter kinesiska mått mätt) har ett högt tempo, låga löner och långa arbetstider. Arbetsvillkor som snarare är regel än undantag i branchen. Låt oss se till att arbetarna får skälig lön och drägliga arbetsvillkor istället för att behöva skriva på ett förnedrande kontrakt.

Foxconn tillverkar komponenter för företagen: Apple, Sony Ericsson, Dell och Hewlett-Packard. Vill du hjälpa arbetarna i Shenzen så skriv ett mail till alla eller något av dessa företag med din egen, eller följande uppmaning:

Dear Sir/ Madame

One of your companies suppliers, Foxconn in Shenzen, has recently had a wave of suicides among it’s employees. Human rights activists and Employees report that working at Foxconn means long hours, low pay and a high tempo, creating an increadibly stressfull environment.

Foxconn has taken action against these suicides, urging the employees to sign a contract. I feel that this action is not an appropriate response to these suicides. Instead Foxconn needs to ensure that their employees are granted fair payment and fair working conditions. Please go the bottom with this issue and make sure that the workers are treated decently from now on.

Yours sincerely,
(Ditt namn)

Skicka detta på någon av eller alla dessa sidor:
Sony Ericsson
Dell
Hewlett Packard
Jag hittade ingen mail adress till apple men det sägs att Steve Jobs svarar direkt på konsumenters mail, så varför inte prova: steve@mac.com

Om du har tid att formulera ett eget budskap är det inte heller någon dum idé att kontakta de svenska sektionerna i företagen.