”Nu får det vara nog!” Rapport från Kongomanifestationen i Stockholm

Vi hade en helt fantastisk manifestation  i Norrmalmskyrkan i söndags! Musik och dans blandades med brandtal för fred och rättvisa. Det var ett ganska fullspäckat schema men genom Marika Griehsels planering hann vi med allt i tid. Jag vill särskilt tacka henne för att ha hållit i trådarna för detta stora projekt och givetvis också för att Rättvis elektronik fick bli inbjudna. 🙂

Det finns så mycket att redogöra för från manifestationen: Margot Wallströms skarpa analys av omvärldens ansvar, Wivine Chigorombos personliga berättelse om att vara flykting från Kongo, Mattias Sundholms kamp i FN-systemet för kvinnor utsatta för sexuellt våld i konflikt, PMU-direktorn Niclas Lindgrens smärtsamma men viktiga tankar kring dilemmat med biståndsarbetares säkerhet i konfliktsituationer, Diakoniageneralen Bo Forsbergs eldiga tal med budskapet ”Nu får det vara nog!”, Zifas fartfyllda trummor som i slutet fick hela publiken på fötter i dans, med mera! Jag tar helt enkelt och låter några bilder, tagna av Anders Kronborg på Kronborg bild, tala för sig själva:

Anna Eklund-Tarantino och Jacob Piamorex Moscovicz sjunger ut Kongos smärta och hopp

Jag pratar om rättvis elektronik

Wivine Chigorombo om att behöva fly från sitt land

Intresserad publik

Zifa kör hårt

Joachim Wohlfeil från Diakonia om rovdriften av Kongo

Avslutande dansparty

Fika med Margot Wallström efteråt

Namninsamlingen

Namninsamlingen ja, den måste ni skriva under! Gör det här.

Pressmeddelande: Manifestation för Kongos folk, söndag kl 16 i Norrmalmskyrkan, Stockholm

– Vi ser så lätt kongoleserna som offer, men de behöver inte vårt medlidande utan rättvisa och fred. De är starka och initiativrika människor som längtar efter chansen att bygga upp sitt land. Det säger artisten Mikael Zifa Eriksson, uppvuxen i Kongo-Kinshasa och en av dem som ställer sig bakom söndagens manifestation för Kongos folk.

Den senaste tidens strider i östra Kongo-Kinshasa mellan M23-gerillan och Kongos armé har lett till nya övergrepp på civilbefolkningen. Under den pågående rebelloffensiven har över 140 000 människortvingats på flykt och minst 250 skolor har plundrats eller ockuperats, enligt FN:s barnfond Unicef. Återigen får folket betala ett högt pris när olika särintressen strider om bland annat politiskt inflytande och kontroll överlandets rika naturresurser. Rikedomar i form av konfliktmineraler, metaller,diamanter och regnskogsträ som – i kombination med den bördiga jorden – skulle kunna ge kongoleserna välstånd och ett gott liv.

Nu på söndag gör ett stort antal organisationer ett gemensamt upprop till stöd för kongoleserna. Det är då på dagen exakt två år sedan FN antog resolution 1960 – där ansvar ska kunna utkrävas för brott som rör sexuellt våld i konflikt. Margot Wallström, tidigare FN:s särskilda representant mot sexuellt våld i krig och konflikt, var en drivande kraft i arbetet med resolutionen och är en av huvudtalarna vid manifestationen: – Om vi ska komma åt grundorsakerna till konflikten måste vi också få upp Kongo på den politiska dagordningen, säger Margot Wallström.

Medverkar görockså: Bo Forsberg, generalsekretrare Diakonia – Lena Ag, generalsekreterare Kvinna till kvinna – Niclas Lindgren, direktor PMU – Joakim Wohlfeil som talarom plundring – Mattias Sundholm, rådgivaretill FN:s särskilda sändebud då det gäller sexuellt våld i krig och konflikt – Micael Grenholm från Rättvis elektronik – frilansjournalisten och dokumentärfilmaren Marika Griehsel –artisterna Asha Alioch Zifa med band.

Manifestationen ordnas av biståndsorganisationerna Diakonia, Kvinna till Kvinna och PMU, samt en rad andra organisationer, som på olika sätt arbetar för och stödjer kongoleserna i kampen för fred, rättvisa och demokrati.

Organisationerna bakom manifestet uppmanar Sveriges regering att:

– verka för att EU och FN ställer krav på både Kongos makthavare och världssamfundet att bekämpa våldet, bristen på rättssäkerhet, korruptionen samt plundringen av landet.
– uppmuntra EU och FN till sanktioner mot alla som bidrar till konflikten.
– arbeta för att Kongos tillgångar ska komma befolkningen tillgodo.

Tid: den 16/12, kl.16-18 Plats: Norrmalmskyrkan,Norrtullsgatan 37, (T-station Odenplan)

För mer information, vänligen kontakta:

Esther Flores Sedman, pressekreterare Diakonia, 08-453 69 33 esther.floressedman@diakonia.se

Anna Knöfel Magnusson, pressekreterare, Kvinna till kvinna, 0733-609125 anna.magnusson@kvinnatillkvinna.se

Noomi Lind, pressansvarig, PMU, 08-608 96 38 noomi.lind@pmu.se

Margot Wallström, tidigare FN:s särskilda representant mot sexuellt våld i krig och konflikt, ordförande i Lunds Universitetsstyrelse margot.wallstrom@hotmail.com

Marika Griehsel, frilansjournalist och dokumentärfilmare, 0739-601 400 marika@giantmedia.org

Asha Ali, artist asha.iko.ali@gmail.com

Mikael Zifa Eriksson, artist zifa@zifa.nu

Manifestation för Kongo 16 december

Margot Wallström

Som sagt har konflikten i DR Kongo eskalerat rejält den senaste tiden och det humanitära läget förvärras mer och mer. De kristna biståndsorganisationerna Diakonia och PMU har nu gått ut med ett gemensamt böneupprop till landets alla kyrkor för att uppmärksamma och be för Kongo den 16 december, dvs tredje advent.

Samma dag arrangerar PMU med flera en manifestation för Kongo i Norrmalmskyrkan, Stockholm, kl 16:00. Margot Wallström kommer vara huvudtalare och det kommer även bjudas på sång och musik. Jag kommer även vara där och prata litegrann om hur elektronikindustrin förvärrar konflikten och hur Sveriges regering blockerar försök att åtgärda detta. Vi kommer även ha lite material till hands. Varmt välkomna!

Kriget i Kongo eskalerar – när ska vi sluta finansiera det?

Få har missat att konflikten i Kongo har eskalerat markant de senaste dagarna. Rebellgruppen M23 har intagit miljonstaden Goma, tiotusentals har drivits på flykt och situationen hotar att urarta till regionalt krig. Biståndsorganisationen PMU som länge har fokuserat på Kongo intensifierar sina humanitära insatser i landet. De skriver:

Antalet skadade i striderna ökar samtidigt som tillräckliga resurser saknas för att ge dem vård. Allt fler fall av kolera rapporteras från flyktinglägren och FN:s livsmedelsorgan förmår inte täcka behovet av mat.

– I en allt svårare situation fortsätter PMU sitt arbete. Vi har ett stort nätverk och ett väl etablerat samarbete med Cepac och Panzisjukhuset. Nu stärker vi de humanitära insatser som redan pågår och startar en insamling för Kongo, berättar Lennart Nolvall, koordinator för PMU:s humanitära arbete.

Ett nutritionsprojekt ger mat och vård till undernärda barn och deras ammande mammor på flera platser i Nordkivu. Vården vid Panzisjukhuset fortsätter också, under skydd av FN-styrkan Monusco.

– Beredskapen höjs nu på sjukhuset för att kunna ge akutvård till patienter som skadats i striderna, eller insjuknat på grund av brist på rent vatten och mat, berättar Roland Stenlund PMU:s projektledare vid Panzisjukhuset.

Vi på Rättvis elektronik uppmanar er förstås att stödja detta viktiga arbete. Sms:a KRIG till 72 980 för att skänka 50kr och KRIG100 för att skänka 100kr, eller gå in här.

Bild: SVT Debatt

Vi vill också tipsa om en riktigt bra debattartikel av Margot Wallström som fortsätter brinna för situationen i Kongo även efter sitt FN-jobb. Hon diskuterar exploateringen av Kongos resurser genom historien och kräver bland annat att Sverige måste verka för att EU förbjuder konfliktmineraler. Som vi skrivit tidigare motsätter sig den svenska handelsministern sig detta. Hur många måste dö innan hon ändrar sig?

Kongos befolkning drabbas när företagen sätts främst

Inom loppet av en vecka har två debattartiklar uppmärksammat den upptrappade konflikten i Demokratiska Republiken Kongo och de konfliktmineraler som driver denna. Dr Denis Mukwege från Bukavu skriver i Dalademokraten tillsammans med Niclas Lindgren från PMU och Bo Forsberg från Diakonia:

Konflikten i Kongo beror inte på att människor lever i ett fattigt område. Civilbefolkningen drabbas för att de lever i ett land rikt på naturresurser. Utländska bolag utvinner mineraler för mobiltelefoner och datorer, vaskar guld och hugger ned skog. Kongos befolkning drabbas när företagen sätts främst. Vilket ansvar tar regeringar i länder bolagen härstammar från för att utvinningen inte förvärrar konflikten? Vad görs för att företagen ska dela med sig av vinsten till befolkningen när de försvinner med landets rikedomar? Svaret är: väldigt lite.

Och Margot Wallström, fram tills nyligen FN:s särskilde representant mot sexuellt våld i konflikt, samt Lena Ag från Kvinna till Kvinna skriver på DN Debatt:

Vi vill ha en europeisk lagstiftning om konfliktmineraler, liknande den amerikanska, som skulle bidra till att angripa den krigsekonomi som i dag ger bränsle till konflikten. Se till att kartlägga dessa råvarors väg, ålägg importörer och producenter att spåra och redovisa var mineralerna kommer ifrån och börja bygga ett globalt certifieringssystem.

[…]

Lagen skulle bidra till att synliggöra för både uppköpare och konsumenter vad som är konfliktmineraler och vad som inte är det, och skapa drivkrafter för industrin att utveckla en sundare och mer hållbar handel. Och vad är alternativet? Den politiska signalen har redan haft effekt och kan bara bli starkare om Europa samarbetar med USA kring frågan om konfliktmineraler. Med sitt långa engagemang i Kongo kan Sverige driva på inom EU-samarbetet. Det finns redan frivilliga initiativ från elektronikbranschen och som konsumenter kan vi trycka på, till exempel genom att kräva att de företag som använder dessa råvaror i sina produkter redovisar var de kommer ifrån.

Vad väntar vi på?

Wallström vill reglera importen av konfliktmineral

Margot Wallström visar vägen i en artikel om att reglering av konflikmineral kan hjälpa till att stoppa konflikten i Kongo (DRC), där sexuellt våld används som vapen för att kontrollera befolkningen.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ny-lag-kan-stoppa-valdtakterna_6908337.svd

Jag har frågat mig förut hur det har kunnat gå så långt i Kongo, hur kommer det sig att människor begår sådana oerhörda grymheter. Jag tror inte att de rättsliga bristerna är hela svaret. En annan möjlig förklaring är att människor brutaliseras för att de lär sig brutalitet som en metod att säkra utförseln av sällsynta mineraler, och införseln av pengar och vapen. När rädsla används som maktmedel måste den som vill ha makt lära sig att bli allt grymmare för att kunna hålla kvar människor i rädsla. Om detta är fallet är det oerhört viktigt att vi börjar ta ansvar för hur vi använder våra pengar. En reglering av importen av mineral är ett kraftfullt potentiellt verktyg i den strävan.

Annat än geografi och tryggheten sitter vi och våra medmänniskor i DRC i samma båt, vi delar samma människovärde och därför är ett angrepp på deras människovärde ett angrepp på vårt. Det är tid att vi säger ifrån, precis som Wallström!

Media om internationella kvinnodagen: Dagen: 1, 2, 3, 4, 5. DN: 1, 2, 3, 4, 5. SvD: 1.

Lucka 5: Världens farligaste plats för kvinnor

Något som konflikten i Kongo har uppmärksammats mycket för är förekomsten av sexuellt våld, när våldtäkt används som vapen. Det är inte unikt för denna konflikt, men här sker det så pass ofta att landet räknas till det farligaste att vara kvinna i. Våldtäkterna är inte bara resultatet av omoraliska soldaters nyckfullhet, de är en del av en planerad krigsstrategi där man skapar skräck i och kontroll över ett samhälle. Margot Wallström är sedan ett par år tillbaka Ban Ki-Moons särskilde representant för sexuellt våld i konflikt, och hon har flera gånger poängterat att för att stoppa krigsvåldtäkterna i Kongo måste vi stoppa handeln med konfliktmineraler som används i elektronik.

Margot Wallström och Denis Mukwege protesterar mot konfliktmineralerna

Wallström är en pärla. Än en gång ryter hon till gällande de förfärliga våldtäkter som elektronikindustrin inderekt orsakar i en debattartikel i Svenska dagbladet, skriven tillsammans med Denis Mukwege från Panzisjukhuset i östra Kongo som tar hand om många våldtagna kvinnor.

Bland annat guld, tenn, volfram och coltan hjälper till att finansiera väpnade gruppers aktiviteter där sexuella övergrepp kan bli en av konsekvenserna för civilbefolkningen. Vi måste därför säkra ett globalt regelverk för konfliktmineraler. USA har redan tagit initiativet; nu är det hög tid för Sverige och resten av EU att ta sitt ansvar.

Vi får ofta frågan: Vad kan jag personligen göra för att hjälpa till och för att försöka få stopp på det sexuella våldet i Kongo-Kinshasa och på andra platser i världen? Vårt svar är: Hjälp oss att bekämpa likgiltigheten inför det som händer. Prata om det och hjälp till att bryta det som traditionellt kallats historiens största tystnad. Vad gör dina förtroendevalda för att få till en förändring? Ställ obekväma frågor till tillverkare och importörer av elektroniska produkter om varifrån de mineraler deras produkter innehåller kommer. Som medborgare och konsumentkan du göra skillnad och visa din solidaritet med världens kvinnor. Oavsett om du är man eller kvinna.

Läs hela artikeln här.

Konfliktmineraler uppmärksammas av rödgröna

I tisdags publicerade DN en debattartikel av Margot Wallström, före detta socialdemokratisk riksdagsledamot och nuvarande representant i FN för att bevaka kvinnors utsatta situation i krig och andra konflikter. Eftersom 30 000 kvinnor uppskattas bli våldtagna om året i provinserna Nord- och Syd-Kivu i DR Kongo där kriget härjar sen ett decennium tillbaka är det inte konstigt att hon uppmärksammar konflikten där.

Det är underbart att tystnaden på detta sätt bryts. Kvinnornas situation i DR Kongo omtalas då och då i medierna, det som ofta saknas är förtydligandet av att elektronikindustrin är en stor försörjare av kriget. I sin debattartikel informerar Wallström om vilka åtgärder mot konfliktmineraler som gjorts i USA. I Obamas färska finansreformlag innebär sektion 1502 att varje börsnoterat företag (inte bara elektonikföretag) måste deklarera årligen om de använt mineraler från Kongo eller ett angränsande land. Rapporterna ska granskas av en oberoende revisionsbyrå. Hillary Clinton ska tillsammans med chefen för USA:s motsvarighet till Sida lägga upp en strategi för kongressen om sambanden mellan mineraler och konflikt i DR Kongo och angränsande länder. Clinton ska också presentera en konfliktmineralskarta för kongressen som visar tydligt var DR Kongos mineralfyndigheter, handelsvägar samt områden som kontrolleras av beväpnade grupper finns. Det är fantastiskt att USA lägger manken till och gör allt detta, och Wallström avslutar sin debattartikel med att uppmana Sverige och EU att lagstifta mot konfliktmineraler.

Kort därefter, närmare bestämt igår, publicerar samma tidning en debattartikel av de rödgröna ledarna Sahlin, Ohly, Wetterstrand och Eriksson där de tydliggör att de kommer mycket riktigt lagstifta mot konfliktmineraler om de vinner valet. De skriver:

Den nya amerikanska lagstiftningen på detta område fungerar som en inspirationskälla. Varje företag som hanterar mineraler ska regelbundet deklarera om konfliktmaterial som har sitt ursprung i Kongo eller ett angränsande land har använts i deras produkter. Lagen ställer krav på företag att säkerställa var mineraler som guld, tenn, volfram och coltan har sitt ursprung.

En lagstiftning löser dock inte alla problem. Företagens ansvarstagande och uppförande är speciellt viktigt när de bedriver verksamhet i fattiga och odemokratiska länder. Där måste företag och politiska ledare visa särskild försiktighet.

Det som är bra är som sagt att frågan kommer upp på tapeten, det är bättre sent än aldrig att vi slutar finansiera det största kriget sen andra världskriget, vilket vi sysslat med de senaste tio åren. Det är jättebra att det finns politiker som vill ta initiativ för att stoppa detta. Hur lagen de rödgröna vill ta fram kommer se ut rent konkret vet vi inte än, och en debatt om hur den ska utformas är nödvändig. Det finns kritiker av den amerikanska lagen som menar att det kommer slå ut hela DR Kongos mineralproduktion, då få mineraler undviker kontakt med beväpnade grupper på något sätt. I vilket fall är det bättre att vi har en sådan debatt än att ingen överhuvudtaget känner till att deras elektronik finansierar ett krig.

Det som är dåligt märker man när man läser kommentarerna till båda debattartiklarna. Givetvis den av de rödgröna partiledarna men även Wallströms uppfattas som valfläsk av en del, inte minst då den förra avslutas mot en känga mot den borgerliga regeringen och då särskilt Carl Bildt som satt i Lundin Oils styrelse när företaget påstås ha förvärrat konflikten i Sudan. Detta gör att många högerdebattörer opponerar sig mot den lag de rödgröna propagerar för i debattartiklarna, sorgligt nog med många lögner och missförstånd som argument. Men stoppandet av konfliktmineralerna får inte förvandlas till en valfråga. Det är något alla måste enas om. Vi får hoppas att alliansledarna snart går ut med att även de tänker åtgärda handeln med konfliktmineraler. Om de inte gör det har vi problem. Allvarliga problem.