Enligt rapporter kommer den kongolesiska armén att inleda en offensiv mot rebellgruppen FDLR (Forces démocratiques de libération du Rwanda) i östra DRK:s Kivu-provinser. Operationen kommer få visst stöd från MONUSCO, FN:s fredbevarande/-framtvingande trupper i landet. FDLR är en rebellgrupp som bildades 2000 med rötter i folkmordet i Rwanda 1994, där en stor del av dess cirka 1400 medlemmar anklagas för att ha deltagit för att sedan fly över gränsen till grannlandet DRK.
Oxfam varnar dock för att operationer som denna tidigare inte klarat att skydda civilbefolkningen. Oxfams Louise Williams i en intervju med Al Jazeera:
”During 2009 there were similar operations and about 1000 FDLR fighters were disarmed. For every one fighter disarmed, we know one civilian was killed, seven women or girls were raped, six houses were burnt and 900 people displaced.”
Igår kom Läkare utan gränser med rapporten Kriserna svenskarna glömt. Där presenterar de hur Sifo har bett tusen svenskar nämna de humanitära kriser som de känner till. 15 % nämner Kongo.
Då snackar vi om den största konflikten sen andra världskriget.
Den har pågått i 15 år.
Sex miljoner har dött.
1500 dör varje dag, hälften barn.
200 000 kvinnor har våldtagits.
Två miljoner befinner sig på flykt.
Och 15% av svenska folket kommer på att det är en humanitär kris där?
Foto: Julien Harneis, creative commons
Som jag skrev i en tidigare bloggpost har jag via skolan fördjupat mig i Kongokrisen de senaste veckorna. Det var intressant men oerhört plågsamt. Inte nog med att jag varje i två veckor läste om dessa grymheter i detalj, mitt hjärta sjönk oerhört när jag insåg att det ett tag såg ut att gå åt rätt håll – striderna minskade, samhällen blev tryggare, FNs styrkor MONUSCO funderade på att sakta men säkert dra sig ur – och så kom Terminator. ”Historien upprepar sig”, skrev International Crisis Group i ett upprört brev till FN:s säkerhetsråd om MONUSCOs misslyckande. Våldet tilltar igen.
Idag, dagen då jag äntligen lämnade in min konfliktanalys, blev jag smärtsamt påmind om detta när nyheten om att Dr. Denis Mukwege blivit utsatt för mordförsök. Mukwege har tagit emot flera internationella priser för sin outtröttliga kamp för alla våldtagna kvinnor som söker sig till Panzisjukhuset i Bukavu där han är överläkare. PMU, som på ett fantastiskt sätt har stöttat och uppmärksammat Mukweges verksamhet, skrev så sent som igår att säkerhetsläget kraftigt har försämrats. Kongo går sönder.
Vad kan vi göra? En hel del, faktiskt. Ge rikliga summor till PMUs viktiga arbete. Sprid information om vad som händer i Kongo. Och framför allt: sätt press på elektronikföretagen. Det värsta är ju att det här trots allt inte är en konflikt som vi ignorerar, utan som vi finansierar. När FN:s säkerhetsråds expertgrupp på Kongo sammanfattade vad som behöver göras för att åtgärda konflikten var det framför allt ett stopp av handeln med konfliktmineraler som de krävde. I tio år har man diskuterat att åtgärda denna handel, men fortfarande sker den. Men Kongos befolkning kan inte längre vänta. Gå in här och skriv ett argt brev till dina elektronikföretag.
Rättvis elektronik! 