From China, with Love

För en månad sedan flyttade jag till Kina för att stanna ett år framåt. Jag bor i Shanghai, och häromkring finns många av världens största elektronikfabriker. Därför – från oss alla till er alla – ett riktigt långt inlägg om elektronikproduktion i Kina!

*Spoiler alert!*

Då jag blivit införstådd med att det finns vissa som inte är lika intresserade av statistik om arbetsförhållanden i kinesiska elektronikfabriker som jag (jag vet det är sjuk, vilken sick and twisted individ älskar inte en rapport på 200 sidor om arbetsrelaterade olyckor i Shanzhen?) så är det här en summering av de kommande 7000 tecknen: läget i fabrikerna för våra elektronikföretag är illa. Människor arbetar upp till 20 timmar om dagen för minimilöner på 10 kronor i timmen, skador och dödsfall är vanliga precis som farliga ämnen och fruktansvärd arbetsmiljö. Hade vi producerat elektroniken i Sverige hade dessa arbetsförhållanden setts som grova brott mot arbetsrätten, och antagligen resultera i långa fängelsestraff för fabriksledningarna. Ändå säljs dessa produkter lagligt i västvärlden. Jag kan inte låta bli att undra, var ska vi dra gränsen för vårt medlidande och empati? Vid vår nationsgräns?

En scen från dokumentären "Manufactured Landscapes"
En scen från dokumentären ”Manufactured Landscapes”

Ok, för resten som bestämt sig för att hänga med hela vägen: spänn fast säkerhetsbältet för nu kör vi!

Först: flera av mina källor har ett eller några år på nacken, och mycket bra händer i Kina just nu gällande arbetsrätt och miljölagstiftning. Därför kan vissa saker ha ändrats till det bättre. Det är hur fint som helst och jag älskar det. Samtidigt kan vi utgå från att förhållandena inte är okej och inte kommer bli det den närmaste framtiden, för i mångt om mycket har stora företag möjlighet att bete sig lite hur som helst här, och vi vet ju alla att stora företag är som barn: om de inte gränsas blir de fullkomligt odrägliga och lägger sig ner på golvet i mataffären och skriker efter godis (eller att slippa ha fackföreningar och betala minimilöner på sin fabrik. Same same). Det har varit strejker sedan jag kom hit där arbetare kräver höjda löner och bättre förhållanden (eller “We aren’t robots. We need to eat and feed our family” som en arbetares plakat sa), och China Labor Watch gick nyligen ut med en rapport om att arbetare som gör iPhone 6 arbetar upp till 77 timmar i veckan under farliga arbetsförhållanden för att möta efterfrågan på telefonen. Trots övertid på upp till 158 timmar i månaden kunde arbetare fortfarande inte få ihop den genomsnittliga lokala lönen. Grattis alla som skaffat ny lur, detta kom på köpet! 🙂

Vad är läget då?

Jo, många av världens största elektronikföretag har sina underleverantörer i Kina. Det är här en stor del av vår elektronik monteras ihop. 2012 producerade Kina mer än 1.18 miljarder mobiltelefoner och 350 miljoner datorer (jag ber en stilla bön att de alla kommer återvinnas ansvarsfullt), enligt Tech In Asia, och produktionen spås att fortsätta öka. Det produceras helt enkelt helt sjukt mycket elektronik, och den matteglada läsaren ser att i den här takten hinner vi producera en mobil till alla i världen på 6 år. Alltså så att även bebisar har sin egen mobil. Superbra!

Elektronikproduktionen i Kina hamnade för första gången på löpsedlar världen om 2010 när internationell media rapporterade om att 14 arbetare på Foxconns fabriker tagit självmord på arbetsplatsen (det var totalt 18 försök). Foxconn har varit en betydande underleverantör till Apple, Nokia och Sony, och nu skrevs det om horribla arbetsförhållanden, slavlöner och olagliga mängder övertid. Organisationer som China Labor Watch var snabba med att påpeka att även om situationen på Foxconn var helt fruktansvärd hade arbetare på andra fabriker det än värre. Hela harangen som nu följer är fakta hämtade från deras rapporter, speciellt ”Beyond Foxconn : Deplorable Working Conditions Characterize Apple’s Entire Supply Chain”.

Så, here we go!

2012 var den genomsnittliga arbetsdagen på Foxconn var 10 timmar medan Riteng – en annan Appleleverantör – snittade på 12 timmar om dagen. Övertid på 100-180 timmar i månaden är mer eller mindre standard, även fast kinesisk lag dikterar att den inte får överskrida 36 timmar i månaden. Övertiden drivs på av de oerhört låga lönerna (10-12 kr/timmen), vilket gör att arbetarna måste arbeta övertid för att ha råd att leva. Arbetsintensiteten blir därför oerhört hög, speciellt eftersom det är vanligt att arbetare generellt inte får mer än en eller två dagar ledigt i månaden. Det är även vanligt att arbeta varje dag månaden igenom, och jag har hört vittnesmål från arbetare som sagt att de inte haft ledigt på flera månader. Kan vi snälla alla ta en paus och verkligen tänka på hur det skulle kännas, att ha jobbat varje dag, 10 timmar om dagen, i flera månader? *paus* Bra då kan vi fortsätta. Arbetet utförs ofta stående, och arbetsdagarna varierar från allt mellan 9 till 20 timmar. Fabriken är igång 24 timmar om dygnet, vilket innebär att arbetar gör både dag- och nattskift, ibland utan att ha möjlighet att vila emellan. Farlig arbetsmiljö är vanlig. Tjockt metalldamm i luften som går genom arbetarnas enkla ansiktsmasker i slutet av dagen; dålig ventilation; höga ljud som förstör hörseln; arbetare som exponeras för farliga kemikalier och strålning utan tillräcklig skyddsutrustning; arbetare som tvingas köra tunga maskiner på övertid. Ni fattar. Det är inte bra. Det är verkligen inte bra. Ovanpå detta saknas ofta träning i säkerhet på arbetsplatsen och arbetare har liten eller ingen koll på de potentiella hälsoriskerna fabrikerna innebär. Arbetare på en fabrik rapporterade att åtminstone fyra olyckor hade hänt ”nyligen”, vilket på den fabriken generellt innebar att en arbetares hand hade krossats eller huggits av.

Kanske finns det nu någon obotlig optimist som sitter här och läser och tänker ”men kanske har de i alla fall en givande och rik fritid de där fyra timmarna om dagen de är lediga?”. Vanligtvis hade jag sagt ”you go girl/boy/vad du känner att du identifierar dig som, klart glaset är halvfullt! :):):)” men här är det tyvärr så att vi vet att det inte bara är halvtomt, det är heltomt. En granskning av China Labor Watch visar att många fabriksarbetares liv består av att jobba, äta och sova. Färre än 10% angav att de hade ett socialt liv, och färre än 5% att de spenderade tid med sin familj.

På senaste tiden har det kommit rapporter om att arbetare på Apple- och Nokia-fabriker fått leukemi och bensenförgiftning. Bensen används som lösningsmedel för att tvätta skärmar, fast det är känt att det innebär allvarliga hälsorisker och är ett cancerframkallande ämne associerat med akut leukemi (myeloisk). Arbetare i fabriker som använder sig av bensen vittnar om att de arbetat 15 timmar i sträck utan ventilation, och många nekas finansiell kompensation när de väl blir sjuka. Det bisarra är att det finns andra lösningsmedel som kan användas inom elektronikproduktion, och en bensenfri produkt uppskattas kosta slutkunden mindre än 1 USD mer. (bonusläsning: bra artikel om elektronikproduktion i Sydkorea ang. leukemi)

Idag finns det mer miljövänliga och humana alternativ till den konventionella elektronikproduktionen. Här på Rättvis elektronik har ni tidigare kunnat läsa om det underbara, underbara företaget Fairphone som strävar efter produktion av smartphones med minimal miljöpåverkan och schyssta arbetsförhållanden. Mycket tyder på att initiativ som Fairphone pushar de större företagen att ta arbetares rättighet och miljö på allvar, vilket är grymt bra. De större företagen blir också bättre hela tiden, typ som när Apple nu sagt att de ska bli fria från konfliktmineraler och har lovat att förbättra arbetsförhållandena hos sina underleverantörer. Konsumenter kan påverka företagen att anstränga sig att förbättra arbetsförhållanden längs hela produktionskedjan genom att göra informerade köp av elektronik. Det här är historien om hur min smartphone kom till, och när jag betalade för den köpte jag inte bara en pryl, utan alla dessa människors arbete (och lidande). Det känns skit och jag hoppas och tror att om några år så kommer vi kunna köpa etisk elektronik i de stora affärerna.

Tack och hej och kärlek!

Världens miljövänligaste elektronik kommer från Indien!

image

För artonde gången har Greenpeace undersökt miljöarbetet hos stora elektronikföretag. En nykomling på listan är det indiska företaget Wipro, och bums slår detta företag de andra med hästlängder. Wipro är inte bara flitiga användare av grön energi utan lobbar även för att den indiska staten ska verka för en bättre miljöpolitik. Annars brukar företag bara snacka grönt inom PR medan lobbyisterna verkar för att minska statlig inblandning.

De andra elektronikföretagen i undersökningen är som sagt långt efter, men även där finns några framsteg. Greenpeace skriver:

Den taiwanesiska datortillverkaren Acer var det mest förbättrade företaget i guiden, och gick upp nio platser till nr 4 för att ha påverkat sina leverantörers utsläpp av växthusgaser, farliga ämnen och mineraler från konfliktområden. HP (2), Nokia (3) och Dell (5) hamnar bland topp fem. Apple sjönk något från nr 5 i förra årets upplaga till nr 6, och Blackberry-tillverkaren RIM klättrade inte från sin bottenplacering som nr 16 på rankingen.

Viktigt att notera dock: detta är en granskning av företagens övergripande policies, inte enskilda produkter, och företag som är bra på miljö kan fortfarande vara dåliga när det gäller arbetsvillkor i fabriker och mineralgruvor.

Låga löner i indiska mobilfabriker

Make IT Fair kom nyligen ut med en rapport om arbetsförhållanden i mobilfabriker i Indien. De skriver:

Nokia och andra mobilföretag utnyttjar kontraktsarbetare och andra osäkra anställningsformer för att hålla nere en redan låg lönenivå i Indien. Det visar en ny rapport från kampanjen makeITfair. Rapporten som är skriven av Finnwatch visar att andelen anställda som är trainees eller kontrakts-arbetare utgör upp till 80 procent av arbetsstyrkan på vissa fabriker.

Majoriteten av Nokias arbetsstyrka i de undersökta fabrikerna i Chennai är anställda under otrygga anställningsformer som gör att de inte får ta del av samma villkor som de fast anställda. Rapporten har undersökt Nokias egen fabrik med över 11 000 anställda samt tre underleverantörer, Flextronics, Foxconn och Salcomp.

– De anställda är trainees i 15 till 18 månader. Efter trainee-perioden utvärderas de i upp till 6 månader innan de kan få en fast anställning, säger Päivi Pöyhönen på Finnwatch.

Andelen kontraktsarbetare varierar från fabrik till fabrik, från 10 procent på Salcomp upp till 60 procent på Flextronics. Kontraktsarbetare har inte samma anställningstrygghet och inte heller samma löneökningar och karriärmöjligheter som de fast anställda. Exempelvis tjänar Nokias trainees och kontraktsarbetare motsvarande 630 till 720 kr per månad, att jämföra med en fast anställd som tjänar 880 till 1600 kr.

Enligt kampanjen Asia Floor Wage skulle en månadslön på 1200 kr behövas för det allra nödvändigaste. Den nivån når bara de allra mest erfarna arbetarna på Nokias och Foxconns fabriker.

– De fast anställda på Nokias fabriker har fått en löneökning genom förhandlingar med facket. Det är utmärkt, men vi är starkt kritiska mot att löneökningen kommer knappt hälften av de anställda till godo, säger Charlie Aronsson, projektledare för kampanjen MakeITfair.

Hela rapporten kan du läsa här.

Elektronikföretagen får dåligt betyg

I förrgår publicerade Råd & Rön på sin hemsida en undersökning de gjort av det etiska och miljömässiga arbetet hos elektronikföretagen Apple, HTC, Nokia, Blackberry, LG, Samsung och Sony Ericsson. Tyvärr sköter de sig dåligt:

De flesta tillverkare av smarta telefoner får […] lågt betyg i vårt etiska test. De enda delar där tillverkarna generellt sett får bättre betyg är för deras företagspolicy och för information till konsumenterna. Tillverkarna har fina etiska riktlinjer och är bra på att prata om vad de gör, men när det väl kom till kritan ville de alltså inte visa upp hur det ser ut i verkligheten.

Följande tabell är ganska talande (klicka på den om du inte kan se hela):

Råd & Röns undersökning av elektronikföretag

Det företag som sköter sig bäst enligt Råd & Röns undersökning är, kanske något överaskande, Samsung. De har ett relativt bra arbete med etik- och miljöfrågor, och de var de enda av företagen som lät Råd & Rön besöka sina fabriker obehindrat (LG samarbetade ”till viss del” men ställde in ett fabriksbesök).

Det är jätteroligt att Samsung, som fick ett ganska medelmåtta betyg i Fair Trade Centers etikbarometer från 2008, verkligen har bättrat sig enligt denna undersökning. Desto tråkigare är det att konstatera att majoriteten av de företag som i nuläget blomstrar ekonomiskt på grund av den stora efterfrågan av smartphones och iPhones, inte gör tillräckligt för att de som tillverkar dessa dyrgriar ska ha det bra. Än finns mycket för oss att göra!