DN har skrivit en jättebra ledare om krisen i Demokratiska Republiken Kongo och belyser både konfliktens kopplingar till utvinningen av mineraler som används i elektronik, och till de komplexa gruppmotsättningarna som bottnar i Andra Kongokriget och folkmordet i Rwanda. Det slås fast att både folkmordet och konflikten i Kongo kunde ske på grund av omvärldens passivitet – och då var det förra en långt mer drastisk och därmed uppmärksammad händelse än konflikten i Kongo. DN citerar biståndsorganisationen Diakonia:
”Skeendet i Kongo-Kinshasa är svårare för media att fånga och visualisera, med utdragna och ’enformiga’ konflikter och en vardag där döden blivit en del av tillvaron. Människor som dör i konstant, lågintensivt våld, sjukdom eller undernäring är inte lika dramatiskt och inte heller en nyhetshändelse av samma slag som när en självmordsbombare på en fullsatt marknad i Bagdad drar 60 människor med sig i döden”.
Detta gör att den allra största konflikten sedan andra världkriget har fått pågå i det tysta, finansierad av vår elektronikkonsumtion. Sex miljoner människor har dött på grund av konflikten.
Idag publicerar Svenska Dagbladet en artikel om att våldet ökar i Demokratiska Republiken Kongo igen. Två miljoner människor har tvingats fly inom sitt eget land. Bakom våldet ligger framför allt krigsherren Bosco ”The Terminator” Ntaganda, och som smeknamnet antyder är han inte att leka med. Han är efterlyst av Internationella Brottsdomstolen i Haag för att ha lett massakrer på upp till 50 000 människor 2003, och nu är han ute efter att skapa en robust rebellmilis som bland annat finansieras av mineralerna i vår elektronik.
Men låt oss ta hela historien från början för att förstå vem Bosco är och vad det nuvarande våldet bottnar i.
Från folkmordet i Rwanda till Afrikas världskrig
Bosco är tutsisk rwandier. Under de konflikter som ledde fram till folkmordet 1994 stred han för Rwandan Patriotic Army som kom att störta hutumilisen och stoppa folkmordet. Flera av de hutuer som varit ansvariga för folkmordet flydde då till närbelägna Kongo, där de efter ett tag bildade milisen Forces démocratiques de libération du Rwanda (FDLR). Dessa involverades tillsammans med många andra miliser och stater i det Andra Kongokriget (1997-2003), mer känt som Afrikas världskrig. Det är den största konflikten sedan Andra världskriget, och även om fred slöts 2003 är konflikten långt ifrån över, som de pågående våldsamheterna visar.
Laurent Nkunda
Tillbaka till Bosco. Denne gjorde en karriär under kriget genom att bli ledare för Forces Patriotiques pour la libération du Congo (FPLC, inte att förväxla med nyss nämnda FDLR) som begick förfärliga människorättskränkningar i nordöstra Kongo för att få kontroll över mineraler som används i elektronik. Här dödades som jag nämnde i början ca 50 000 människor i massakrer som leddes av Bosco. När kriget officiellt var över gick han 2006 till Congrès national pour la défense du peuple (CNDP) som leddes av Laurent Nkunda. CNDP var en tutsimilis med syftet att utplåna hutumilisen FDLR som hämnd för folkmordet, men Nkunda hade högre planer än så och lyckades ta kontrollen över stora delar av provinsen Nordkivu (och behöver jag säga att det området är fullspäckat av mineraler som används i elektronik?). CNDP införskaffade sig allt mer makt och rikedom på bekostnad av lokalbefolkningen, striderna hårdnade med regeringen, och återigen beordrade the Terminator en massaker, som videoklippet ovan berättar om.
En förvånande vändning
I januari 2009 skedde dock en vändning som förvånade många. Bosco gjorde myteri och deklarerade sig själv som ledare för CNDP. Kort därefter arresterades Nkunda i Rwanda, där han fortfarande sitter bakom lås och bom. Men inte nog med det, Bosco satte sig som ny rebelledare vid förhandlingsbordet tillsammans med regeringen, och de kom överens om att inlemma CNDP:s soldater i Kongos armé, för att de forna fienderna med gemensamma krafter skulle fokusera på att utplåna FDLR. Detta i utbyte mot att Kongo inte utlämnade Bosco till Haag. Regeringen godkände detta, och i ett slag var rebellmilisen statlig armé, och Bosco kunde röra sig fritt och fortsätta tjäna pengar på sina gruvor.
…tills alldeles nyligen! Nu har Bosco brutit sig loss från armén och bildat en egen milis på minst 750 personer, varav 150 är barn. Enligt både FN och Human Rights Watch får han stöd från sitt hemland Rwanda, som aldrig kommit riktigt överens med Kongo (de stödde CNDP också). Historien verkar tyvärr upprepa sig. Vad tar elektronikföretagen för ansvar?
Rättvis elektronik! 