Gripande dokumentär om krisen i Kongo

Organisationen Friends of the Congo har producerat ovanstående dokumentär, Crisis in the Congo: Uncovering the Truth. Det är en av de mest välgjorda och gripande dokumentärer om Kongokrisen jag har sett. Varning för hemska, men viktiga, scener.

I filmen slås det fast att eftersom nära sex miljoner människor har dött i Kongo närmar sig krisen förintelsens proportioner utan att västvärlden talar om det i särskilt stor utsträckning. Om sex miljoner hade dött mitt i Europa hade saker och ting förstås sett annorlunda ut. Och inte nog med att väst blundar för konflikten, som läsare av den här bloggen vet bidrar vi till den genom vår elektronikkonsumtion. Sveket mot det kongolesiska folket är skandalöst.

Situationen i Kongo blir mer och mer akut. Organisationen Genocide Watch rapporterar att konflikten har ökat i styrka sedan april i år och att flera miliser begått folkmordsliknande handlingar. Till exempel har den regeringsvänliga milisen Raia Mutomboki deklarerat att de tänker döda alla som talar Kinyarwanda, det officiella språket i Rwanda, oavsett om de är militärer eller civila. Som svar på det tänker Hutumilisen FDLR döda alla som har en anknytning till Raia Mutomboki. FDLR leds av personer som bedrev folkmordet i Rwanda 1994.

Det går inte att peka ut onda och goda i den här konflikten, massakrer, våldtäkter och förtryck förekommer på alla sidor. Crisis in the Congo ger flera fruktansvärda exempel på detta.

Kongolitteratur

Personligen håller jag just nu på och fördjupar mig ännu mer i konflikten i Kongo genom mina studier (jag pluggar freds- och konfliktkunskap den här terminen) så förvänta er framöver ännu fler djupgående analyser av denna galna, blodiga och oändliga konflikt!

Wallström vill reglera importen av konfliktmineral

Margot Wallström visar vägen i en artikel om att reglering av konflikmineral kan hjälpa till att stoppa konflikten i Kongo (DRC), där sexuellt våld används som vapen för att kontrollera befolkningen.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ny-lag-kan-stoppa-valdtakterna_6908337.svd

Jag har frågat mig förut hur det har kunnat gå så långt i Kongo, hur kommer det sig att människor begår sådana oerhörda grymheter. Jag tror inte att de rättsliga bristerna är hela svaret. En annan möjlig förklaring är att människor brutaliseras för att de lär sig brutalitet som en metod att säkra utförseln av sällsynta mineraler, och införseln av pengar och vapen. När rädsla används som maktmedel måste den som vill ha makt lära sig att bli allt grymmare för att kunna hålla kvar människor i rädsla. Om detta är fallet är det oerhört viktigt att vi börjar ta ansvar för hur vi använder våra pengar. En reglering av importen av mineral är ett kraftfullt potentiellt verktyg i den strävan.

Annat än geografi och tryggheten sitter vi och våra medmänniskor i DRC i samma båt, vi delar samma människovärde och därför är ett angrepp på deras människovärde ett angrepp på vårt. Det är tid att vi säger ifrån, precis som Wallström!

Media om internationella kvinnodagen: Dagen: 1, 2, 3, 4, 5. DN: 1, 2, 3, 4, 5. SvD: 1.

Lucka 5: Världens farligaste plats för kvinnor

Något som konflikten i Kongo har uppmärksammats mycket för är förekomsten av sexuellt våld, när våldtäkt används som vapen. Det är inte unikt för denna konflikt, men här sker det så pass ofta att landet räknas till det farligaste att vara kvinna i. Våldtäkterna är inte bara resultatet av omoraliska soldaters nyckfullhet, de är en del av en planerad krigsstrategi där man skapar skräck i och kontroll över ett samhälle. Margot Wallström är sedan ett par år tillbaka Ban Ki-Moons särskilde representant för sexuellt våld i konflikt, och hon har flera gånger poängterat att för att stoppa krigsvåldtäkterna i Kongo måste vi stoppa handeln med konfliktmineraler som används i elektronik.

1100 våldtäkter i Kongo varje dag

Nedanstående är ett pressmeddelande från PMU för en vecka sedan.

Varje dag våldtas mer än 1 100 kvinnor i DR Kongo, visar en ny studie, enligt en undersökning publicerad i American Journal of Public. Det innebär att sexuellt våld mot kvinnor är 26 gånger vanligare i landet än vad FN:s rapporter från samma period visat. PMU:s partner Cepac driver Panzisjukhuset och erbjuder medicinsk och psykosocial vård till en betydande andel av de kvinnor som utsatts för sexuellt våld i provinsen Sydkivu.

Arbetet vid Panzisjukhuset leds av Palmepristagaren Denis Mukwege.

-Panzisjukhuset tar emot 3 000 kvinnor per år, varav cirka 2 000 har utsatts för sexuellt våld. Vi vet att behovet är mycket större än detta, men vi har inte har kapacitet att hjälpa alla, säger Denis Mukwege med anledning av rapporten.
-Siffrorna i rapporten utgår från situationen åren 2006-2007, jag upplever att situationen i provinsen är den samma idag, förklarar Denis Mukwege.

PMU:s direktor Niclas Lindgren besökte i förra veckan Panzisjukhuset och det intilliggande rehabiliterings-centeret Dorkas. Där mötte han flera våldtagna kvinnor. Så här skriver Niclas Lindgren om sina intryck på PMU:s blogg:

Hon står framför mig, och skriver med stolthet sitt namn på svarta tavlan. Jag befinner mig på Dorkas, transithemmet vi stödjer, för kvinnor som blivit våldtagna i konfliktens Kongo. Hennes armar är bara stumpar. Inte nog med att män som kommit i hennes väg våldtagit henne, man stympade också, för att fullfölja förnedringen. Bara under förra året våldtogs tusentals kvinnor. Deras kroppar utnyttjades som vapen i en över tio år lång konflikt, som krävt mer än fyra miljoner liv. Man blir både förtvivlad och arg. Vad är det för människor som gör så här? Hur är man funtad? Och vad är det med oss män egentligen?”

Mer än 400 000 kvinnor och flickor mellan 15 och 49 år utsattes för våldtäkt under en tolvmånadersperiod 2006 och 2007, enligt undersökningen som publiceras i American Journal of Public Health. En genomgång av 4 133 kvinnors journaler på Panzisjukhuset i provinsen södra Kivu visar att sex procent av de utsatta var yngre än 16 år och tio procent var äldre än 65.

I DR Kongo samarbetar PMU med pingströrelsen Cepac. Sverige har länge haft starka band till DR Kongo, ända sedan de första missionärerna anlände 1881 och kyrkorna är viktiga kanaler för biståndet till landet. Tyngdpunkten av PMU:s stöd till Cepac ligger på utbildning och sjukvårdsinsatser. En stor del av detta arbete utgår från Panzisjukhuset i Bukavu, som PMU byggt upp med hjälp av medel från bl.a. Sida och Echo (EU). Panzisjukhuset tar hand om en betydande andel av de kvinnor som utsatts för sexuellt våld i provinsen (enligt hälsoministeriets beräkningar uppgår det till 25 %). Panzi är det enda sjukhuset i provinsen som kan behandla grava gynekologiska skador och patienter refereras även hit från närliggande provinser och grannländer.

PMU har mycket bild- och filmmaterial från Panzisjukhuset. Den senaste filmen är producerad i mars 2011. 

Se också: www.pmu.se/kongo

PMU (Pingstmissionens Utvecklingssamarbete) är en av Sveriges större biståndsorganisationer och är de svenska pingstförsamlingarnas biståndsorgan. Organisationen arbetar tillsammans med lokala församlingar i cirka 165 projekt i cirka 50 länder.

Margot Wallström och Denis Mukwege protesterar mot konfliktmineralerna

Wallström är en pärla. Än en gång ryter hon till gällande de förfärliga våldtäkter som elektronikindustrin inderekt orsakar i en debattartikel i Svenska dagbladet, skriven tillsammans med Denis Mukwege från Panzisjukhuset i östra Kongo som tar hand om många våldtagna kvinnor.

Bland annat guld, tenn, volfram och coltan hjälper till att finansiera väpnade gruppers aktiviteter där sexuella övergrepp kan bli en av konsekvenserna för civilbefolkningen. Vi måste därför säkra ett globalt regelverk för konfliktmineraler. USA har redan tagit initiativet; nu är det hög tid för Sverige och resten av EU att ta sitt ansvar.

Vi får ofta frågan: Vad kan jag personligen göra för att hjälpa till och för att försöka få stopp på det sexuella våldet i Kongo-Kinshasa och på andra platser i världen? Vårt svar är: Hjälp oss att bekämpa likgiltigheten inför det som händer. Prata om det och hjälp till att bryta det som traditionellt kallats historiens största tystnad. Vad gör dina förtroendevalda för att få till en förändring? Ställ obekväma frågor till tillverkare och importörer av elektroniska produkter om varifrån de mineraler deras produkter innehåller kommer. Som medborgare och konsumentkan du göra skillnad och visa din solidaritet med världens kvinnor. Oavsett om du är man eller kvinna.

Läs hela artikeln här.

Konfliktmineraler uppmärksammas av rödgröna

I tisdags publicerade DN en debattartikel av Margot Wallström, före detta socialdemokratisk riksdagsledamot och nuvarande representant i FN för att bevaka kvinnors utsatta situation i krig och andra konflikter. Eftersom 30 000 kvinnor uppskattas bli våldtagna om året i provinserna Nord- och Syd-Kivu i DR Kongo där kriget härjar sen ett decennium tillbaka är det inte konstigt att hon uppmärksammar konflikten där.

Det är underbart att tystnaden på detta sätt bryts. Kvinnornas situation i DR Kongo omtalas då och då i medierna, det som ofta saknas är förtydligandet av att elektronikindustrin är en stor försörjare av kriget. I sin debattartikel informerar Wallström om vilka åtgärder mot konfliktmineraler som gjorts i USA. I Obamas färska finansreformlag innebär sektion 1502 att varje börsnoterat företag (inte bara elektonikföretag) måste deklarera årligen om de använt mineraler från Kongo eller ett angränsande land. Rapporterna ska granskas av en oberoende revisionsbyrå. Hillary Clinton ska tillsammans med chefen för USA:s motsvarighet till Sida lägga upp en strategi för kongressen om sambanden mellan mineraler och konflikt i DR Kongo och angränsande länder. Clinton ska också presentera en konfliktmineralskarta för kongressen som visar tydligt var DR Kongos mineralfyndigheter, handelsvägar samt områden som kontrolleras av beväpnade grupper finns. Det är fantastiskt att USA lägger manken till och gör allt detta, och Wallström avslutar sin debattartikel med att uppmana Sverige och EU att lagstifta mot konfliktmineraler.

Kort därefter, närmare bestämt igår, publicerar samma tidning en debattartikel av de rödgröna ledarna Sahlin, Ohly, Wetterstrand och Eriksson där de tydliggör att de kommer mycket riktigt lagstifta mot konfliktmineraler om de vinner valet. De skriver:

Den nya amerikanska lagstiftningen på detta område fungerar som en inspirationskälla. Varje företag som hanterar mineraler ska regelbundet deklarera om konfliktmaterial som har sitt ursprung i Kongo eller ett angränsande land har använts i deras produkter. Lagen ställer krav på företag att säkerställa var mineraler som guld, tenn, volfram och coltan har sitt ursprung.

En lagstiftning löser dock inte alla problem. Företagens ansvarstagande och uppförande är speciellt viktigt när de bedriver verksamhet i fattiga och odemokratiska länder. Där måste företag och politiska ledare visa särskild försiktighet.

Det som är bra är som sagt att frågan kommer upp på tapeten, det är bättre sent än aldrig att vi slutar finansiera det största kriget sen andra världskriget, vilket vi sysslat med de senaste tio åren. Det är jättebra att det finns politiker som vill ta initiativ för att stoppa detta. Hur lagen de rödgröna vill ta fram kommer se ut rent konkret vet vi inte än, och en debatt om hur den ska utformas är nödvändig. Det finns kritiker av den amerikanska lagen som menar att det kommer slå ut hela DR Kongos mineralproduktion, då få mineraler undviker kontakt med beväpnade grupper på något sätt. I vilket fall är det bättre att vi har en sådan debatt än att ingen överhuvudtaget känner till att deras elektronik finansierar ett krig.

Det som är dåligt märker man när man läser kommentarerna till båda debattartiklarna. Givetvis den av de rödgröna partiledarna men även Wallströms uppfattas som valfläsk av en del, inte minst då den förra avslutas mot en känga mot den borgerliga regeringen och då särskilt Carl Bildt som satt i Lundin Oils styrelse när företaget påstås ha förvärrat konflikten i Sudan. Detta gör att många högerdebattörer opponerar sig mot den lag de rödgröna propagerar för i debattartiklarna, sorgligt nog med många lögner och missförstånd som argument. Men stoppandet av konfliktmineralerna får inte förvandlas till en valfråga. Det är något alla måste enas om. Vi får hoppas att alliansledarna snart går ut med att även de tänker åtgärda handeln med konfliktmineraler. Om de inte gör det har vi problem. Allvarliga problem.