Rättvis elektronik!

Kräv att dina elektronikprodukter tillverkas på ett schysst sätt

Posts Tagged ‘E-avfall’

Elektroniskt avfall: vad är grejen?

Posted by Elvira Boman på 10 februari, 2014

Vad är egentligen elektroniskt avfall?
Elektroniskt avfall, eller e-waste, är kort och gott elektronik som inte används längre. Förenklat kan en säga att elektroniskt avfall tillhör någon av följande tre kategorier:
* elektronik som inte fungerar.
* elektronik som fungerar, men som anses omodern. Alltså typ när en fungerande iPhone 5 byts ut mot en iPhone 5S. Ja, jag blir lite arg när jag tänker på det.
* elektronik som producenten inte anser vara möjlig att sälja. Ja, det blir jag också lite arg av att tänka på.

Vad händer med elektroniskt avfall?
Elektroniskt avfall kan gå tre olika öden till mötes:
* det återvinns.
* det lagas om det behövs, och säljs sedan vidare – antingen i det land den befinner sig, eller exporteras för försäljning utomlands. Allt som oftast betyder det från väst, till utvecklingsländer.
* den hamnar på en elektronisk soptipp i tredje världen, typ Guiyu i Kina eller Agbogbloshie i Ghana.

Elektroniskt avfall räknas som ”hazardous waste” (typ ”farligt avfall”) när det kommer till internationell lag. Baselkonventionen är ett internationellt föredrag som ska reglera flödet av farligt avfall mellan länder – framförallt just export från väst till utvecklingsländer – men i praktiken är dock marknaden för e-waste svårreglerad. Idag är elektroniskt avfall den snabbast växande avfallstypen i världen. Trasig elektronik märks om som fungerande och kan då ändå exporteras. Först när det når sin slutdestination visar det sig att det rör sig om avfall, och hamnar då på någon av de elektroniska soptipparna. På så sätt kan aktörer inom handeln med elektroniskt avfall kringgå att exempelvis Kina helt förbjudit import att e-waste – alltså landet som uppskattas vara slutdestinationen för 70% av världens elektroniska skrot.

Personligen sätter jag mycket tilltro till utökat producentansvar: att slutleverantörerna – som Apple, Samsung eller Nokia – ska ha ett ekonomiskt och juridiskt ansvar för att deras produkter återvinns på rätt sätt. Idag finns det redan regelverk kring producentansvar – som WEEE Directive i EU, men när det väl kommer till kritan finns det som sagt sätt att komma runt sådana lagar för den som vill (och det är tyvärr många som vill). Organisationen Closing The Loop säger att i bästa fall återvinns eller återanvänds 25% av de avlagda mobiltelefonerna i i-länder. Med det sagt, så har producentansvar en stor potential i och med att det är ett incitament för producenter att 1. tillverka saker som håller, 2. inte ha farliga ämnen som är jobbiga att återvinna i sina produkter och 3. inte släppa en ny modell en gång i halvåret. Och om de kunde kunde sluta göra det, that would be great.

Vad är egentligen problemet med elektroniskt avfall?
Jag är så glad att du frågar! Om det tas hand om på rätt sätt, så är det inte något problem. Om det inte tas hand om på rätt sätt, så är det ett enormt, växande och globalt problem. Det har berörts tidigare här på bloggen, men det är ett ämne som verkligen är värt att ta upp igen (och igen).

När det elektroniska avfallet hamnar på en soptipp i tredje världen (alltså det som händer när den inte återvinns ansvarsfullt) plockas det i regel sönder först i jakt på värdefulla metaller, som koppar och guld. Demonteringen sker ofta för hand, utan ens den mest grundläggande skyddsutrustningen. Resterna av elektroniken bränns sedan med resultatet att allehanda farliga substanser frigörs för att spridas till människor och natur.

De människor som bor i eller kring dessa soptippar är utsatta för ärligt talat bisarra mängder livsfarliga ämnen. Jag har tidigare skrivit om att studier visar att nästan 90% av barn under 6 år i Guiyu är blyförgiftade. Blyet har deras känsliga kroppar tagit upp via luften, där blydamm från det elektroniska avfallet ”svävar runt i ett osynligt moln omkring en meter från marken – alltså ungefär samma höjd som barnens näsor och munnar”. Det är så hemskt att det låter som att någon hittat på det.

Jag var i Ghana i julas, och Agbogbloshie är en plats som verkligen berör. Därför blev jag extra otroligt j**vla ledsen och förbannad när jag läste att enligt DanWatch och makeITfair är utgör barn ungefär 40% av de som arbetar med att plocka isär det elektroniska avfallet i på soptippen. De tjänar kring 2 till 5 cedis om dagen (motsvarar ungefär 6-15 SEK).

E-Waste Hell, av Journeyman Pictures och SBS, om livet i och kring Agbogbloshie:

Med detta sagt, hur kan vi acceptera att –> det här <– är industristandard?

Vilka farliga ämnen är det vi pratar om?
Grundproblemet med elektroniskt avfall är ju just att det innehåller ämnen som är skadliga för både människor och miljö. Så, för alla er som vill förstå vilka dessa ämnen är – här kommer en guide till några av de vanligast förekommande!

  • Barium
    Finns i katodstrålerör (i exempelvis gamla TV-apparater). Redan korttidsexponering ger allvarliga skador på lever, hjärta och ryggrad.
  • Beryllium
    Finns i moderkort. Orsakar lungcancer. Har en egen sjukdom: berylliosis, vilken kan uppkomma redan efter ett exponeringstillfälle.
  • Bly
    Används i lödningar. En gammal dataskärm kan innehålla upp till 3kg bly. Är känt för att orsaka diverse skador hos människor, bland annat nervskador, njursvikt och störningar i den kognitiva utvecklingen hos barn. Är i allvarliga fall dödligt.
  • Hexavalent krom
    Används som korrosionsskydd. Skadar vårt DNA och är oerhört cancerogent.
  • Kvicksilver
    Finns i kretskort. Oerhört farligt, och orsakar bland annat hjärnskador, andnings- och hudproblem.
  • PVC
    Finns i kablar och chassi. Bildar dioxin vid förbränning. Orsakar hormon- och reproduktionsstörningar samt skadar immunsystemet.

Dessa ämnen är alltså vardag för alla de människor som arbetar på och/eller bor kring de elektroniska soptipparna, typ som att gå till ICA är en del av min vardag.

Så, slutligen:
Vad kan jag göra för att minska mängden elektroniskt avfall?
Detta är den viktigaste frågan. Svaret är enkelt.

  1. Använd saker tills de verkligen är helt uttjänta. Det allra mesta går att laga. Lämna in för reparation, eller fixa själv. Oftast är det små enkla saker som är lätta att laga, och internet kryllar av fantastiska steg för steg-guider i hur man gör.
  2. När någonting är helt uttjänt, lämna in det för ansvarsfull återvinning. Uttjänta mobiltelefoner och surfplattor kan man till och med få pengar för.
  3. När du behöver köpa elektronik, köp begagnat i den mån det går. Som ett resultat av den stora omsättningen finns det hur mycket fungerande elektronik som helst att köpa. Varje begagnad pryl som köps säkras från att hamna på en soptipp.
  4. Om du blir erbjuden att byta ut fungerande elektronik mot ny, exempelvis genom mobiloperatörer som vill ge en ny telefon med abonnemanget eller att alla anställda på arbetsplatsen ska få nyaste datorn: säg nej, och förklara varför.

Oansvarig handel med elektroniskt avfall är ett problem att ta på störta allvar, och vi konsumenter i västvärlden måste se vårt ansvar i det. Produktionen av elektronik har förödande konsekvenser, från vagga till grav, och det möjliggörs av vår överkonsumtion. Men det gör också att vi tillsammans kan ändra situationen: genom att förändra våra konsumtionsvanor, genom att använda vår elektronik längre, och genom att kräva ansvarsfull återvinning av våra uttjänta produkter kan vi vända trenden. Alla har att vinna på att elektronik produceras för att hålla, och att den i slutet av sin livscykel tas om hand utan att skada någon annan – må det vara här i Sverige eller på andra sidan Jorden. Nu kör vi tycker jag!

Posted in Elektroniskt avfall | Taggad: , , , , , | 1 Comment »

Guiyu – dit elektroniken kommer för att dö

Posted by Elvira Boman på 29 januari, 2014

Vad kul att debutera som ny skribent här på bloggen!

Guiyu (foto: Greenpeace)

Guiyu (foto: Greenpeace)

Guiyu, Kina, är vad som ofta kallas världens största elektroniska soptipp. 70% av världens elektroniska avfall uppskattas hamna i Kina, och en stor del av detta går just till Guiyu. Både miljö- och hälsoeffekterna av avfallet är förödande i regionen. China Daily rapporterar om en studie som 2010 visade att 88% av barnen i Guiyu hade blyförgiftning, känt för att ge nervskador, njurskador, inlärningssvårigheter och som i allvarliga fall är dödligt. De högsta halterna av farliga flamskyddsmedel som någonsin dokumenterats i en människa kommer från Guiyu, enligt Greenpeace. Ett rekord som inte är värt att fira.

Här är en oldie but goldie från BAN om elektronisk avfall, Exporting Harm: The High-Tech Trashing of Asia. Den är från 2002, vilket gör den så mycket kultfilm det går inom elektronisk avfall. Den var också en viktig katalysator för att en bredare diskussion om elektroniskt avfall kom igång i början av 2000-talet.

Med allt detta i bakhuvudet är det förstås väldigt tråkigt att läsa att FN uppskattar att mängden elektroniskt avfall kommer öka med 33% de närmaste fem åren till ofattbara 65.4 miljoner ton per år.

Posted in Miljö | Taggad: , , , , | 2 Comments »

Lucka 18: Förödande skräp

Posted by Micael Grenholm på 19 december, 2011

E-kyrkogård

E-kyrkogård

Varje månad kommer det in ca 600 containrar begagnad elektronik till Ghana från europeiska länder som Storbritannien, Italien och Danmark. Största delen av det går inte att använda, så den förstörs. Men innan det sker ser fattiga människor till att bryta ur några av de värdefulla metaller som finns i elektronik, med hjälp av syra, eld eller sina bara händer. Det säger sig självt att deras hälsa skadas enormt av detta. Och 40% av dem är barn.

Posted in Julkalender, Miljö | Taggad: , , | Leave a Comment »

EU dumpar elektronikskräp i Ghana

Posted by Micael Grenholm på 27 november, 2011

image

Varje månad kommer det in ca 600 containrar begagnad elektronik till Ghana från europeiska länder som Storbritannien, Italien och Danmark. Största delen av det går inte att använda, så den förstörs. Men innan det sker ser fattiga människor till att bryta ur några av de värdefulla metaller som finns i elektronik, med hjälp av syra, eld eller sina bara händer. Det säger sig självt att deras hälsa skadas enormt av detta. Och 40% av dem är barn.

Make IT Fair här i rapporten What a Waste kartlagt den Ghanska e-skräpsindustrin. De skriver:

Electronics waste in industrializedcountriesisgrowingthree times faster thanregular waste – the result of the fast pace of technological innovation and the consequent short lifeof many electronicproducts.Upto50 milliontonnes of e-wastecontaining hazardous substances such as lead, cadmium and mercury are generated worldwide every year.A vastamountof theEuropean e-waste is exported to developing countries such as Ghana, a major hub for European e-waste. This causes pollution and health problems because the country has no adequate infrastructure to deal with the hazardous waste.

For a small part of the population, the import of used electronics is a lucrative business, but for the majority of the people involved in the e-waste industry it is a matter of survival. Thousands of people areworkingintheinformalwasteindustry in Ghana, where childrenconstitute around40%of scrapworkers.

Studies show that health-damaging exposure to e-waste can result in long-term, often irreversible effects,suchasinfertility,miscarriage,tumors,endocrine diseases and birth defects.Theworkersoftensufferfrom cuts,coughs,headaches,upper respiratory problems, rashesandburns.

Although the authorities in Ghana have been aware of the problem and its alarming scale for many years,little has been done to solve it. The only visible initiative is the City Waste Recyclingscheme,butwithonly three employees itcannotcompetewith the informal scrap dealing industry.

Läs rapporten här.

Posted in Miljö | Taggad: , , , | Leave a Comment »

Elektronikavfall förstör miljön i fattiga länder

Posted by Micael Grenholm på 24 april, 2011

Den australienska tekniktidningen Gizmodo har skrivit en lååång artikel om vad som händer med rika länders elektronikavfall. Artikeln är en recension av Elizabeth Grossmans bok High tect Trash. Några utdrag från artikeln:

Now think about the length of time you keep any of your modern electronics before you give them up, either because they’re broken or more likely because they’ve been supplanted by something faster/better. Five years? Two? Look at the iPad as an example. Between the release of the original and the release of the follow-up, complete with its slimmer build, upgraded CPU, superior cameras, and other incremental improvements that Apple maniacs worship, there was just a single year. Apple sold fifteen million original iPads. But now, for many, they’re passé.

An August 2008 Greenpeace report chronicles the process [of irresponsible recycling], and its findings are far from uplifting. In this unregulated and often unmonitored environment where the average annual wage is expressed in the hundreds of dollars, tech products are burned over open flames to separate the plastic from the more valuable metals. Products with little or no value are dumped in nearby pits. Needless to say, the threat of escaping toxins is not a threat at all – it’s a reality. Eighty per cent of the children in Guiyu, China, another region that receives recyclable electronics, are known to have elevated levels of lead in their blood due to the toxins found in these electronics.

Though all of the above paints a murky picture, it also paints a picture of obvious transition. And certainly, there does appear to be enough independent whistleblowers, responsible manufacturers and government intervention to ensure the future is at least better than the past. But right now, there are steps you can take to help.

1. Do not toss any electronic item in the trash.

2. If you’re in the market for a replacement device, first consider the options. Is your current product upgradeable? Do you really need those new features?

3. Buy products that are part of a manufacturer “takeback” program.

4. Sell your old but functioning products on an online classified ad site, or donate them to a responsible local charity or organisation. And don’t forget – you may be eligible for a charitable donation receipt.

5. Patronise manufacturers and retailers that have strong green principles. Check their websites and the links in this article.

6. Try to purchase sustainable/upgradeable devices.

7. Give yourself a cooldown period before jumping on the Next Big Thing. And if the cooldown fails, quietly ponder the gobs of cash you’ve sunk into the “latest and greatest” in the past. And be sad.  

8. If your state doesn’t have an e-waste law, contact your local representative and ask why.

9. Check the e-Stewards site for a roundup of recyclers that meet the vigorous e-Steward requirements.

10. Consult the EPA page for lots of good information on recycling, takeback and donation programs.

Så medan många fokuserar kärnkraftens miljöpåverkan får vi inte heller glömma bort elektronikens. Läs hela artikeln här.

Posted in Miljö | Taggad: , , | 1 Comment »