Nobelpristagaren Denis Mukwege kritiserar handeln med konfliktmineraler

Förra veckan tog den kongolesiske läkaren och pingstpastorn Denis Mukwege samt den yazidiska människorättsaktivisten Nadia Murad emot Nobels fredspris för sina insatser mot sexuellt våld. Mukwege tog i sitt Nobeltal upp hur de rebellgrupper som använder sig av våldtäkt som vapen i Demokratiska Republiken Kongo finansieras än idag med hjälp av konfliktmineraler:

My name is Denis Mukwege. I come from one of the richest countries on the planet. Yet the people of my country are among the poorest of the world.

The troubling reality is that the abundance of our natural resources – gold, coltan, cobalt and other strategic minerals – is the root cause of war, extreme violence and abject poverty.

We love nice cars, jewellery and gadgets. I have a smartphone myself. These items contain minerals found in our country. Often mined in inhuman conditions by young children, victims of intimidation and sexual violence.

When you drive your electric car; when you use your smart phone or admire your jewellery, take a minute to reflect on the human cost of manufacturing these objects.

As consumers, let us at least insist that these products are manufactured with respect for human dignity.

Turning a blind eye to this tragedy is being complicit.

I flera år har Mukwege uppmärksammat denna humanitära tragedi. För två år sedan sa han till Sveriges Radio:

I dag i östra Kongo finns utländska legosoldater som arbetar åt gerillagrupperna. Även de begår övergrepp men det värsta är att även militärer från regeringsarmén gör det, helt oförlåtligt då de är där för att skydda befolkningen.

En viktig del, och det tror jag är på gång nu, är just internationella ekonomiska sanktioner mot de ledare, politiska, militära och andra, som tjänar pengar genom brotten och våldet. Hindras de av sanktionerna att använda sina rikedomar, minskar deras intresse i att fortsätta konflikten. Det är inte den enda vägen att hindra konflikter, för det är många vägar som måste till internationellt.

Mukwege har gjort en enorm insats för att hjälpa dem som drabbas av mineralkriget. Över 50 000 kvinnor har fått vård på Panzisjukhuset, som byggdes upp med stöd från den svenska pingströrelsen. Nu finns planer på att bygga fler sjukhus och expandera verksamheten med hjälp av nobelpengarna och andra gåvor.

Dra ditt stråk till stacken och stötta Mukweges arbete i jul!

Seger: EU-parlamentet kräver obligatorisk certifiering mot konfliktmineraler!

Idag togs ett historiskt beslut i EU-parlamentet, ett beslut du med största sannolikhet inte har hört talas om förrän nu. TT skrev litegrann häromdagen om de två förslag som stod mot varandra när det gäller konfliktmineraler: en frivillig eller obligatorisk certifiering som ska garantera att företag som handlar med dessa mineraler inte finansierar krig, våldtäkt och ond bråd död. Skillnaden ligger i att den frivilliga certifieringen, kan företagen strunta i om de har lust. Det säger sig självt vilket lagförslag som mest effektivt skulle kunna hindra handeln med dessa hemska konfliktmineraler.

Tyvärr har det blivit någon slags vänster-högerfråga av detta: konservativa partigrupper som vanligtvis brukar vilja ha höga straff för saker som underlättar våldtäkt och mord har tenderat att vilja göra certifieringen frivillig, i synnerhet för företag längre ner i handelskedjan. Marita Ulvskog (S) och Malin Björk (V) har högljutt protesterat mot detta, liksom opolitiska aktörer som Denis Mukwege, Amnesty, Christian Aid med flera. De säger att det borde vara en självklarhet för alla människor oavsett var man placerar sig på höger-vänsterskalan att inte tillåta handel med varor som finansierar krig.

Lyckligtvis så vann det mer omfattande förslaget idag! Det är inget det skrivs mycket om alls i de flesta medier, men EU-parlamentet skriver om det själva på sin hemsida:

Eftersom smältverk för metaller och anrikningsverk för guld är det sista steget där mineralernas ursprung kan spåras ordentligt, vill ledamöterna gå längre än EU-kommissionens förslag om självcertifiering. I stället bör smältverk och anrikningsverk genomgå en obligatorisk oberoende tredjepartsgranskning för att kontrollera om verket varit tillräckligt aktsamt.

I en separat omröstning (400 röster mot 285, med 7 nedlagda röster) ändrade parlamentet kommissionens och sitt eget handelsutskotts förslag; ledamöterna kräver även obligatoriskt deltagande för alla EU-importörer som köper varor från konfliktområden, inklusive dem längre ner i leveranskedjan. Det innebär att totalt 880 000 företag kan påverkas. Enligt parlamentets förslag ska dessa tillhandahålla information om vilka åtgärder de vidtagit för att identifiera och åtgärda riskerna i sina leveranskedjor för de berörda mineralerna och metallerna.

Ledamöterna uppmanar också EU-kommissionen att bevilja till mikroföretag och små och medelstora företag som vill delta i certifieringen ekonomiskt stöd via EU:s Cosmeprogram.

Detta kan innebära slutet på europeisk finansiering av den största konflikten sen andra världskriget! Jippie! Det tog bara 18 år och sex miljoner människoliv. Bra jobbat, EU.

Denis Mukwege pressar EU att anta lag om konfliktmineraler

Många blev berörda av doktor Denis Mukweges framträdande i Skavlan i slutet av oktober. Han delade hemska men ändå hoppfulla historier från Panzisjukhuset i Bukavu, östra DR Kongo, där han framför allt vårdar kvinnor som skadats av brutala våldtäkter som miliser använder som vapen i konflikten om kontroll över de mineraler som bland annat används i vår elektronik. Mukwege lyfte frågan om konfliktmineraler i Skavlanprogrammet, och tillsammans med Bo Forsberg från Diakonia och Niclas Lindgren från PMU skrev han en debattartikel i Svenska dagbladet för två veckor sen där de krävde att EU ska anta en lag mot handeln med konfliktmineraler:

Det är lätt att tänka att dessa grymheter händer långt borta och utan koppling till oss i Sverige och Europa. Men sanningen är att dessa fyndigheter av mineraler och metaller dagligen når oss i Europa.

Att som enskild konsument undvika att köpa och använda konfliktmineraler är svårt, eftersom mineralerna finns i vardagsprodukter som mobiltelefoner, datorer, bilar men också i smycken och glödlampor.

Men nu har vi gemensamt en möjlighet att påverka situationen i stor skala och för lång tid framöver eftersom EU förbereder ett nytt direktiv för import av konfliktmineraler. EU-förslaget har fördelar då det uppmuntrar metoder för att legalisera handel med mineraler, vilket är viktigt. Men det nuvarande förslaget omfattar inte kontroll av mineraler som ingår i produkter, och förespråkar endast frivilliga kontroller av mineralernas ursprung.

Detta är allvarliga brister som mött hård kritik från både afrikanska och europeiska experter och organisationer. De pekar exempelvis på att ett direktiv som inte innefattar produkter och halvfabrikat, endast når 4 procent av importen till EU. Professor John Ruggie vid Harvard Law School, en av världens ledande experter på näringsliv och internationell rätt, menar att ett förslag utan obligatorisk kontroll inte är i linje med staters skyldighet att upprätthålla internationell rätt.

I dagarna har det hållits en hearing i EU-parlamentet om förslaget. Diakonia säger att företag lobbar för att det ska förbli tandlöst, medan biståndsorganisationer lobbar för det motsatta:

– EU kommissionen lade i våras ett förslag för att reglera importen av konfliktmineraler. Tyvärr har förslaget många brister men skall nu diskuteras inom EU innan det kommer ett beslut under 2015, säger Joakim Wohlfeil från Diakonia, som var på plats då frågan diskuterades i EU-parlamentet.

Han berättar:

– På ena sidan har vi företrädare MR-organisationer, utvecklingsorganisationer, kyrkor och civilsamhället i länder som exempelvis Kongo-Kinshasa som vill ha ett obligatoriskt regelverk. På andra sidan har vi företrädare för exempelvis vissa grupper av företag som vill ha frivilliga regler, eller inga regler alls. […]

– Efter att den kända läkaren Denis Mukwege var med i Skavlan och berättade om situationen och konfliktmineralerna i Kongo har intresset ökat ännu mer och därför har Diakonia, KvinnaTillKvinna och PMU inlett ett gemensamt arbete för att Sverige skall agera för att EU antar en meningsfull lagstiftning. Vi har också tagit fram ett upprop som församlingar eller enskilda som vill göra något kan ladda med från organisationernas hemsidor och skicka till Svenska UD och till EU-kommissionen.

Vad hände sen i Katanga?

Detta är en fortsättning på inlägget om hur läget i Katanga utvecklas.

Foto: Dai Kurokawa/EPA, The Guardian

Efter att Guardian skrev om en stundande humanitär kris i Katanga (DRK) i januari i år har det varit helt tyst om situationen i provinsen, men att dömma av de få källorna som finns fortsätter situationen att bli alltmer instabil. Attackerna på civila från Mai Mai-rebeller fortsätter med flera anfall i veckan, och en halv miljon människor uppskattas nu vara på flykt i provinsen. Det finns inget läger för internflyktingar i Katanga, vilket gör att människor på flykt lever under fruktansvärt hårda omständigheter. Läget ser nu ut att bli värre med en koleraepedemi som brutit ut norr om provinshuvudstaden Lubumbashi. FN:s styrka i DRK, MONUSCO, bestämde i februari att stärka sin närvaro i Katanga, speciellt i den så kallade ”dödens triangel” kring städerna Pweto, Manono och Mitwaba vid gränsen mot Tanzania och Zambia. ”Katanga är inte längre en försummad kris” sa FN då, men det var nog tyvärr en förhastad slutsats.

EU fegar ur i lag om konfliktmineraler

Catherine Ashton, EU:s ”utrikesminister”

Häromdagen presenterade EU-kommissionen ett förslag för regler gällande handel med de fyra vanligaste konfliktmineralerna coltan, tenn, volfram och guld. Förslaget påminner om den amerikanska lag, Dodd-Frank Act, mot konfliktmineraler som Obama undertecknade redan sommaren 2010. EU är alltså minst sagt sena, särskilt om man tänker på att redan amerikanerna var det – diskussionen om hur mineraler som används i vår elektronik finansierar konflikt i Kongo har ju pågått i minst tio år. Kan ni tänka er ett scenario där USA och EU i många års tid låter sina företag finansiera ett krig i exempelvis Ukraina?

Nu är problemet åtgärdat kan man tänka, men EU-förslaget har snabbt fått kritik för att vara tandlöst av exempelvis biståndsorganisationen Diakonia som länge engagerat sig i kampen mot konfliktmineraler. De skriver:

EU-kommissionens förslag för handel med mineraler från konfliktområden är en besvikelse för alla som aktivt arbetat för verkningsfulla regler. Kommissionen har ignorerat de uppmaningar om ett bindande och mer omfattande regelverk som experter från både kongolesiska och internationella organisationer – däribland Diakonia och våra lokala samarbetsorganisationer – har föreslagit.

Det Diakonia är upprörda över är att EU-kommissionens förslag inte är mer än frivilliga regler för företagen, det är alltså inte bindande. Vidare gäller förslaget själva mineralerna men inte elektronikprodukterna, trots att det är de senare som i störst grad importeras till EU.

”Att förslaget bara handlar om själva mineralerna är kortsiktigt. Våra uppskattningar visar att en reglering av enbart mineraler endast omfattar 4% av marknaden, istället för de 85% som skulle omfattas om man inkluderade dessa produkter” säger Joakim Wohlfeil som arbetar på Diakonia med frågor om naturresurser och konflikter. ”Det finns ingen rimlig anledning att presentera ett förslag som är sämre än existerade regler, om det inte är så att EU-kommissionen tar större hänsyn till kortsiktiga och finansiella intressen än till de människor som drabbas av det brutala våldet i Kongo-Kinshasa.”

Vad har Katanga med mig att göra?

The Guardian rapporterar om att en humanitär katastrof håller på att utvecklas i Katanga, den mineralrika provinsen i sydöstra DRK. FN varnar för att händelseutvecklingen nonchaleras på grund av konflikten i Kivu-provinserna i öst (en annan skulle ju kunna tycka att även konflikten i östra DRK nonchalerats i allt för stor utsträckning).

Katanga, bild: Wikipedia

Ett våldsamt uppror från Mai Mai Kata Katanga-rebeller har de senaste tre månaderna tvingat 400 000 människor att fly, och de FN-styrkor som finns i landet befinner sig huvudsakligen i Kivu-provinserna där de jagar återstående fraktioner av M23 samt de andra milisgrupper som fortfarande finns i området. Så vad har detta att göra med rättvis elektronik? Jo, i agendan ingår att få kontroll över mineralerna som finns i området. I Katanga – en provins stor som Spanien – finns en tredjedel av världens kobolt och en tiondel av kopparfyndigheterna. Båda mineralerna används flitigt i vår elektronik, som kretskort och halvledare (halvledare = typ vad elektronik består av) och Katanga har sedan DRK:s självständighet 1960 präglats av stridigheter orsakade av dess stora mineralreserver. En av Al Jazeeras korrespondenter skriver om hur underrapporterat Katanga är här.

The Guardian skriver också om en ny rapport som uppger att företag som är verksamma i Katanga är skyldiga den kongolesiska staten 3.7 miljarder dollar i uteblivna tullskatter, många av dem utlandsägda gruvbolag. De 3.7 miljarderna motsvarar nästan halva DRK:s årliga budget.

Och slutligen ett sista lästips från The Guardian, om barnens situation i östra DRK. För att vi måste klara av att fokusera både på konfliken i Katanga, och på vad som händer i Norra och Södra Kivu.

The Faire Mouse – världens första rättvisa datormus

Faire Mouse

Efter Fairphones popularitet (och ja, det kommer snart en recension av den på den här bloggen) så börjar fler företagen få upp ögonen för behovet av rättvis elektronik. Ett sådant företag är tyska Nager IT som producerat världens första rättvisa datormus.

Precis som med Fairphone innebär det i praktiken så rättvist som möjligt, eftersom industrin är komplex med extremt många handelskedjor och mellanhänder. Nager IT är väldigt transparenta och öppna med att en tredjedel av telefonens komponenter är svårt att veta exakta arbetsvillkor kring, men restrerande två tredjedelar är rättvisa.

Musens mineraler är konfliktfria och sista produktionsledet är placerat i södra Tyskland istället för Asien som är standard, där arbetsförhållanden lätt kan kontrolleras. Faktum är att fabriken anställer funktionshindrade som har svårt att hitta jobb, och slår så att säga två möss i en smäll.

Så behöver du en mus kan vi varmt rekommendera dig att beställa en Faire Mouse!

För övrigt vill vi med detta inlägg också presentera en ny skribent på bloggen: Elvira Boman. Elvira har bakgrund i Greenpeace, pluggar teknisk fysik på Uppsala Universitet och håller på att starta upp ett företag som ska producera hållbara hörlurar. Hon är ett välkommet tillskott på Rättvis elektronik och vi ser fram emot hennes inlägg. 🙂

Är allt bra i Kongo nu?

För en dryg vecka sedan kom nyheten att rebellgruppen M23 lägger ner sina vapen! Denna kongolesiska milis har tjänat mycket pengar på handeln med konfliktmineraler, framför allt guld, så att de nu säger sig vilja ha fred är naturligtvis jätteskönt.

Tyvärr går inte fredsprocessen jättesmidigt dock. DR Kongo har vägrat skriva under ett fredsfördrag med M23 av den märkliga anledningen att de inte gillar hur fördraget benämns: ”We want to sign a declaration, but the mediator, for a reason we do not understand, wants to impose an accord upon us,” Mende said. ”If he changed his mind, even tonight, we could sign.” Men det är, som jag ser det, knappast det största hotet mot fred. Jag tycker det är viktigt att i den här situationen komma ihåg hur M23 bildades.

M23-soldater (foto: Al Jazeera)

2008 rasade en våldsam konflikt i östra Kongo. Rebellgruppen CNDP, som bestod mestadels av etniska tutsis, krigade dels mot FDLR, som leddes av hutus som var ansvariga för folkmordet i Rwanda 1994, men också mot Kongos armé då CNDP:s ledare Laurent Nkunda ville bli president. Nkunda tillfångatogs dock och CNDP skrev 23 mars 2009 på ett fredsfördrag som innehöll en oväntad lösning på konflikten – CNDP skulle inlemmas i Kongos armé för att de tillsammans med Rwanda och FN-trupper skulle bekämpa FDLR. Operationen såg till en början ut att lyckas, och FDLR försvagades under 2009-2011.

I april 2012 bröt sig dock forna CNDP-soldater ur den kongolesiska armén. Den offentliga anledningen var att fredsfördraget 2009 hade varit orättvist och ogynnsamt, och för att markera detta uppkallade de sin rörelse efter datumet då fördraget skrevs: 23 Mars, M23. Därefter började de döda, plundra och våldta och lyckades en kort period överta miljonstaden Goma i östra Kongo innan de överraskande nog lämnade den igen.

Med andra ord är detta pojkar som kanske inte är jättebra på att hålla fredsfördrag. Men låt oss be om att de faktiskt vill ha fred på riktigt den här gången och att situationen i Kongo ska ljusna. Enough som följt Kongo i många år är glada för M23:s kapitulation men betonar att FDLR och andra rebellgrupper fortfarande finns där, plus de ekonomiskt kriminella nätverk som möjliggör för M23 och andra att handla konfliktmineraler. Vi har fortfarande en bit att gå, men låt oss ändå glädjas över denna delseger.

MP vill stoppa handeln med konfliktmineraler

Linnéa Engström

Josephine Sundqvist.

Idag publicerade den kristna tidningen Dagen en debattartikel av Linnéa Engström, MP-kandidat till Europaparlamentet, och Josephine Sundqvist, Miljöpartiets internationella kommitté. I artikeln, som heter Hög tid att göra mer för DR Kongo, påpekar de att många mineraler som används i elektronik fortfarande göder konflikten i Demokratiska Republiken Kongo och kräver att EU gör något för att stoppa detta och de pekar ut internationella finansmarknader och banker som några av bovarna i dramat:

Tanken svindlar över de enorma rikedomar från olaglig guld-, diamant- och mineralhandel som går till att stötta samvetslösa krigsherrar och grannländers regionalpolitiska ambitioner utan att någon ens höjer på ögonbrynen hos de internationella bankerna.

Lokala kongolessiska experter pekar ut de internationella finansmarknaderna, skatteparadisen och bankerna som medskyldiga och nödvändiga för att kunna stjäla kapital i den enorma omfattning som pågår.

Vi vill att Sverige arbetar genom EU för att åstadkomma förändring i den viktiga frågan om konfliktmineraler och att stoppa våldet mot kvinnor och barn i Kongo. EU-lagstiftning om konfliktmineraler skulle bidra till att angripa den krigsekonomi som i dag ger bränsle till konflikten. Då kan man kartlägga råvarornas väg, ålägga importörer och producenter att spåra och redovisa var mineralerna kommer ifrån och driva på utvecklingen av ett globalt certifieringssystem.

Hela artikeln finns här.

Vad händer i Kongo?

Foto: Niclas Hammarström, från artikeln i Vi-tidningen

Som bekant finansierar stora delar av elektronikindustrin konflikten i Demokratiska Republiken Kongo genom att de använder mineraler från gruvor som beväpnade grupper tjänar pengar på. Konflikten tycks närmast oändlig, försök till fredsförhandlingar mellan rebellgruppen M23 och Kongos regering har gjorts ända sen början av det här året, men senast för nån vecka sen attackerade M23 civila för att få tillgång till guldhandeln (guld är en av de kongolesiska mineraler som används mycket i elektronik).

Våldtäkt används som vapen i kriget. Vi vill verkligen uppmana er att stöda PMU:s livräddande arbete i Kongo där de stöder ett sjukhus för kvinnor som våldtagits av soldater.

Magda Gad har skrivit en gripande artikel i Vi-tidningen om situationen i de kongolesiska mineralgruvorna. Ett utdrag:

Berancine Bagiringas man har aldrig ägt en mobiltelefon eller bott i ett område där det finns mobiltelefonmaster, eller ens fast telefon. Han står med dy upp till knäna när hans son kommer till världen. Den nyfödde får ligga på sin mammas mage, fortfarande med oklippt navelsträng, medan hon hämtar sig. Hennes ansikte är avslappnat nu när de har klarat den första kampen – var trettionde kvinna och vart nionde barn i Kongo dör under förlossningen. Har den här lille pojken tur kommer han att överleva fram till sin femårsdag. 17 procent av de levande födda avlider innan dess.

På bygatan utanför mottagningen sitter en liten flicka på huk vid ett marknadsstånd med neddragna byxor och diarré rinnande ur baken. Här finns inga toaletter, inget rent dricksvatten. Knappt någon mat.

– Vi kan inte gå ut på åkern och jobba, då blir vi våldtagna. Odlar vi något stjäls det, så det är ändå ingen idé, säger en gammal kvinna.

Hon sitter bakom ett rangligt träbord på gatan och säljer maniok, en näringsfattig rot som utgör basfödan och är så svårsmält att den orsakar hemorrojder. Vart tredje barn lider av undervikt och många dör av bristsjukdomar, malaria och hiv, men även till följd av våld och sexuella övergrepp.

Sedan kriget bröt ut 1998 har över sex miljoner människor dött. Värst är det i östra Kongo, där ett otal väpnade styrkor, inklusive regeringsarmén, konkurrerar om den mineralrika marken. För varje timma våldtas minst 48 kvinnor, varav två tredjedelar är minderåriga. Det gör konflikten till den överlägset största och dödligaste i världen sedan andra världskriget. Ändå beskrivs den nästan aldrig i medierna.

Krigets första två år, när omkring 1,8 miljoner dog, hade New York Times elva gånger fler artiklar om Israel-Palestina-konflikten (2 000 döda under samma tid) och CNN 53 gånger så många.

Virgil Hawkins, docent i internationell politik och mediestudier, förklarar underrapporteringen med att journalister snabbt tappar intresset för krig som inte kan förklaras i termer av god mot ond. I stället för att sätta sig in i det komplexa börjar de tala om kaotiskt våld och urgamla etniska konflikter. Men att döda tusentals dagligen är inte kaotiskt, det kräver planering, menar Hawkins. Och det man strider om i Kongo är inte alls gammalt, utan högst modernt.

Som sagt, stöd PMU.

Fairphone är snart här!

I början av året skrev vi om hur världens första rättvisa mobil väntas komma i slutet av det här året, något som blev vår mest lästa bloggpost någonsin. Nu är snart drömmen verklighet! Genom att hittills 12 000 har förköpt Fairphone så kommer den dyka upp i deras brevlådor om några få månader. Mycket mer info om telefonen har släppts förstås, inklusive bilder på hur skönheten faktiskt ser ut.

För er som inte brukar hänga på den här sidan så är anledningen till att Fairphone behövs det faktum att elektronikindustrin är en av de smutsigaste industrier som finns när det gäller miljö, arbetsvillkor och mänskliga rättigheter. De elektroniska storföretagen har indirekt finansierat konflikten i Kongo genom att köpa konfliktmineraler därifrån, olidliga arbetsvillkor är standard i asiatiska produktionsfabriker och miljön förstörs.

Fairphone bojkottar inte Kongo men ser till att deras mineraler är konfliktfria, deras fabriker har hårda krav på goda arbetsvillkor och de arbetar för att minska sin miljöpåverkan så mycket som möjligt (telefonen kommer inte med laddare och hörlurar till exempel, eftersom de flesta redan har sånt).

Samtidigt är det inte en stenålderstelefon, utan den kommer med Android 4.2, 16 GB minne, 8 megapixel-kamera, dubbla SIM-kort (väldigt användbart när man är utomlands) och fullständig root access vilket typ innebär att tekniknördar kan skräddarsy systemet lite som de vill.

Låter det intressant? Köp telefonen för 325 euro här, och se den trilla in i brevlådan kring oktober! (Fast om din nuvarande telefon håller så kan du gott vänta tills den går sönder förstås.)

Världens första rättvisa mobil väntas komma i slutet av 2013!!!

Mina damer och herrar, idag har vi VÄLDIGT glada nyheter! Redan för ett år sedan skrev vi om Fairphone, ett nederländskt socialt företag som pga de etablerade elektronikföretagens ovilja att bry sig om rättvisa och miljö beslutit sig för att ta saken i egna händer och producera världens första rättvisa mobil. Initiativet är naturligtvis otroligt välkommet, och Fairphones handlingskraftighet är verkligen värd att beundras, men jag måste erkänna att jag tyvärr egentligen var rätt skeptisk till att de skulle lyckas. Att skapa en telefon är inte enkelt, konkurrenterna omsätter miljarder och Fairphones hemsida innnehöll på den tiden mest bilder och filmklipp på glada nederländska aktivister som besökte kongolesiska mineralgruvor.

Men när jag nu ett år senare upptäckte deras Facebooksida såg jag att väldigt mycket har hänt! Fler och fler av telefonens detaljer börjar bli spikade. Det kommer vara en smartphone med Android som operativsystem, även om det lutar åt det öppnare Firefox OS i framtida modeller. De mineraler de köper från Kongo kommer vara helt konfliktfria, och guldet kommer vara Fairtrademärkt (det är den enda metall Fairtrade certifierad i nuläget). Genom samarbete med IDH och Laborvoices verkar de för goda arbetsförhållanden k fabrikerna. Och dessutom arbetar de mot e-avfall och försöker producera så miljövänligt som det går.

Redan har företaget fått till ett samarbete med Vodafone, och det holländska telekomföretaget KPM har beställt tusen telefoner. Resten av de uppskattningsvis 5000 kommer man kunna beställa via Fairphones hemsida, där man redan nu kan ge dem sin mailadress för att få reda på när telefonen kommer. Och det dröjer förhoppningsvis inte så länge. Företaget själva skriver:

Hard at work to get it to you in Fall 2013.

Kolla även in denna artikel om Fairphone.

”Nu får det vara nog!” Rapport från Kongomanifestationen i Stockholm

Vi hade en helt fantastisk manifestation  i Norrmalmskyrkan i söndags! Musik och dans blandades med brandtal för fred och rättvisa. Det var ett ganska fullspäckat schema men genom Marika Griehsels planering hann vi med allt i tid. Jag vill särskilt tacka henne för att ha hållit i trådarna för detta stora projekt och givetvis också för att Rättvis elektronik fick bli inbjudna. 🙂

Det finns så mycket att redogöra för från manifestationen: Margot Wallströms skarpa analys av omvärldens ansvar, Wivine Chigorombos personliga berättelse om att vara flykting från Kongo, Mattias Sundholms kamp i FN-systemet för kvinnor utsatta för sexuellt våld i konflikt, PMU-direktorn Niclas Lindgrens smärtsamma men viktiga tankar kring dilemmat med biståndsarbetares säkerhet i konfliktsituationer, Diakoniageneralen Bo Forsbergs eldiga tal med budskapet ”Nu får det vara nog!”, Zifas fartfyllda trummor som i slutet fick hela publiken på fötter i dans, med mera! Jag tar helt enkelt och låter några bilder, tagna av Anders Kronborg på Kronborg bild, tala för sig själva:

Anna Eklund-Tarantino och Jacob Piamorex Moscovicz sjunger ut Kongos smärta och hopp

Jag pratar om rättvis elektronik

Wivine Chigorombo om att behöva fly från sitt land

Intresserad publik

Zifa kör hårt

Joachim Wohlfeil från Diakonia om rovdriften av Kongo

Avslutande dansparty

Fika med Margot Wallström efteråt

Namninsamlingen

Namninsamlingen ja, den måste ni skriva under! Gör det här.

Pressmeddelande: Manifestation för Kongos folk, söndag kl 16 i Norrmalmskyrkan, Stockholm

– Vi ser så lätt kongoleserna som offer, men de behöver inte vårt medlidande utan rättvisa och fred. De är starka och initiativrika människor som längtar efter chansen att bygga upp sitt land. Det säger artisten Mikael Zifa Eriksson, uppvuxen i Kongo-Kinshasa och en av dem som ställer sig bakom söndagens manifestation för Kongos folk.

Den senaste tidens strider i östra Kongo-Kinshasa mellan M23-gerillan och Kongos armé har lett till nya övergrepp på civilbefolkningen. Under den pågående rebelloffensiven har över 140 000 människortvingats på flykt och minst 250 skolor har plundrats eller ockuperats, enligt FN:s barnfond Unicef. Återigen får folket betala ett högt pris när olika särintressen strider om bland annat politiskt inflytande och kontroll överlandets rika naturresurser. Rikedomar i form av konfliktmineraler, metaller,diamanter och regnskogsträ som – i kombination med den bördiga jorden – skulle kunna ge kongoleserna välstånd och ett gott liv.

Nu på söndag gör ett stort antal organisationer ett gemensamt upprop till stöd för kongoleserna. Det är då på dagen exakt två år sedan FN antog resolution 1960 – där ansvar ska kunna utkrävas för brott som rör sexuellt våld i konflikt. Margot Wallström, tidigare FN:s särskilda representant mot sexuellt våld i krig och konflikt, var en drivande kraft i arbetet med resolutionen och är en av huvudtalarna vid manifestationen: – Om vi ska komma åt grundorsakerna till konflikten måste vi också få upp Kongo på den politiska dagordningen, säger Margot Wallström.

Medverkar görockså: Bo Forsberg, generalsekretrare Diakonia – Lena Ag, generalsekreterare Kvinna till kvinna – Niclas Lindgren, direktor PMU – Joakim Wohlfeil som talarom plundring – Mattias Sundholm, rådgivaretill FN:s särskilda sändebud då det gäller sexuellt våld i krig och konflikt – Micael Grenholm från Rättvis elektronik – frilansjournalisten och dokumentärfilmaren Marika Griehsel –artisterna Asha Alioch Zifa med band.

Manifestationen ordnas av biståndsorganisationerna Diakonia, Kvinna till Kvinna och PMU, samt en rad andra organisationer, som på olika sätt arbetar för och stödjer kongoleserna i kampen för fred, rättvisa och demokrati.

Organisationerna bakom manifestet uppmanar Sveriges regering att:

– verka för att EU och FN ställer krav på både Kongos makthavare och världssamfundet att bekämpa våldet, bristen på rättssäkerhet, korruptionen samt plundringen av landet.
– uppmuntra EU och FN till sanktioner mot alla som bidrar till konflikten.
– arbeta för att Kongos tillgångar ska komma befolkningen tillgodo.

Tid: den 16/12, kl.16-18 Plats: Norrmalmskyrkan,Norrtullsgatan 37, (T-station Odenplan)

För mer information, vänligen kontakta:

Esther Flores Sedman, pressekreterare Diakonia, 08-453 69 33 esther.floressedman@diakonia.se

Anna Knöfel Magnusson, pressekreterare, Kvinna till kvinna, 0733-609125 anna.magnusson@kvinnatillkvinna.se

Noomi Lind, pressansvarig, PMU, 08-608 96 38 noomi.lind@pmu.se

Margot Wallström, tidigare FN:s särskilda representant mot sexuellt våld i krig och konflikt, ordförande i Lunds Universitetsstyrelse margot.wallstrom@hotmail.com

Marika Griehsel, frilansjournalist och dokumentärfilmare, 0739-601 400 marika@giantmedia.org

Asha Ali, artist asha.iko.ali@gmail.com

Mikael Zifa Eriksson, artist zifa@zifa.nu

Manifestation för Kongo 16 december

Margot Wallström

Som sagt har konflikten i DR Kongo eskalerat rejält den senaste tiden och det humanitära läget förvärras mer och mer. De kristna biståndsorganisationerna Diakonia och PMU har nu gått ut med ett gemensamt böneupprop till landets alla kyrkor för att uppmärksamma och be för Kongo den 16 december, dvs tredje advent.

Samma dag arrangerar PMU med flera en manifestation för Kongo i Norrmalmskyrkan, Stockholm, kl 16:00. Margot Wallström kommer vara huvudtalare och det kommer även bjudas på sång och musik. Jag kommer även vara där och prata litegrann om hur elektronikindustrin förvärrar konflikten och hur Sveriges regering blockerar försök att åtgärda detta. Vi kommer även ha lite material till hands. Varmt välkomna!

Kriget i Kongo eskalerar – när ska vi sluta finansiera det?

Få har missat att konflikten i Kongo har eskalerat markant de senaste dagarna. Rebellgruppen M23 har intagit miljonstaden Goma, tiotusentals har drivits på flykt och situationen hotar att urarta till regionalt krig. Biståndsorganisationen PMU som länge har fokuserat på Kongo intensifierar sina humanitära insatser i landet. De skriver:

Antalet skadade i striderna ökar samtidigt som tillräckliga resurser saknas för att ge dem vård. Allt fler fall av kolera rapporteras från flyktinglägren och FN:s livsmedelsorgan förmår inte täcka behovet av mat.

– I en allt svårare situation fortsätter PMU sitt arbete. Vi har ett stort nätverk och ett väl etablerat samarbete med Cepac och Panzisjukhuset. Nu stärker vi de humanitära insatser som redan pågår och startar en insamling för Kongo, berättar Lennart Nolvall, koordinator för PMU:s humanitära arbete.

Ett nutritionsprojekt ger mat och vård till undernärda barn och deras ammande mammor på flera platser i Nordkivu. Vården vid Panzisjukhuset fortsätter också, under skydd av FN-styrkan Monusco.

– Beredskapen höjs nu på sjukhuset för att kunna ge akutvård till patienter som skadats i striderna, eller insjuknat på grund av brist på rent vatten och mat, berättar Roland Stenlund PMU:s projektledare vid Panzisjukhuset.

Vi på Rättvis elektronik uppmanar er förstås att stödja detta viktiga arbete. Sms:a KRIG till 72 980 för att skänka 50kr och KRIG100 för att skänka 100kr, eller gå in här.

Bild: SVT Debatt

Vi vill också tipsa om en riktigt bra debattartikel av Margot Wallström som fortsätter brinna för situationen i Kongo även efter sitt FN-jobb. Hon diskuterar exploateringen av Kongos resurser genom historien och kräver bland annat att Sverige måste verka för att EU förbjuder konfliktmineraler. Som vi skrivit tidigare motsätter sig den svenska handelsministern sig detta. Hur många måste dö innan hon ändrar sig?

Svenskt företag köper konfliktmineraler – handelsministern vägrar förbjuda det

Handelsminister Ewa Björling (M)

För en dryg vecka sedan skrev vi om hur de socialdemokratiska europaparlamentarikerna Marita Ulvskog och Ana Gomes krävde att  Sverige ska stödja en europeisk lag mot handel med konfliktmineraler från DR Kongo och närliggande länder. En amerikansk lag med detta syfte trädde nämligen i kraft 22 oktober, men trots att Europaparlamentet efterlyst en liknande lag har flera europeiska regeringar motsatt sig detta – inklusive Sveriges.

Handelsminister Ewa Björling svarade Ulvskog och Gomes i torsdags, och tyvärr bekräftade hon att Sverige inte tänker verka för en lag mot konfliktmineraler. Hennes resonemang var dock väldigt haltande. Hon säger att Sverige jobbar för att övertala företag att frivilligt undvika konfliktmineraler, medan ”lagar och regler som saknar de rätta verktygen riskerar […] att vara verkningslösa eller till och med kontraproduktiva”. Som argument för det senare pekar hon på att konflikten i DR Kongo har eskalerat på senaste tiden.

Dock trädde den amerikanska lagen mot konfliktmineraler, som är den enda lagen som finns, i kraft först för en dryg vecka sen som sagt så det argumentet var ju inte världens vassaste direkt. Och med tanke på att Swedwatch och Diakonia så sent som i juni sedan kunde avslöja att det svenska företaget Minerals Invest köper konfliktmineraler (se video nedan), så är det ändå rätt så tydligt att frivillighet inte riktigt räcker. Björling måste sluta kamma företagen medhårs och kräva att de ska sluta finansiera det största kriget sen andra världskriget.

Ulvskog och Gomes gav Björling svar på tal där de pekade ut dessa hål i resonemanget och uppmanade handelsministern att ändra sig. Det är ett krav vi håller med om, så vi vill uppmuntra er att gå in på regeringens hemsida och skicka iväg ett brev till Ewa. Formulera det gärna själva, men till er hjälp finns en liten mall nedan att tillgå:

Hej!

När FN:s Säkerhetsråds expertgrupp på Demokratiska Republiken Kongo i december 2011 gav sina rekommendationer om vad som behövs göras för att skapa fred, betonade de åtgärdanden mot handeln med konfliktmineraler. Den amerikanska lagen mot konfliktmineraler hyllades, och fler stater uppmanades att engagera sig mer för att stoppa denna illegala handel.

Jag tycker därför att det är väldigt förvånande att du i en debattartikel i Svenska Dagbladet säger att Sveriges regering går emot Europaparlamentet genom att inte stödja en liknande lag i EU. Du skriver att ”mer handel” är lösningen medan lagar och regler kan vara ”verkningslösa eller till och med kontraproduktiva”, något det inte finns bevis för och som jag absolut inte håller med om. Ska vi av samma anledning avkriminalisera droger och avreglera vapenhandeln för att med ”mer handel” istället bekämpa de problem som de orsakar? När mineraler som används i vår elektronik finansierar rebellgruppers verksamhet är det en självklarhet att vi ska förbjuda företag att köpa dessa mineraler.

Ju längre tid som handeln med konfliktmineraler pågår, desto större lidande utsätts lokalbefolkningen för. Så sent som i juni avslöjade Swedwatch och Diakonia att det svenska företaget Minerals Invest anställer soldater som misstänkts ha utfört etnisk rensning på lokalbefolkningen. Det är ofattbart att ett svenskt företag kan komma undan med något sådant, och att Sverige inte vill lagstifta för att det inte ska ske igen. Jag kräver att Sveriges regering omedelbart ändrar ståndpunkt i den här frågan och agerar för en kraftfull och effektiv europeisk lag mot konfliktmineraler.

Med vänlig hälsning,
(ditt namn)

Kongo går sönder

Foto: Julien Harneis, creative commons

Igår kom Läkare utan gränser med rapporten Kriserna svenskarna glömt. Där presenterar de hur Sifo har bett tusen svenskar nämna de humanitära kriser som de känner till. 15 % nämner Kongo.

Då snackar vi om den största konflikten sen andra världskriget.

Den har pågått i 15 år.

Sex miljoner har dött.

1500 dör varje dag, hälften barn.

200 000 kvinnor har våldtagits.

Två miljoner befinner sig på flykt.

Och 15% av svenska folket kommer på att det är en humanitär kris där?

Foto: Julien Harneis, creative commons

Som jag skrev i en tidigare bloggpost har jag via skolan fördjupat mig i Kongokrisen de senaste veckorna. Det var intressant men oerhört plågsamt. Inte nog med att jag varje i två veckor läste om dessa grymheter i detalj, mitt hjärta sjönk oerhört när jag insåg att det ett tag såg ut att gå åt rätt håll – striderna minskade, samhällen blev tryggare, FNs styrkor MONUSCO funderade på att sakta men säkert dra sig ur – och så kom Terminator. ”Historien upprepar sig”, skrev International Crisis Group i ett upprört brev till FN:s säkerhetsråd om MONUSCOs misslyckande. Våldet tilltar igen.

Idag, dagen då jag äntligen lämnade in min konfliktanalys, blev jag smärtsamt påmind om detta när nyheten om att Dr. Denis Mukwege blivit utsatt för mordförsök. Mukwege har tagit emot flera internationella priser för sin outtröttliga kamp för alla våldtagna kvinnor som söker sig till Panzisjukhuset i Bukavu där han är överläkare. PMU, som på ett fantastiskt sätt har stöttat och uppmärksammat Mukweges verksamhet, skrev så sent som igår att säkerhetsläget kraftigt har försämrats. Kongo går sönder.

Vad kan vi göra? En hel del, faktiskt. Ge rikliga summor till PMUs viktiga arbete. Sprid information om vad som händer i Kongo. Och framför allt: sätt press på elektronikföretagen. Det värsta är ju att det här trots allt inte är en konflikt som vi ignorerar, utan som vi finansierar. När FN:s säkerhetsråds expertgrupp på Kongo sammanfattade vad som behöver göras för att åtgärda konflikten var det framför allt ett stopp av handeln med konfliktmineraler som de krävde. I tio år har man diskuterat att åtgärda denna handel, men fortfarande sker den. Men Kongos befolkning kan inte längre vänta. Gå in här och skriv ett argt brev till dina elektronikföretag.

Gripande dokumentär om krisen i Kongo

Organisationen Friends of the Congo har producerat ovanstående dokumentär, Crisis in the Congo: Uncovering the Truth. Det är en av de mest välgjorda och gripande dokumentärer om Kongokrisen jag har sett. Varning för hemska, men viktiga, scener.

I filmen slås det fast att eftersom nära sex miljoner människor har dött i Kongo närmar sig krisen förintelsens proportioner utan att västvärlden talar om det i särskilt stor utsträckning. Om sex miljoner hade dött mitt i Europa hade saker och ting förstås sett annorlunda ut. Och inte nog med att väst blundar för konflikten, som läsare av den här bloggen vet bidrar vi till den genom vår elektronikkonsumtion. Sveket mot det kongolesiska folket är skandalöst.

Situationen i Kongo blir mer och mer akut. Organisationen Genocide Watch rapporterar att konflikten har ökat i styrka sedan april i år och att flera miliser begått folkmordsliknande handlingar. Till exempel har den regeringsvänliga milisen Raia Mutomboki deklarerat att de tänker döda alla som talar Kinyarwanda, det officiella språket i Rwanda, oavsett om de är militärer eller civila. Som svar på det tänker Hutumilisen FDLR döda alla som har en anknytning till Raia Mutomboki. FDLR leds av personer som bedrev folkmordet i Rwanda 1994.

Det går inte att peka ut onda och goda i den här konflikten, massakrer, våldtäkter och förtryck förekommer på alla sidor. Crisis in the Congo ger flera fruktansvärda exempel på detta.

Kongolitteratur

Personligen håller jag just nu på och fördjupar mig ännu mer i konflikten i Kongo genom mina studier (jag pluggar freds- och konfliktkunskap den här terminen) så förvänta er framöver ännu fler djupgående analyser av denna galna, blodiga och oändliga konflikt!

Lista på vilka företag som är bäst/sämst på att stoppa konfliktmineraler

För några dagar sedan publicerade Enough Project en företagsrankning där de listar vilka elektronikföretag som gör mest för att se till att de inte använder konfliktmineraler från Demokratiska Republiken Kongo samt verkar för att mineralhandeln i Kongo ska bli konfliktfri. Det är en uppdatering av en liknande granskning de gjorde 2010, och glädjande nog har mycket gått framåt! Inget av de företag de undersökte då har backat i sina åtaganden mot konfliktmineraler, tvärtom har många gjort stora insatser för att minimera sin medverkan till konflikten i Kongo.

Högst upp i listan tronar Intel och HP, som toppade listan 2010 också men nu har ökat sina insatser ännu mer. Allt är inte perfekt, men de har visat ett starkt engagemang för att bli kvitt konfliktmineraler utan att bojkotta hela Kongo.

Andra företag som får bra betyg är till exempel Philips, Acer, Apple och Microsoft. Dessa har deltagit i flera goda initiativ för att få stopp på konfliktmineralhandeln, samtidigt som de ibland även missat ytterligare chanser.

Företag som däremot får medelmåtta betyg är till exempel LG, Samsung och Sony. De har gjort litegrann för att få stopp på konfliktmineralerna men långt ifrån tillräckligt.

De företag som får dåligt betyg är kameraföretagen Nikon och Canon, TV-företaget Sharp samt telefontillverkaren HTC. Dessa företag har nästan inte gjort något för att undvika konfliktmineraler. Allra längst ner i listan finns TV-spelstillverkaren Nintendo. De har bokstavligen inte gjort ett dyft.

Hela listan med tillhörande rapport finns att tillgå här, där kan du även skicka meddelanden till de företag du vill applådera/såga, förslagsvis de företag vars produkter du äger. Kom dock ihåg att detta är en rankning av hur företagen enbart verkar mot konfliktmineraler, arbetsförhållanden i fabriker till exempel räknas inte in. Därför så är inte ens de företag som är högst upp i listan ”rena” från hemskheter. Det bästa man kan göra när man köper ny elektronik är, som vi har poängterat tidigare, att köpa begagnat.